Sverige behöver en stark ledare
Johan Lundberg – en stark svensk ledare*
Dostojevskij ja - som en varm och väldig vind blåser han fram över den ryska stäppen, på väg till förtryckets Moskva för att berätta om sitt kuvade folks vardagliga kamp. Som svensk känner man sig hemma i hans skildringar. I varje mening av Dostojevskij hör man den ryska folksjälen sucka och stöna, den folksjäl som antingen lever utanför den stora staden eller som är dess offer i dess kärna. Likväl är Dostojevskij alltid nyfiken på vad som händer i Europas stora städer, och på världslitteraturen och på dess nya tankar. Dostojevskij ja…
Axess.se och Motpol.nu
Men vad är vi själva, knappt små vindputsar som blåser hit och dit från våra bloggar. Som små kotterier är de svenska kulturbloggarna: Axess.se och Motpol.nu Lika varandra i mkt. Olika i mkt. Den svenska ”högerns” problem är dock rätt så likartad: de står för långt i från den makt man en gång tillhörde. De har ofta blivit nostalgiker. Ekonomiskt, ideologiskt, konstnärligt. Och verkligheten, den som skall försvaras, hur är det med den? Ingen av Axess eller Motpol eller SD-kuriren hyllade vare sig Kalla eller Ferry när de tog OS-guld. Varför? Är idrottare och dess framgångar alltför svenska angelägenheter för den svenska högern? Hur som helst, den nuvarande ekonomiska makten, inklusive den kommerciella sörjan, vill ha Mångkultur, och Mångkultur vill inte ha något nationellt eller svenskt eller patriotiskt som stör.
Jag erkänner att jag själv har svårt att passa in i några sällskap. Vill liksom inte fastna i en massa ståndpunkter som jag inte delar. Saknar de vardaliga historierna och poesin. Trots att Axess och Motpol ofta är som sega tuggummin bidrar de dock till mitt hopp om Sverige. Även om jag känner mig mer hemma i natioalromantiska klagovisor som denna:
Den svenska ”vänstern” däremot befinner sig mitt i denna Makt – dom är toyet som Stefan Demert sjunger om – och de har inga behov av att definiera sig. Men vi andra, vi inser att vi står inför den värsta motvind Sverige någonsin har drabbats av.
Nej, Sverige behöver en stark ledare. Jag insåg det redan på Ians och Berts tid. Och det märks även när man läser Johan Lundbergs ofta ensamma krig mot 08-Makten på Axess. Johan Lundberg är en stark ledare.
* makt, enl Geticans, Germanias definition
ref: Svd
Motpol tycker jag är respektabel trots sina brister, medan Axess är som negrer som fått tillstånd att komma in på golfbanan och det enda dom bryr sig om är att få stanna kvar där på banan.
Personligen skulle jag som ledare föredra en stolt neger som var nöjd över att vara just neger och som modigt krävde negrernas självklara rätt att leva och verka som andra människor ( och alltså inte nöjde sig med att få kokettera på golfbanan bland de vita ).
/ Stolta nynegern Urban
Gk svarar: Sverige behöver riktiga golfare. Men det känns inte riktigt som om vi rör oss i riktning mot fler golfbanor.
Fragment ur ”Klippan”
Där Mitt Ord icke talas,
i lobeliornas och tennisflanellens land,
skall kaninen gräva och törnet komma tillbaka,
skall nässlan blomstra på grusplanen,
och vinden skall säga: ”Här bodde hyggligt, gudlöst folk:
deras enda minnesmärke är asfaltvägen
och etttusen förlorade golfbollar”
T.S. Eliot
Urban
22 februari, 2010 vid 00:56
Tack för ett synnerligen vältaligt svar. Jovisst Sverige behöver riktiga golfare, alltså sådana som inte bara viftar på rumpan nere på banan som Johan Lundberg.
Fler banor behöver vi också men man kunde ju också tänka sig att vi av egen kraft och med starkt initiativ byggde helt egna arenor för andra och nyare idrotter och deltagare.
Lite utopiskt kanske men man måste ju få drömma.
Fin och kul låt av Kjell Höglund förresten.
/ Nynegern U
GK svarar Om man skippar 18:e hålet och bygger en flyktingförläggning där. Tänk. Vilken grej.
What a thing, som man säger på engelska. De kan väl nöja sig med 17 hål, DESSA SATANS JÄVLA FACISTER!
Är invecklad i en diskussion om RAS, med Axess, tänkte köra spelplan Bröderna Marx 3.1 med dom. Har uppfiunnit ett nytt ord: esperanto-konservatism. Är nöjd med det. Ska snart, om jag inte blir utkastad, ta upp ordet Human race med Thomas Nydahl, som tycker odert RAS är förskräckligt, KKK och så där, alltså.
PS Jag dör snart av leda på Axess, skicka en stor förpackning TREO, samt en LP-live-skiva av DAVID ALLAN COE:
Urban
23 februari, 2010 vid 02:45
Framförallt skulle vi behöva fler spelare som den vilt skjutande tragiska hjälten i Falling down.
Förstår din leda,men förstår inte hur du orkar.
Ska man leva på att vifta på baken nere på banan och eller i salongen bör man helst ha en fin bak och helst vara kvinna förstås, något Johan Lundberg borde fundera på.
GK svarar: Lundberg är arktypisk för något borgligt i Sverige på något vis. Orädd, och det gillar jag. Samtidigt feg. Det gillar jag inte. Han drivs nog av något högfärdigt som har gjort att han fått för sig att han är smartare än han är.
Eftersom jag är likadan, har jag sett igenom det.
Orkar nog inte babbla på Axess länge till. Det är för lite poeter, konstnärer och tänkare där, bara en massa som refererar till olika böcker de läst. Och de flesta är pissnödiga. Tycker dock det är kul att studera hur de beter sig mot någon som har hela andra åsikter än de själva. Tror att den västerländska rasismen uppstod i många av deras gener. Men de veta ju inte om detta, dessa stackare.
Denna länk måste du se Sex orsaker till Sveriges olyckor
Urban
23 februari, 2010 vid 21:27
Det är väl egentligen inte så mycket att bråka om. Visst blir man irriterad på att Axess inte vågar ta tag i vissa grundläggande frågor, men samtidigt har ju motpol lidit av en hel del barnsjukdomar och problem som vi fortfarande jobbar med. Dessutom är ju vår verksamhet av den arten att man förlorar jobbet, riskerar att bli misshandlad eller på annat sätt rent faktiskt förföljd om man kopplas för nära till den, och att begära av salongskonservativa, som ju ”bara” blir utfrysta och nonchalerade i PK-fantasivärlden, att de ska utsätta sig för dylikt är naturligtvis bara orealistiskt. I alla fall så länge det är tveksamt vad de skulle tjäna på det.
Någonstans tror jag ändå ganska många begriper att det är vi som har rätt – i alla fall i mycket – och det i sig gör att vi inte gärna kan utvecklas i annan riktning än framåt, så länge vi inte själva skjuter oss i foten.
När det gäller idrott hör det väl till saken att motpol överlag inte jobbar så överdrivet samhällstillvänt. Det handlar ju mer om en tankesmedja än en nyhetstjänst, även om vi försöker köra en del dagsaktuell kommentar. Om ”framtiden tillhör oss” återstår att se, men en god bit av den tänker vi väl i alla fall försöka bita loss.
GK svarar: Tack för ditt inlägg, Solguru! Det var glädjande och värdefullt att någon från Motpol kommenterade detta. Kul, helt enkelt! Väntar ett par timmar med att svara och ser om någon från Axess skriver något. Eller om någon på Axessartikeln kommenterar mitt inlägg där. Jag misstänker dock att ingen där vill ta diskussionen.
Nej, det ville de inte. Det finns något djupt ointellektuellt i att inte besvara någons fråga. Men det får stå för dem som inte svarar.
Jag har fullförståelse för vad du skriver om att ”bli förföljd” och ”förlora jobbet”. Jag ska försöka skriva en längre intervju med Richard Jomshof, Sd-kurien, om detta. Om han så vill.
I och med att du och Motpol har åsikter som i Sverige anses som…ja du kan alla dom orden
så antar jag att du tror att utfrysning, hot och förföljelse ENBART beror på Motpols åsikter. Är det så? Jag tror inte på det, utan jag tror, som jag skrev i mitt svar till Marcus, att det finns en mkt lång tradition mot oliktänkande i Sverige. Och för min del, min käpphäst, vore det spännande att försöka blottlägga vilka dessa orsaker egentligen är.
Jag uppfattar både er på Motpol och Johan Lundeberg på Axess som goda systemkritiker, men att ni ändå inte
liksom har någon riktig feeling för att förstå Sveriges historia. Naturligtvis låter detta exentriskt, men jag har betalt priset för denna uppkäftiga attityd och levt i intellektuell ensamhet i över fyrtio år. Men man vänjer sig, som Kjell Höglund sjunger:
Men låt oss tala idrott. Jag tror inte på din förklaring. Jag har sett alltför många artiklar på Motpol som inte har sin grund i ”tankesmedjan” för att tro att detta är det enda skälet. Jag vill veta varför ni inte gillar idrott. Du skulle kunna besvara mig med Stenmarks bevingade ord: Skriv själv! och då skulle jag svara: Ja visst, det skulle jag kunna göra.
Om ni skapar en insändarsida, med bloggmöjligheter, skulle jag gärna skriva några artiklar om idrott som kanske eventuellt skulle intressera era läsare. Jag är övertygad om att de finns en mängd skribenter som skulle vilja skriva på Motpol någon gång då och då, utan att så att säga ingå i stallet.
Men att vara skribent på Motpol – om jag ens blev inbjuden – nej, det fixar jag inte, det finns en del ställningstagande som är så starka att man nog måste hålla med dem för att kunna skeriva på Motpol. Trots detta delar jag er avsiktsförklaring.
Tack för samtalet & bit på!
SolGuru
19 februari, 2010 vid 15:11
Jag läser både Motpol och Axess. Där hittar man de mest vitala och intellektuellt stimulerande diskussionerna. Det politiskt korrekta, som jag ser som deras motsats och som dagstidningarna och SVT står för, känns som en allt tröttare jätte som trasslar in sig. Synd bara att Motpol och Axess inte samarbetar mer som en enad front mot pk-makten. Jag tror att Axess inte helt till 100% törs bryta med den liberala politiska korrektheten. Det finns en beröringsskräck gentemot sånt som Motpol, de uppfattas som nazister eller värre. Detta trots att Axess annars befinner sig i samma utfrysta position gentemot massmedia (vilka stämplar dem som nazister), och envist kräver fler röster i debatten…
GK svarar: Tack för det! Håller med om allt. Som ensamma skär möter vi stormen. För sån är vår natur.
markus
19 februari, 2010 vid 13:10
Det går också att se det som att Axess, ”konservatismen” till trots, rör sig på samma planhalva som de politiskt korrekta vänsterliberalerna med DN och SvD i spetsen. Det är dem man hela tiden förhåller sig till och kritiserar och nånstans försöker ha dialog med. Man är liksom i deras diskurs. Därför blir man så mottalglig för kritik från pk-skribenter på DN kultur etc.
Motpol, däremot, har ställt sig utanför och därmed gjort sig okänsliga för att bli kallade ”rasister” eller ”fascister’. Pk-etablissemanget försöker inte ens för de spelar inte på samma plan. Det enda som biter är i så fall fysiskt våld eller hot om det, vilket det politiskt korrekta etablissemanget utövar genom domstolar och våldsinriktade grupper som AFA. Men det funkar nog inte heller så det enda som återstår är att ignorera. Så i undervegetationen på internet växer rebellrörelser. Här formuleras också de mest intressanta idéerna vilka till skillnad från DN och SvD har koppling till verkligheten.
Alltså: Axess borde släppa greppet om Pk-träsket och starta nåt eget. Som motpol gjort.
GK svarar: Håller med dig helt och hållet. Ska försöka svara Solguru i morgon.
Jag ser inte Axess eller Motpol som något unikt i Sveriges historia. Fenomenen har funnits inom konst, filosofi och politik långt innan. Strindbergs beskrivning av 08-gänget i Götiska Rummen gäller fortfarande.
Min käpphäst är ungefär så här: Sverige har alltid sett ut som det gör idag, med en extrem maktkoncentration styrd från Stockholm. Och Stockholm har ofta styrts av några få inhemska grupper och ett antal utlänningar. Svenskarna har alltid lurats att tro att det varit med om att bestämma.
Detta undrar jag om deltagarna på Axess och Motpol förstår. Vi svenskar är ett så hjärntvättat folk att vi inte förstår att lager på lager på lager av lögner lagts i vår historia. Och ingen verkar vilja ha reda på det. Det är 68-vänsterns fel alltsammans, säger man idag och alla nickar instämmande. Axess med sina gudar i åtanke, och Motpol med sina.
På Axess kan man reta sig på alla dessa som räknar upp vilka böcker man kan läsa, eller hur dum den och den är på dagstidningarna. Men många av dem verkar lika ointresserade av att diskutera sakfrågorna. Att diskutera sakfrågor får nämligen inte vem som helst göra. Du måste vara med i Sekten för att få göra detta. Ja, om du ska förvänta dig något svar. Det var dock kul att jag lyckades pressa Thomas Nydahl till ett raseriutbrott häromdagen. Man får vara tacksam för det lilla.
På Motpol får jag en ännu starkare ”sektkänsla”. Men jag medger dock att jag läst hundra gånger mer intressanta och intelektuell begåvade artiklar där än på Axess.
Likväl känner jag respekt för Lundberg, inte för hans intellekt, men för hans träaktiga envishet.
Jag vet inte: jag ville bara skriva, det var allt, men när jag insåg att jag inte fick det, det var då jag började att analysera de krafter som ligger bakom mitt ”skrivförbud”. Men drömmen om en litterär och opolitisk bloggportal finns kvar och kanske kommer det att utvecklas en sådan.
markus
20 februari, 2010 vid 00:05