Gotiska Klubben

Kommentarer avstängda tills vidare

Hatar judar Jesus?

Hatar judar Jesus?

av Lennart Svensson

1. Messias
Det finns en amerikan som heter Nathanael Kapner. Han föddes som jude men gillade aldrig denna lära. En sökande process ledde honom omsider till kristendomen, som han antog i den rysk-ortodoxa formen.

Han blev kristen. Och judendomskritiker. Detta kallas internt för ”själhatande jude” och det är fult det. Det får man inte vara. Det räcker med att kritisera Israels politik för en jude så är han ute i kylan. Här ska det dock inte handla om Israel utan om religion, om judendom per se. Och Broder Nathanael (som han kallar sig) har en och annan intressant tankegång i sin kritik av judendomen. Följande har jag hittat på hans sajt Real Zionist News, fler länkar nedan.

Många omvänds ännu till kristendomen, det sker världen över, men ideellt befinner sig kristendomen idag på reträtt inför judendomen. Ingen vågar officiellt riktigt försvara kristendomen, det lismas och hålls med när judendomen hävdar att Jesus inte var Messias till exempel. Detta är löjligt. Det är klart Jesus var Messias! Hur kan man hävda annat? Då kan man inte ha hört talas om Kristi gärning över huvud taget. – Broder Nathanael nämner detta. Jesus var Messias. Det vet alla kristna. Judarna förnekar det dock och kallar honom bedragare eller, på sin höjd, en ”lärare”. Att han var Fridsfursten förnekar de.

Jesus var jude och verkade bland dem, lärde dem om Gudsriket. Vissa judar vann han, de flesta förnekade honom. Så den Messias dagens judar vill ha, vem är då det? Enligt Broder Nathanael är det en världslig ledare, en härskare som sätter judarna som planetens styresmän. Det finns ingen syndabekännelse eller ånger här.

2. Utvalt folk?

En central fråga i sammanhanget är: Är judarna Guds utvalda folk?

Svaret är enligt Broder Nathanael: Inte längre. Det är de kristna som är de utvalda. Judar brukar annars inbilla kristna om den judiska utvaldheten. Judar tubbar kristna att stödja dem genom att citera Guds ord till Abraham: ”Jag ska välsigna dem som välsignar dig.” Men enligt detta resonemang skulle Gud också avhålla sig från att välsigna kristna såvida de inte stödjer staten Israel – ”how utterly unbiblical” säger Broder Nathanael med rätta.

I Matt 3:9 står det: ”Tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham.” Jesus kritiserade här det judiska synsättet att tro sig frälst bara för att man är jude. Se även Apg 2:36, 38:

Hela Israels folk ska alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst. – - – Omvänd er och låt er döpas i Jesu Kristi namn, så får ni förlåtelse för era synder.

Detta betonades förr i kristendomen men säger man det idag är man antagligen antisemit. Visst kan man som mig LS uppskatta judisk religion i stort, judisk mystik osv, men det kristna kärnbudskapet till judar måste vara att man vill se dem omvända. Visst har vi religionsfrihet, det ska vi fortsätta ha. Men i rimlig mån måste omvändelse, måste Kristi budskap vara vad en kristen vill bringa till judarna. Annars kan man fråga sig vad för slags kristen han är. Om han anser att alla religioner är bra är han inte kristen, då är han blott en vag teosof, en urvattnad kåsör till religionsvetare.

Enligt Broder Nathanael är det de kristna som är ”Guds israeler”. De har välsignat Han som kommer = Kristus Jesus. Judarna däremot har förkastat honom.

Detta är centralt i judendomen. Att då tala om exempelvis ”den judeo-kristna traditionen”, att se kristna och judar som gående hand i hand mot mörkrets krafter, kan leda fel. Begreppet ”judeo-kristen tradition” sägs ha skapats av judar för att åka snålskjuts på kristendomen. Nog vill man som kristen ha ekumeniskt samarbete med andra religioner men jag är rädd att samarbetet kristna-judar inte är fruktbart längre. Inte om det innebär att vi ska böja oss för dem.

3. Vadan och varthän

Om judar nu vill samarbeta med kristna – vill de då att evangelium ska predikas, vill de låta oss förkunna att Kristus är Guds son, att Messias är här? Nej det vill de inte, rätta mig om jag har fel.

Nya Testamentet handlar om Jesus. Det är vedertaget. Men även Gamla Testamentet handlar om Jesus; hans ankomst nämns i 1 Mosebok, i Daniel, i Jesaja mm, och att sedan förkasta honom trots dessa passager blir absurt. Messias är här, vad är problemet? En speciell väg för judar att närma sig kristendomen är annars genom organisationen ”Jews for Jesus”, som Broder Nathanael själv mötte på 60-talet och hjälptes av. För att se ljuset måste en jude inte förneka sina traditioner (påsk, lövhyddohögtid, Yom Kippur etc), han måste bara ta till sig Kristus som sin frälsare.

Summa summarum är judarnas religiösa landvinningar en vördnadsbjudande sak. Abraham, Moses, Jesaja, Daniel. Detta är kanske inte specifikt judiskt, det är mänskligt. Men man måste som kristen erkänna judarnas roll i denna förmedling. Dock dyrkar man inte en judisk Gud för att man är kristen; Gud är inte omskuren. Man måste se bortom människopåfund, se de esoteriska realiteterna. Och esoteriskt kanaliserade judarna många nyttigheter från begynnelsen till och med profeten Elijah, men sedan lämnade den gudomliga gnistan dem. Nåväl, man kan nämna diasporans judiska mystik, Martin Buber och något mer. Jag vänder mig inte fientligt mot varje judiskt kulturbruk. Men jag vänder mig mot dagens judendom och dess intrinsikala fientlighet mot kristendomen, mot evangelium och mot Frälsaren.

Och om jag har fel, om judar egentligen stödjer Kristus, ta då och gå med i ”Jews for Jesus” eller motsvarande så tror jag er. Men inte förr.

Broder Nathanael-länkar
Jews are not the chosen people: RZN
Why the Jews hate Jesus Christ: RZN
What the Jews fear most: RZN

Lennart Svensson är författare och har bloggarna
Svenssongalaxen och Rent Principiellt

Written by gotiskaklubben

2 maj, 2011 at 17:11

Publicerat i Gotiska Klubben

27 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Messias ankomst skall skapa fred i världen. Är det fred i världen? Om ej, kan man då säga att Jesus var Messias?

    Asgeir

    9 maj, 2012 at 18:03

  2. Lennart Svensson är en hedervärd kristen.

    Mohamed Omar

    28 juni, 2011 at 19:46

    • Tack för det. Tyvärr har jag en del att säga emot islam också:

      http://princip.motpol.nu/category/isla/

      Där säger jag sådant som ”sharia = exterritorialrätt”. Dvs att det är absurt om muslimer ska lyda sin egen lag i ett land parallellt med värdlandets egna lagar. Jag har blivit lite mer islamismfientlig sedan sist. Dock skriver jag i tråden att jag är ju troende själv, så muslimer i bemärkelsen religiösa/esoteriker/antimaterialister är i linje med mina åsikter. Men i skenet av Taimour Abdulwahab, demonstrationer för sharia i Sverige i Stockholm och annorstädes och det officiella Sveriges absoluta flathet inför allt vad islam heter, så måste man sätta ner foten.

      Jag vet att Taimour Abdulwahab inte är representativ för muslimer som helhet. Men islam i Sverige och västvärlden har för hög profil. Ödmjukhet saknas. Se på buddhister, de är mer ”svenska”, de ”tar seden dit de kommer”. Här har islam något att lära. Tills dess är jag emot all vidare utbredning för islam. Dock, jag accepterar att religionen må förekomma i vårt land. Och visst finns det utrymme för ”dialog kristendom-islam”, men idag sker denna enbart på islams villkor. Därför är min höjda gard motiverad anser jag.

      svensson

      29 juni, 2011 at 07:29

      • Islam is basically bad news for the West and East. The daggers are still being drawn fast and the enemies of Islam can be eliminated without any rule or law. If Koran is hold in one hand and dagger is on the other, every murder is justifiable! While this strategy was adopted by Muslim zealots, the moderates (Muslim) stayed on the sideline rather than confronting their own kins. Only thing they will chant is that Islam means peace and Islamic terror is only the result of thousand years’ of Western oppression of Muslims. The reaction is just and right?! As an infidel you either submit to the raw power of Islam or take a hike?

        Sharia is one way for Muslims to take a foot hold in a new society. This primitive justice system is basically an eye for an eye and it eventually leads a society totally blind and idiotic. I totally agree with Svensson that Muslims should practice this in their home countries rather bringing this obsolete, draconian system to their new destination countries. If these people are fleeing from their own countries, why would they need this rotten system with them? The choice should be either stay home or adopt the law of the land which is still being rigorously tested in our open courts everyday! Can we it make better? Yes, but not with any religion based garbage!

        Dev Saha

        29 juni, 2011 at 15:30

  3. Måste också tacka Svensson för intressanta och välskrivna texter. Du är så beläst och så kunnig Svensson!
    Men jag funderade på en sak…
    Svensson skriver: ….”Inte om det innebär att vi ska böja oss för dem.”….
    Det gör mig lite konfunderad….
    Kristendomens lära och handlar väl bland annat om det svåra begreppet ”att vara död för världen”? ( Vad det nu skulle kunna tänkas innebära, i verkligheten, är det kanske svårt att riktigt begripa sig på, eller att så särskilt lätt kunna förverkliga?…)
    ”Egot” vill sticka fram och upp med jämna mellanrum, och söka försöka ”mätta sin omättlighet”…?
    Det är svårt ”att dö”, eller att verkligen ”vara död för världen” (för egot)?
    Egot är lurigt?
    Det tror att det kan ”stjäla till sig” det som inte ”givits som en gåva”, och därför är det lurigt och bedrägligt? Man kan kanske lätt bli både manipulerad och lurad av sitt eget ego och det är inte sällan svårt att genomskåda de ”trix” som egot kan ha för sig, för att få sin vilja genom…?…
    Men, egot vill försvaga (jaget), och försätta (jaget), i ”slaveri”? Egot vill försätta jaget (själen), I bojor, i ofrihet och i beroende, så att ”själen” (jaget) inte kan varat fri?
    Egot, (som i grunden är avundsjukt?), gillar inte (?), att en själ (ett jag), står fri och oberoende, i tillitsfullhet och utan frukan?
    Den ”frihet” som Jesus (”livsvägens Herre och mästare”?) utlovar när Han säger: ”Sanningen skall göra er fria”, och ”Jag är Vägen, Sanningen (Verkligheten) och Livet”, det handlar väl (kanske) just om ”jagets (själens), existentiella frihet och livsmöjlighet, (utlovad av livets ”mästare”?)?
    Att vandra på ”döds-vägen”, anses väl leda till just ”slaveri”,(dvs. slaveri under högmodet, vreden, avunden, frosseriet, lättjan, kättjan och girigheten, alltså under egots ”omättliga omättlighet”?), vilket då är motsatsen till att ”vandra på ”livs-vägen”, som leder till (jagets existentiella) frihet, (genom att vara ”död för världen”, och ”Världens Herre”, (”Djävulen”, som då är egots ”mästare”?)…
    ”Synden leder till död” heter det också, som även det är kanske ett svårt begrepp…
    Paulus menar väl att det i princip finns två ”vägar” (för själen)?
    En ”dödsväg” och en ”livsväg”?
    Lögnens och bedräglighetens ”mästare”, ”Djävulen”, som faktiskt inte alls,(fast han vill mena det?), leder till någon frihetlig existens, utan precis tvärtom; dvs. till en ”slaveriets existens” (för jaget), och därmed också till ”död” (för själen, (för jaget)?….
    Människan (som varelse), har väl just givits ”valfriheten”, att faktiskt kunna välja vilken väg hon vill gå, där jaget kan just välja mellan ”gott och ont”?
    Slaveriet till ”världens furste”, (dvs.”Djävulen”, egots och ”dödens” ”mästare”?), eller slaveriet till ”Livet furste”, (dvs. Kristus, själens och livets ”mästare”)?

    Så, OM man väljer Kristus som Herre (för sin själ, för sitt jag), och vill tro på Hans vägledning, Hans Ord, och vill försöka ”vara död för världen”, så borde det kanske egentligen inte innebära att det är något problem med att ”böja sig för några”? Eftersom man ju är ”död” ”för världen”, och inför ”det världsliga”, (och istället tjänare till Kristus), och därför egentligen inte ”böjer sig inför något, några eller någon” som har med ”det världsliga” att göra, utan att man istället är (frivillig) ”tjänare och slav” till Kristus, när man är ”vän också till sina fiender”?….
    Kristendomen har väl också det budskapet att sträva efter att ”förlåta”, samt att ”vända andra sidan till”, (och inte bråka i onödan?)….

    Men, helt ”befriad” (och ”död för världen”), är det ju som sagt inte alltid så lätt att alltid och i alla lägen vara….
    ”Egot” (med sin stolthet, sitt ha-begär och sin ”allt ljus på mig-vilja” och sin ”omättliga omättlighet” osv.), vill ju ibland ”sticka upp”, vilket gör att det kan vara svårt att behöva (verka?), ”böja sig för andra”?
    ”Friheten” behöver kanske ett kontinuerligt aktivt väljande, en samling i bön, studier och en fokusering i relation till Kristus, som jagets (själens) vägledare till ”frihet”…
    Ett erkännande av de verkliga villkoren för jagets existentiella livsmöjlighet, (den verklighet som inte kan ses, inte kan mätas fysiskt, utan bara Är; precis som också människans jag(själ) heller inte går att mäta, väga och se fysiskt; utan är någon som är…, och som därför kan hitta sin sanna identitet som människa hos just ”Den” som Är”, och inte i ”Det” som är…), är väl vad religion handlar om, (mer än om ”tron på tomtar och troll”, som en del tycker att religion handlar om…?)….
    Och ”frihet är det bästa ting, som sökas kan all jorden kring, den frihet väl kan bära”…

    Josefina Bergfast

    3 maj, 2011 at 09:01

    • Böja sig… tja, Jesus böjde sig inte för judarna, han gick i döden, stod med upprätt huvud inför Sanhedrin när de anklagade honom för att vara en falsk Messias.

      Visst ska man vara ödmjuk. Men det är inför Gud. Och inför medmänniskor. ”Vänd andra kinden till, om din broder ber om din mantel, ge honom livklädnaden med”… Ja visst finns det martyriska tendenser där. Man ska inte så emot en oförrätt osv.

      Men denna munkmoral kan man ju inte ha för alla människor i alla faser av livet. Om vi angrips måste vi försvara oss, det är lika kristet det. Om judarna anser att Kristus var en falsk profet, att han kokar i skit i helvetet (Talmud), en sådan lära måste man ju försvara sig mot.

      svensson

      3 maj, 2011 at 09:34

      • Svensson säger: ..”Om judarna anser att Kristus var en falsk profet, att han kokar i skit i helvetet (Talmud), en sådan lära måste man ju försvara sig mot.”
        Ja, man kan onekligen bli lite förskräckt av vad man kan läsa i Talmud, men det är kanske svårt samtidigt att veta vad som är ”hönan eller ägget” där? Beror de ord som finns där på ”självförsvarsstrategier” som uppkommit EFTER att judar utsatts för förföljelser (i de starka kristna nationerna, med en mäktig kristen elit, som ansåg judarna vara för ”okristliga”), eller fanns ”förföljelsen av de kristna” från judiska eliters och skriftlärdas sida från början?
        Kanske svårt att riktigt veta…
        Men, Paulus var ju faktiskt från början just en skriftlärd och konservativ jude som var utsänd att bekämpa de kristna (och lyckades väl döda någon eller några…!), men som sedan ”blev omvänd”, och kom till tro. Han menade väl samtidigt att han gjorde det han gjorde, för ”de heliga i Jerusalems skull”, för att de också så småningom skulle komma till tro….
        Hur skall det kunna ske, är frågan….?
        Genom ”kärlek”, eller genom…..?

        Josefina Bergfast

        3 maj, 2011 at 10:44

        • Judarna har någon gång blivit utvisade från snart sagt varje land dit de invandrat. Slump?

          Jag finner ingen anledning att försvara judarnas smutskastande av Jesus Kristus. Jämför här muslimer som är ett lika stort (större) hot mot Sverige av idag; dogmatiskt är islam inte så negativ till Jesus, arab. Issa. Man ser honom som en lovvärd profet har jag hört. Trots det ska förstås islam av idag bekämpas; jag visar bara på en viss skillnad i attityd.

          men visst: välvillighet! I Spanien under det muslimska väldet fanns ”La Convivencia”, fredlig samexistens mellan muslimer, judar och kristna. Men att snacka om sådant här idag leder bara till att kristna måste stryka på foten, muslimer och judar ser det bara som svaghetstecken. Makt utövas enligt VATTNETS INTRÄNGNINGSLAGAR, dvs I RELATION TILL MOTSTÅNDET, och om vi inte sätter ner foten mot både islam och judendom kan vi säga ajöss till kristendom, frihet och ljus för gott. Med kristendomen följer religionsfrihet, tänk på det eventuella ateister där ute.

          svensson

          3 maj, 2011 at 12:11

    • Ps.
      Rom. 11, och framåt, är ett mycket intressant brev, som förklarar mycket.
      Särskilt vers 7: ”Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävade efter har det inte uppnått. De utvalda (de som trodde på Messias), har uppnått det, men de andra har blivit förstockade. Det strå skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör och detta ända till denna dag. Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och et straff för dem. Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.
      Och vidare säger Paulus: Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men GENOM DERAS FALL har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta SKULLE VÄCKA DERAS (judarnas), AVUND. Och om deras (judarnas), fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal (som blev ”de utvalda”, dvs. efterföljarna till Jesus), har varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara det?
      Hur skall man tolka det här?
      Det verkar som om Paulus menar att därför att endast några av judarna kom till tro (på Messias), så gick budskapet ut till hedningarna, och blev till välsignelse för dem. Men Paulus säger, att hur mycket större välsignelse skulle det inte bli,(för världen), om FLER av judarna kom till tro… det skulle betyda liv….
      Samtidigt kommer (lite längre ned), varningarna om att ”de inympade grenarna” (hedningarna), inte skall förhäva sig, och glömma bort att ”det är ROTEN,(dvs. förstlingsbrödet, Kristus, Messias, som kom med försoning först till judarna, men som de förkastade, (förutom då ”de utvalda få” som kom till tro), som är heligt, och som gör också de inympade vilda ”olivgrenarna” heliga), som bär trädets inympade grenar”, (och inte grenarna som bär roten)….. Ds.

      Josefina Bergfast

      3 maj, 2011 at 10:34

  4. Jag tassar försiktig in i denna diskussion med frågan:

    Kan man jämföra Buddas reformation av hinduismen med Jesus reformation av judendomen?

    Kan man samtidigt säga att varken kristendomen eller buddismen funnits utan judendom och hinduism?

    Kan man även säga att judendomen tagit starka intryck av Zoroastrismen och dess dualistiska syn med en god Gud och en satans Djävul? ( steroegudar a la Ying och Jang eller monoreligion?)

    Återkommer till din Messiasdiskussion som är mkt intressant. Kanske kan den kopplas den till treenigheten och Första konciliet i Nicaea 325.

    gotiskaklubben

    3 maj, 2011 at 08:42

    • Visst växte kristendomen ur judendom likt buddhism ur hinduism. Visst kan man leva med judar som fromt idkar sin religion. Men jag kan inte leva med judar som stryper mig i lönndom, som smutskastar Jesus, som kallar Nya Testamentet antisemitiskt.

      Jesus var Messias. Sedan treenigheten, dena dogm är inte så lycklig. Visst nämns i Biblen ”i namn av Fadern, Sonen och Den Helige Ande”, men att av det apostrofera ett formligt väsen – Treenighet – för lite för långt. Swedenborg var emot denna Treenighet som instans, som dogm. Och att låta en religion bestämmas av ett politiskt möte som Nicea går fetbort i min bok. Visst, ”sann Gud sann människa” är en bra dogm och den kom väl på Nicaea. Men på ett annat dylikt möte ”bestämde” man att reinkaration inte finns!

      Här kan man lära av hinduismen, som låter olika tankeskolor tävla utan central bestämmande instans. Sanningen segrar utan att man måste ha ett kejserligt möte som beseglar det.

      GK sa: Att kyrkomötet i Nicaea riktade sig mor arianisterna/goterna, det vet vi. Men vad jag undrar över är om ”Treenigheten” även kanske var ett slags vapen mot judendomen, typ att det liksom skulle inbegripa och förstärka en defintion av Jesus som Messias?

      Swedenborg är en av mina stora idoler. Läs gärna hans humoristiska (?) skildringar av 08.

      svensson

      3 maj, 2011 at 09:40

    • Gk ställer mycket intressanta frågor här.

      Gk:”Kan man jämföra Buddas reformation av hinduismen med Jesus reformation av judendomen?”

      Mycket intressant. Minns när jag läste Siddharta av Herman Hesse. Tänkte aldrig på att Gautama faktiskt kunde ses som en ”reformator” av hinduismen…

      Vidare: ”Kan man samtidigt säga att varken kristendomen eller buddismen funnits utan judendom och hinduism?”

      Om nu hinduism och judendom föregick både kristendom och buddismen, så måste man väl förmodligen anta att utan dessa ”grundläror” så kan man verkligen fråga sig om de andra hade kunnat utformas och ta gestalt så som de gjorde.

      Gk säger också: ”Kan man även säga att judendomen tagit starka intryck av Zoroastrismen och dess dualistiska syn med en god Gud och en satans Djävul? ( steroegudar a la Ying och Jang eller monoreligion)?”

      Det tror jag också att judendomen faktiskt har gjort. Beskrivningen om hur ”Gud” talar till Mose från ”Den brinnande busken” finns väl vissa som menar kommer från Zoroastrismen och deras dyrkan av elden…?

      Tänkte också på, i samband med dessa ställda frågor av Gk på Maya-kulturen….

      Om nu ”förledaren, förvirraren, bedragaren och förföraren” blir beskriven som ”djävul”, och ”det onda”, (som inte skall ges uppmärksamhet), så kan man nästan tycka att det finns likheter med kulturer som talar om ”bedrägligheter och chimärer”? Alltså där man gör skillnad mellan det som ”verkar ”ha existens” och ”vara”, men som egentligen just endast och enbart är ”bedrägligheter och chimärer”, (och därmed egentligen inte är någon ”livgivande Gud”, och ”Fader”, (eller ”Sanning och Verklighet” att kunna förankra sin existens, sitt jag, i förhållande till?) (”En ”dum” man byggde sitt ”hus” på ”lösan sand” et cetera…?.)…..

      Det är intressant att tänka sig hur det egentligen kanske förhåller sig här i tillvaron, att det ju faktiskt är så att varje dag så förändrar sig allas våra ”cell-uppsättningar”? Och att vi faktiskt visst förnyar hela vår celluppsättning var tredje vecka, eller någonting sådant?…..

      Det pågår alltså ständigt förändringar i den fysiska världen, inklusive i våra egna kroppar, som det därför inte är så ”stabilt” att relatera till vad gäller ”jagets” ”bas-refereringssystem”…?

      (Gud däremot är beskriven som just ”Den Eviga”, (-”verkligheten”), och ”Oföränderlig” et cetera, och ”Källan till allt liv”, samt: ”Skaparen” som ”skapar människan till sin avbild” osv.)….

      Att ”Ordet från Gud”, som blir gestaltat i Jesus person, som Kristus och som Messias, ”Befriare”, som ”son till Gud” osv., och som säger: ”Jag och Fadern är ett”, och där han också säger: ”Ingen kommer till Fadern, förutom genom mig”, m.m., det är alltså ”Ordet” som då blir ”talat”…?

      Alltså endast ”genom ljuden”-genom orden, (”per – sonare”- genom ljudet?), och också genom ”per- sona” –genom ”masken”, så kan människan ledas fram i sin relation till ”Verkligheten”?

      Alltså det är det ”talade ”ljudet” som ”tränger genom ”masken”, , (”Mayan”?),och ”leder människans jag i kontakt med ”Gud Fadern och Livgivaren”, dvs. den existentiella livgivande ”verkligheten” för människans ”jag”?

      Det är alltså ”ljudet” som leder människan i kontakt med ”verkligheten bortom ”Maya”, bortom ”masken” och ”bortom det som verkar att ha ”vara”, men som ”inte egentligen är så särskilt bestående”?…
      (Alltså det som i sig inte egentligen äger något ”bestående Vara”, (eftersom cellförändringar ständigt pågår och liksom alla andra slag och former av förändringar ständigt pågår, som därför är ”bedrägliga” att ”sätta sin existentiella tillit till” osv.?)

      Att det alltså egentligen endast är ”Gud” som har ”Vara” i ”Sig Själv”?

      När ”Han” identifierar Sig Själv, och säger om Sig Själv: ”Jag är”, (eller –Jag är Den som har Vara?)? (Eller: ”Jag skall bevisa mig vara ”Den som Är”), så är det just ”Verkligheten bortom den föränderliga ”Mayan”?

      Den existentiella ”verkligheten” för människan, som väl de flesta religioner vill förmedla, förmedlas då genom ”ljudet”?

      ”Ljudet”, ”ordet”, som då innehåller och beskriver vad som är sant-falskt, gott-ont, bra-dåligt för människo-jaget att förankra sin identitet och existens i förhållande till?….

      Det är då det ”Bestående Varat” kontra det ”Bedrägliga och Föränderliga varat”, som då i de flesta religioner anser inte skall ”ges alltför stor betydelse och makt”, därför att det är just” den bedrägliga och föränderliga” ”verkligheten”, som kan just påverka åt ”fel håll”, där ”jaget” går ”förlorat” osv.?..

      Kanske är då även Ying-Jang liknande begrepp? Fast det känns inte riktigt som det. De är nog mer som ”stereo-gudar” då. Som Gk skrev.

      Bergfast

      12 maj, 2012 at 17:33

  5. [...] Mer om Kapner och hans åsikter om judar, hans rättande av deras fel, har jag skrivit här. [...]

  6. Tack Lennart.
    Sällan har jag läst en bättre sammanfattning av kristen tro. Störst av allt är kärleken och vem har visat det bättre än vår Herre själv i Kristus och hans närstående som Maria m.fl. Judar har svårt att acceptera detta för det medför är de måste ändra de mänskliga påfunden i sin tro drastiskt.

    ”Var inte rädda, öppna upp för Kristus i Era hjärtan” detta var de första orden i Johannes Paulus första predikan som påve.

    Jag vill tillstå att jag är oerhört, ja oerhört gripen av dessa Johannes Paulus ord. Sen gör vi alla detta på vårt eget lilla speciella sätt (vi är ju små original där vi går fram här på jorden) när vi hankar oss fram här i jämmerdalen, ibland blir det OK, ibland mycket bra, och enstaka 1-2 gånger per livsperiod kanske fantastiskt bra då vi känner vi har lyckats med något enkelt men stort. Det är människans andliga sida, vi är mer än robotar.

    Gustaf

    2 maj, 2011 at 20:36

    • Roligt att mina tankegångar nått fram.

      Själv har jag länge levat i illusionen att kristendom och judendom strävar mot samma mål. För enstaka judar må detta stämma men i stort är känslan, agendan, livsmålen och attityderna hos kristendom å ena sida och judendom å den andra väsensskilda. Broder Nathanael var den som visade mig detta, heder åt honom.

      svensson

      3 maj, 2011 at 06:51

      • Ska kolla lite mer på broder Nathanael, intressant medmänniska/medvandrare. Just judar som blir kristna får ett speciellt tungt kors att bära.

        Korrektur: i min kommentar ovan insmög sig ett mindre fel. Det ska stå: ”Judar har svårt att acceptera detta för det medför att de måste ändra de mänskliga påfunden i sin tro drastiskt”. Alltså ”att” istället för ”är”.

        Gustaf

        3 maj, 2011 at 10:24

      • Jag levde själv i samma illusion som du fram tills för ett par år sedan. Faktum är att judendom och kristendom i själva verket är varandras motsatser.

        Judarna väntar på en Messias som inrättar ett paradis på jorden. Kristus klargjorde att hans rike inte är av denna världen.

        Judarna ser sig som Guds utvalda folk, bättre än alla andra och utvalda att härska över resten av mänskligheten. Kristendomen är däremot till för alla människor, inget folk har någon särställning i Guds ögon.

        Judendomen är materialistisk och tror att Gud belönar och bestraffar här och nu på jorden. Jesus sade att det i själva verket är tvärtom.

        Judendomen står för hat och hämnd, kristendomen för förlåtelse och kärlek. (Låter det kontroversiellt? Läs i så fall artikeln ”The Virtue of Hate” av rabbi Soloveichik. Det är bara att googla.)

        Gk sa: Antar att du menar denna artikel ”The Virtue of Hate”. Vore spännande om någon plockade några russin ur den artikeln.

        Din kritik av judendomen är ganska så skarp, undrar om någon troende jude kommer att kommentera det. Well, de är i så fall välkomna – Gotiska Klubben är inte Dagens Nyheter som stänger av dem som har ”felaktiga” åsikter.

        Tobias

        3 maj, 2011 at 10:38

        • Tack för länken till ”The Virtue of Hate”.
          ”Älska de”goda” (=de som är ”goda mot mig” (Israel)), och hata det ”onda” (= de som är ”onda mot mig” (Israel)?
          Ja, kanske är det någonting som alla människor, och alla folk kan känna igen sig själva i och reagera på liknande sätt inför?
          De som kan identifieras som ”fientliga”, (genom att de utför för ”mig, eller mitt folk” fientliga handlingar), de är ”fiender”, och som fiender är de ”onda”, och skall rätteligen och rättfärdigt bekämpas, i ett berättigat självförsvar?
          Och tvärtom…
          Det som väl är ”problematiskt” just mellan judendomen och kristendomen är väl att de kan anses vara ”fientliga” (p.g.a. fientliga handlingar) mot varandra, och därför beskrivs som varande varandras ”fiender”, och då, som varande ”onda”, anses det ”rättfärdigt” försöka bekämpa, det vill säga ”försvara sig”….
          När någon, en person, eller en ism, eller (kanske särskilt), en religion, i sina ord, eller i sina handlingar som utförds (på grund av läran, ismen, eller religionen), alltså säger eller gör någonting som kan anses vara ”fientligt”, så anses det alltid (hatiska), ”självförsvarshandlingar” som ”rättfärdiga” och berättigade….
          Det till viss del skrämmande kan ju då vara om en (mäktig och inflytelserik) grupp, faktiskt ”identifierar” i stort sett alla som inte tillhör denna grupp, som ”potentiella fiender”? Som då på ett eller annat sätt (i berättigat och rättfärdigt självförsvar) anses behöva ”bekämpas”, eller kanske t.o.m. tillintetgöras och dödas?
          Då är frågan hur dessa ”utpekade potentiella fiender” skall förhålla sig…?
          Skall de ”villigt låta sig offras”, eller skall de själva försöka försvara sig?….
          Det naturligaste för alla människor, är väl just att vilja försvara sig mot ”fientliga attacker” och mot ”fiender”, men frågan är också hur man försvarar sig, utan att själv samtidigt bli lika dem som man vill försvara sig mot… (och eventuellt själv bli lika hatisk, hämndgirig och högmodig?)…
          Svårt problem……

          Josefina Bergfast

          3 maj, 2011 at 12:19

          • Om Jesus lyckades få några lärjungar att tro på honom, varför ska då resten av judarna vara så inbitna? Jesus omvände judar, sa att han var den Messias som förutspåtts i hela Gamla Testamentet. Att inte acceptera detta är i mina ögon tecken på inbitenhet, fientlighet.

            Varför ska vi hylla en religion (judendomen) som gjort det till sin affärsidé att vara fientlig mot kristendomen?

            Paulus var som sagt en jude som såg ljuset. jag förstår inte denna vurm för en religion som stagnerat i sin utveckling, som häcklar nästa stadium (kristendomen), som vägrar se Messias när han står för deras blick, bara för att han inte är kung med spira utan en from man och lärare som visar oss vägen mot det esoteriska ljuset?

            Som med allt annat gäller konflikten materialism versus andlighet. Judarna tenderar åt materialism, kristendomen är andlighet par preference.

            svensson

            3 maj, 2011 at 12:43

            • Svensson: ” Varför ska vi hylla en religion (judendomen) som gjort det till sin affärsidé att vara fientlig mot kristendomen?”
              Ja, det kan ju tyckas irrationellt.
              Men kanske man inte behöver ”hylla” den heller, egentligen…?
              Bara inte ”försvara” sig mot den, genom att ”attackera” tillbaka….?…
              Kanske kan den kristna hållningen ses som ett slags ”självmördande” hållning…. och framstår väl just som en ”menlös” och därför ”oattraktiv” hållning, för dem som vill ”löna ont med ont”?….
              (Ett öga, (en ond blick?), för ett öga? En hand, (en örfil?) för en hand? Ett mord, för ett mord? Ett krig, för ett krig …. et cetera…, framstår kanske som mer effektfull, och som mer ”naturligt”?)
              Ändå verkar det som att det är den icke-hämndgiriga hållningen som kristendomen predikar?…
              Att just inte straffa ”ont med ont”, utan att ”förlåta”, (det eventuellt onda som någon har gjort, eller gör, mot ”mig och mitt folk och mitt land”), och att i fortsatt ”självuppoffrande tilltro” till endast Kristus som jagets livgivare, avstå viljan till ”hämnd”, vars egentliga syfte endast är ”världsliga vinningar” eller ”framgångar”? (Detta för att därmed undvika att existentiellt sett hamna i ”slaveri till egot”, och ”världens herre”, ”Djävulen”?….)
              Judendomen menar väl att det är ”gott” att (i ”rättfärdigt självförsvar”), ”hata sina fiender”, och just löna ”ont med ont”, i någon slags ”rättfärdighetsskål” (enligt ovan)? Men det är väl kanske i princip samma slags ”lag” som en maffiafamilj kan ha, med sin ”blodshämnd mot oförrätter” i flera generationer?…
              (Och kanske också som en ofullkomlig mänsklighet, och ofullkomliga människor, har fungerat i alla tider?…)….
              Att kunna ”bryta onda cirklar” kräver väl kanske ”förlåtelseprincipen” som en alternativ princip?….
              Men, men, den är ju svår och kanske ”onaturlig” i praktiken, (eftersom människan är som människan är), och allt som oftast genom historien, har ”fiender” råkat i krig med varandra på olika sätt och i olika omfattningar…(men sällan är det ”ens fel att två träter”…!)
              Den förlåtande principen kräver kanske mycket självdisciplin, och hårt ”arbete”, och bön, och en förmåga att just ”vända sin uppmärksamhet bort” (från ”fienderna”) och istället i riktning till ”jagets existensgivare” (Kristus) som alternativt fokus och kontinuerligt se på Honom som ”riktmärke”? Och genom detta ”arbete” kan därmed eventuellt, (illvillighet, oförätter, ovänskap, ja, fientlighet, osv.), så att säga… ”rinna ut i sanden”, eller ”upplösas i tomma intet”…?
              Om man lyckas med (detta svåra, och omöjliga?), så kan man kanske lyckas med att ”bryta onda cirklar”…?
              Men, men, samtidigt är ”den mänskliga mångfalden” av just ”olika folk, kulturer, språk och traditioner”, värd att bevaras och försvaras, just för sin egen skull, och för alla människors ”rikedoms” skull…
              Den kulturella likriktning som världens olika länder och folk (särskilt i Europa), nu dras in i, är inte i förlängningen ”berikande”… . för någon… utan hotar på sikt just ”den kulturella, språkliga och etniska mångfalden”!….
              OM det är ”en självförsvarsstrategi”, som bedrivs av en grupp som ser ”folkblandningar och nationsupplösningar”, som ett självändamålsenligt förvar för just sina egna möjligheter till liv, (genom att låta alla ”de andra” helt enkelt ”gå under”), så gäller det verkligen att ”alla de andra” skärper till sig för att kunna bjuda ”motstånd”?…
              Kanske det bästa ”motståndet” är just genom en konstruktiv, och uppbyggande, ”princip”, som kan bli en aktiv ”självförsvarsprincip”, genom att ”besegra det onda med det goda”, genom ett ”alternativt fokus”?
              Eller också återstår väl ingenting annat än krig..? (I vanlig ordning?)………..

              Josefina Bergfast

              3 maj, 2011 at 14:46

              • I en idealisk värld ska kristendomen så klart förlåta. Men vi lever inte i en idealisk värld. Judarna hatar kristendomen och offensiven är i full gång. USA:s Abe Foxman vill till exempel förbjuda Nya Testamentet för dess ”antisemitism”. I ett sådant läge måste vi åter bli ”en kämpande kyrka”, vi måste bygga kyrkan ”med murarsleven i ena handen och svärdet i den andra” för att citera Eliot.

                Kyrkan måste försvaras, om nödvändigt med vapen i hand mot attacken från judar, muslimer och ateister. Gör vi inte det, tar vi inte strid för vad vi tror på, kommer det inte att finnas någon bas för att utöva förlåtelse och predika kärleksbudskapet.

                Att betona godhet och positiva vibbar är formellt OK men det håller inte i de polariserade, allom politiska tider vi lever i. ”Allt är politik” sa man på 70-talet och vi är tyvärr där igen. Du talar om förlåtelse och brytande av onda cirklar Josefina, allt exempel på kristet inspirerade tankegångar, men som antytt, vi kan inte operera utifrån den kristna munkmoralen, vi måste operera med strid för ögonen för att försvara den kyrka och lära i vilken munkmoralen, förlåtelsen och kärleksbudskapet ska verka.

                Att ”älska våra fiender” som Jesus sa, även när de kommer för att döda en…? I sitt inre må man förlåta dem. Men även Jesus försvarade sig (inför Sanhedrin) och det måste även vi göra: att med ord stå upp emot judenhetens orimliga, absurda attacker, som att Jesus inte är Messias.

                Vi får se till att inte alltid vara för smarta, att inte alltid se andra sidan av argumentetn. Det går inte idag när det är politisk strid på kniven på alla fronter. Ideal måste omhuldas och bevaras, men att vid varje attack skamset fråga sig om ens fiende kanske har rätt leder till undergång.

                svensson

                3 maj, 2011 at 16:03

                • Svensson säger: ” Kyrkan måste försvaras, om nödvändigt med vapen i hand mot attacken från judar, muslimer och ateister. Gör vi inte det, tar vi inte strid för vad vi tror på, kommer det inte att finnas någon bas för att utöva förlåtelse och predika kärleksbudskapet.”
                  Och: ” Ideal måste omhuldas och bevaras, men att vid varje attack skamset fråga sig om ens fiende kanske har rätt leder till undergång.”
                  Ja, kanske du har rätt Svensson…..(även om jag kanske inte håller med om ordet ”skamset”…)
                  Men frågan blir kanske då hur man skall tolka, eller förhålla sig till sådana uttalanden från Jesus (och därmed kristendomen), som säger:
                  ”Vad hjälper det en människa om hon så vinner hela världen, men förlorar sin själ”?
                  Om jagets, (själens) frihet och (existentiella) livsmöjligheter går förlorade, så hjälper det kanske inte om så en människa är ”multimiljardär”, eller ”ägare av ett land”, eller står på toppen i ”världslig” bemärkelse? Om hennes ”själ” är förlorad och är ”livlös”, så är ändå allt förlorat? Alla former av materialistisk identifiering (för jaget), är ”dödande”, ja, ”själsdödande”….?.
                  Det finns ju flera andra ställen som varnar för att vara alltför (identifierad till) eller bunden till världsliga rikedomar som alltid riskerar att ätas upp av ”mått och mal”, eller av tjuvar och banditer, eller gå förlorat på annat sätt……och att det endast är ”lösan sand”,,,(som existentiell grund för jaget)…
                  Och så uppmaningen till lärjungarna vid något tillfälle att ”inte använda svärdet”?…
                  Så finns ju uttalandet om att det är själva ”Ordet som är Svärdet”, (som kan skilja ”märg och ben åt”)? (Vad nu det kan betyda? (Att kunna skilja det ”lösa” från ”det ”fasta”, eller kanske det ”viktiga” från det ”oviktiga”?…)…
                  Och så förstås också förmaningar om att: ”Först och främst” alltid söka Gud, (och vilja), och sedan …..skall ”allt” tillfalla,…. som en gåva, eller som en (lagbunden?) konsekvens ….……..
                  Och bönen ”Fader Vår”, är ju också en uppmaning om den primära inriktningen (för den som vill välja själens (existentiella) liv, som den viktigaste vägen, ”vägen till livet”.……
                  Naturligtvis är ju ”kroppens liv”, och ”världen” och de fysiska betingelserna också viktiga…. men det kristna budskapet är väl att utan själens liv, (dvs. jagets existentiella frihet från ”slaveri till egot”, (eller till ”dödsvägen”), så förlorar allt annat sin betydelse?.…. (”Vad hjälper det en människa”… et cetera…)?….
                  Om verkligt (existentiellt) liv, för jaget blir en omöjlighet, därför att själen blir ”förslavad till”, och slutligen tillintetgjord av en materialistisk identifiering med och till det ”materiella”, (eftersom det materiella i sig självt inte har något ”liv” eller någon ”personlig existens), och jaget då förlorar sin ”frihet” och sitt existentiella oberoende, så är allt ändå förlorat…?
                  Sedan finns ju också förstås uttalandet: ”Människan ”lever” inte av bröd allena, utan av varje ord som utgår ur Guds mun”…..
                  När människan väljer mellan ”ont och gott”, och i förlängningen mellan ”jagets existentiella liv och eller död”, och mellan att vara tjänare och ”slav” till antingen ”dödsvägen eller livsvägen”, (som är en grundläggande valfrihetsmöjlighet för människan, endast därför att hon är född människa), så förutsätter ”väljandet” av den ena vägen, samtidigt ett ”bortväljande” (offrande), av den andra vägen?…..
                  Grundidentifieraren av människan är ”Gud”, och ”Gud” är en ”Någon” (och inte ”något”), och därför är det hos Gud som människan hittar sitt jags existentiella källa och identifieringsgrund, eftersom människans jag också är (en person), en ”någon”…,
                  ”Människan är skapad till Guds avbild, till Sin avbild skapade Han dem, till man och kvinna skapade Han dem”….
                  Men, men, det finns ju olika traditioner, och religioner, och ismer av olika slag, och inte så få anser att krig ibland är oundvikligt, ja, nästan någonting naturligt, och ofrånkomligt, till och med någonting (hur konstigt det än kan verka), som någonting bra, även gott, och renande, eller någonting sådant……
                  Att vara beredd att ”dö” för någonting, kan kanske vara likställt med att vara beredd att ”vilja leva” för någonting som är som är större än en själv; t ex familj, nation och land kan anses nödvändiga förutsättningar för liv, men samtidigt kan jag tycka att krig är så fruktansvärt idiotiskt. Krig är ett sådant urdumt slöseri med människoliv, med byggnader, med allt, och medför också ett hemskt lidande, som oftast ändå kanske inte leder fram till det som de krigande kanske hade önskat sig?..…
                  Nej, vill inte ha (fysiskt) krig….
                  Måste finnas (önskar det fanns), andra sätt, andra vägar….
                  (Förmodligen är i dock allmänhet krig mer begripligt, förståeligt och logiskt för de manliga hjärnorna …..helt enkelt kanske därför att ”naturen” har ordnat det så.? ..)…

                  Josefina Bergfast

                  4 maj, 2011 at 10:35

                  • Bästa Josefina Bergfast, du för upp diskussionen på ett alltför abstrakt plan. Du ser det hela salongsmässigt. Istället måste du komma ner på gatan och se att vi angrips.

                    Det är dags att kasta handskarna, dags att figurativt ta på sig knogjärnen. Om vi angrips måste vi försvara oss, annars kommer det ju inte att finnas någon kristendom kvar alls, ingen ram, ingen bas för att ens utöva allt det där vi omhuldar, som broderskärlek, förlåtelse och försoning. Vi måste skydda våra kyrkor, skydde det goda som ändå finns i Svenska kyrkan historiskt sett (medan dagens Svenska kyrka är en multikultiparodi på sig själv).

                    Men visst, vi kan också bli esoteriska och danna om vi försvarar våra kyrkor in corpore mot kosmopoliter, ateister, muslimer och Jesushatande judar. Då har vi bevisat att själen är verkligare än kroppen, visat att vi ”inte så älskar livet att vi är rädda för att dö”.

                    svensson

                    4 maj, 2011 at 12:41

                    • Svensson: ”Men visst, vi kan också bli esoteriska och danna om vi försvarar våra kyrkor in corpore mot kosmopoliter, ateister, muslimer och Jesushatande judar. Då har vi bevisat att själen är verkligare än kroppen, visat att vi ”inte så älskar livet att vi är rädda för att dö”.

                      Ja, i förlängningen är det kanske det (beredskapen att ”offra (det kroppsliga) livet”, som blir ”beviset”….på att ”själen är viktigare”….

                      Men….vill i alla fall inte, (= envist ”kvinnomotstånd”?) ha det söndrande, förstörande, kostsamma, mördande, lemlästande och meningslösa fysiska krigandet….och inser samtidigt att det kanske är just ett lite ”verklighetsfrånvänt”, eller ”salongsmässigt” (”kvinnligt”?) perspektiv…..

                      ”I am sorry for not being a man about it”….(!?)…

                      Josefina Bergfast

                      4 maj, 2011 at 13:06

                    • Josefina skrev: ”Men….vill i alla fall inte, (= envist ”kvinnomotstånd”?) ha det söndrande, förstörande, kostsamma, mördande, lemlästande och meningslösa fysiska krigandet….och inser samtidigt att det kanske är just ett lite ”verklighetsfrånvänt”, eller ”salongsmässigt” (”kvinnligt”?) perspektiv”

                      Om du menar att man kan bli förälskad i krigandet as such, visst, det kan hända. Striden kan bli ett rus, en drog. Men jag är en fridens man. Kristendomen har för mig alltid handlat om frälsning, fromhet, att nå esoterisk trygghet. Att då finna en rörelse (judar) som ofta, än idag, smädar Jesus och hans budskap, då blir jag en tiger!

                      Jag uppehåller mig gärna i salongen och undervisar om kristendom för den som vill höra på. Men när ropen från gatan överröstar mig tar jag på mig storstövlarna, går ner och jagar bort buset.

                      svensson

                      4 maj, 2011 at 14:58

                    • Här skulle jag vilja korrigera, eller komplettera lite från min förra text, som sa:……
                      ….”Ja. i förlängningen är det kanske det (beredskapen att ”offra (det kroppsliga) livet”, som blir ”beviset”…. på att ”själen är viktigare”….”
                      Jag menar nog inte här att jag tror att ”själen är viktigare än kroppen”, därför att både kroppen och jaget, (själen), är väl egentligen lika viktiga och också sammanbundna med varandra, och också ”beroende” av varandra….
                      Det är endast detta med det faktum som det mänskliga livet erbjuder, att jaget har möjligheten att välja sin identifieringskälla, och att den ena ”vägen” anses leda till liv och existentiell frihet för jaget, och också i förlängningen för ”kroppen”, samt familjen, och i förlängningen hela nationen och landet, och att den andra ”vägen” anses leda till ”tillintetgörelse”, alltså existentiell ”ofrihet” för jaget, dvs. ”slaveri” under egot, som i sin tur i förlängningen anses leda till upplösning och död för jaget, för individen, och i förlängningen för familjen, för nationen och landet et cetera…
                      Det betyder antagligen inte att man behöver anse att ”själen är viktigare än kroppen” egentligen, utan kan betyda att både själ och kropp är minst lika viktiga…. och att det ”religiösa språket” eller det teologiska språket endast ”berättar om” den existentiella verkligheten för ”den mänskliga varelsen”?
                      Det mänskliga jaget har en valmöjlighet mellan ”gott och ont”, mellan ”liv och död”, till skillnad från djurens existentiella verklighet, som ju är underställd ”instinkter” och av naturen förprogrammerade instinktiva beteendereflexer, som de helt enkelt måste lyda, som ”slavar”, utan någon som helst ”valfrihet”..….
                      Människan är ju också som vi vet en del av ”naturen”, men har ju samtidigt detta ”jaget”, som kan välja ”väg”…
                      Individualismen och ”liberalismen”, vill hävda att det är ”endast individer som utför handlingar”, när t ex invandrares ungdomar attackerar ”svenska” ungdomar på olika sätt, och att det endast är ”individer” som begår handlingar av olika slag, vilket i och för sig är sant.. …
                      Men att vilja bortse från, eller förneka, att de flesta individer i de flesta fall är tillhörande ”en familj”, (med en etnisk/språklig/politisk/social profil), som i de flesta fall är tillhörande ”ett folk”, som i de flesta fall är tillhörande ”ett land/en nation”, som i de flesta fall är tillhörande ”en kultur/en tradition”, som i de flesta fall har sina rötter i en ”religion”, det är att vilja blanda bort korten kring den ”allmängiltiga” verklighet som de flesta människor lever i och är påverkade av.
                      Det är samtidigt också en verklighet att utan en nation/ett land, utan en kultur/ett språk, och utan en familj, så är det svårt att kunna leva över huvud taget för de allra flesta individer ……
                      Individuellt ansvar finns naturligtvis (och individer), men många gånger (för det mesta?), så tänker, känner och agerar de allra flesta individer utifrån både sin religion, sin kultur/tradition, sin nation/sitt land och sin familj, (sin etniska/språkliga/politiska/sociala/profils) intressen när de känner, tänker och agerar och handlar som de gör. Och de flesta individer gör olika val och steg och utför olika ”handlingar” av olika slag utifrån just sin kulturella, språkliga religiösa, sociala, etniska, politiska och nationella ”identifieringsbakgrund” och prägling.
                      Att försöka förneka detta förhållande är förmodligen ganska människofientligt och kulturfientligt att göra därför att det undergräver på sikt villkoren för den mänskliga kulturella och etniska mångfalden…
                      Hela individualismen är bedräglig, men den är i linje med mulitkulturalisternas viljor och agenda, där liberalismen, samt individualismen, är ett ordverktyg i sammanhanget. Det kan vara svårt ibland att både vilja, och kunna se de inbyggda klurigheter och lurigheter som kan finnas med ord. Ord som kan låta fina som frihet, jämlikhet, broderskap, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, alla människors lika värde, antirasism, mångkulturalism osv. Men de orden kan behöva tas med en nypa salt, därför att de kan också bära på en baksida….
                      Att hela världen kontinuerligt bibringats föreställningen att endast ”vita” (germanska) människor kan vara ”rasistiska”, är också en förfalskad bild av verkligheten. Alla människor är egentligen ”rasistiska”, eller borde kanske vara det. Om de vill verkligen vill vara mångkulturvänliga, och människovänliga, så borde de alla vara rasister och försvara människors naturliga tendenser när man tittar närmare på saken. Om de vill vara mångkulturvänliga, och människovänliga, så skulle de alla vara rasister och försvara människors naturliga tendenser till identifiering med och hyllande av sina egna familjer, sina egna folk, språk, traditioner, religioner och nationer, så att dessa alla har möjligheter att leva vidare. Till hela mänsklighetens glädje och rikedom….
                      De som gjort något uttalande om att det egentligen endast finns två olika slags folk på jorden, ”judar och antisemiter”, kanske har en viss poäng med det uttalandet i och med judendomen, eller kanske sionismen, identifierar ”alla de andra folken” som gojims, där alla gojims anses kunna vara ”potentiella fiender”…… Men kanske ett sådant uttalande ska kanske också ska tas med en nypa salt ……som man kanske inte ska låta sig bli varken alltför påverkad eller alltför uppretad eller irriterad av? Liksom heller kanske inte ens av eventuell judisk kritik av kristendomen.….?
                      Låta dem hata, låta dem kritisera…..?
                      Som kristen skulle man kunna svara med ett: – Jasså, och sedan vända ”andra sidan till” och bara låta passera? Utan att för den sakens skull bli varken döv, blind, stum eller medvetslös……

                      Josefina Bergfast

                      5 maj, 2011 at 17:07

        • Det var mycket riktigt den artikeln jag tänkte på. Det jag skrev var inte menat som någon kritik av judendomen, utan bara som en helt objektiv jämförelse av kristendom och judendom.

          Tobias

          3 maj, 2011 at 22:25


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggers like this: