Gotiska Klubben

Kommentarer avstängda tills vidare

Judar + muslimer = sant

Posner, Benaouda och Koskinen
LENA POSNER-KÖRÖSI, ordförande för Judiska Centralrådet och HELENA ”Terrorsvärmor” BENAOUDA, ordförande för Sveriges Muslimska Råd skriver tillsammans med några andra under en artikel i Svenska Dagbladet angående antisemitism och islamofobi.

När inflytelserika judiska organisationer samarbetar med muslimska dito mot påstådd hets mot folkgrupp i Sverige, utan att samtidigt nämna att det varit muslimer som förföljt och trakasserat judar i Malmö – så indikerar detta att judarna är beredda på att ta litet lagom pisk av muslimerna i Malmö och kanske acceptera några enstaka muslimska terrordåd, eftersom samarbetet med muslimerna på riksnivå, trots allt genererar olika former av vinster och fördelar för judarna i Sverige. I Mellan-Östern fortsätter man dock att kalla varandra rasister och mördare.

Taktiskt? Tja, kanske på kort sikt, men judarnas trovärdighet blir allt mindre genom detta förfarande. När judiska Simon Wiersental Centret besökte Malmö nämndes knappt vilka som hotat judar i Malmö.

Ankdamsrebellerna Robsten, Per Gudmundson och Johan Lundberg om samma artikel i SvD:

Ropsten avfärdar mot bättre vetande att någon jude skulle kunna begå något organiserat mångkulturellt eller judiskt egennyttigt, vilket den begåvade skribenten Dog Dylan kommenterar så här:

”det hindrar inte judiska identitetspolitiska organisationer så som svenska Paideia och judiska synagogan i Stockholm att bedriva judiska och sionistiska intressen i Sverige. Till exempel bedriver judiska och muslimska organisationer frågan om rituell omskärelse av pojkar och rituell slakt. Både muslimska och judiska organisationer är också tydliga med sitt försvar för multikulturalism.”

Se även Dog Dylan på Flashback

Per Gudmundson passar på att hylla EXPO för deras framgångsrika nazijakter, något om hur antinazisterna Kurt Lundgren och Jan Elfversson hetsades av Expo får vi dessvärre inte läsa på  Gudmundsons ledarspalt i Svd.

Johan Lundberg på Axess konstaterar att radikala islamister och extremhögern och extremvänster samarbetar i sin antisemitism och antisionism, men uppenbarligen vågar han inte dryfta något om hur judiska och muslimska intressen samtidigt samarbetar i Sverige – mot svenskarna.

Den ende som verkar inse läget och vågar uttala kritik mot dessa förkastliga allianser är Ted Ekeroth (SD).

Mer om samma ämne: PI Flashback

Written by gotiskaklubben

15 maj, 2011 at 16:03

Publicerat i Gotiska Klubben

27 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Här är en annan vinkel på judiskhetens kall och svåra, komplicerade och ansvarsfulla position…

    Det judiska kungafolket

    Det finns något inbyggt inom judendomen, och den judiska kulturen, och därför också inom den judiska folkkaraktären, som har en problematisk och känslig aspekt, och det är problemet med att tvingas vara exklusiv.

    Det är en känslig, utsatt och också riskfylld och viss mån också farlig position att befinna sig i, och att tvingas in i, genom att man är född in i den.

    Att tvingas in i exklusivitet i förhållande till andra kulturer och folk, kan medföra ansträngningar utöver det vanliga. Man tvingas försöka leva upp till att vara just exklusiv och det i sin tur kan medföra ansträngningar och krav som inte andra utsätts för. Det är ungefär som att födas till t ex en kung, och anpassas i sin daning och fostran därefter. Om man som ett helt folk, genom sin kulturella prägling får sig förklarat att man är ett kungafolk, och att varje son och varje dotter är en prins och prinsessa som skall ärva kungavärdigheten, respektive drottningvärdigheten, över hela jordens alla folk, så har man med sig i bagaget en prägling som kan försvåra relationer till andra människor, som inte vet om att de talar med en prins eller prinsessa, eller en blivande kung eller en blivande drottning.

    Om andra kulturer, religioner och folkslag inte förstår, accepterar, godkänner eller är medvetna om hur den judiska folkkaraktären blir präglad, så kan där uppstå problem och konflikter.

    Vilket det har gjort genom åren.

    Det finns människor som föreställer sig att de är Napoleon Bonaparte, eller Jesus Kristus, eller Buddha eller kanske någon annan storhet från historien, som de hävdar släktskap med eller att de rent av själva skulle vara dessa personen. De krockar då med sin omgivning som försöker intala dem att de inte är dessa personer och fungerar den övertalningen så är problemet ur världen. Fungerar det inte att övertyga personen att den inte är någon av dessa historiska höga potentater, så brukar personen i fråga bli vansinnig och hamna på mentalsjukhus och betecknas som sjuk.

    Den kan också bli oerhört kränkt, sårad och arg. Den höga föreställningen om sig själv krockade med en omvärld som inte ville godkänna personens egen inbillade föreställning om sig själv. På sjukhuset däremot accepterades personen som den sa sig vara, och som den presenterade sig själv som, och då var det inga konfrontationer, bråk eller sårade stoltheter, därför att omgivningen spelade med och låtsades visa extra stor respekt och bugade och bockade och visade aktning, som naturligtvis var spelad, men som den sjuke personen trodde var på riktigt.

    När man som folk tillhör en kultur, som beskriver att man faktiskt är en dotter eller son till en kung, och att man en dag själv skall bli kung eller drottning, och att man har en exklusiv funktion och position som är viktigt att förvalta i förhållande till andra folk, kan det uppstå problem med omgivningen. I jämförelse med andra folk och kulturer är man inte jämställd och jämbördig, utan man befinner sig i en exklusivitet.

    När omgivningen inte förstår, inser eller accepterar detta, kan det bli problem om den inte förstår att förhålla sig på ett korrekt sätt inför kungasönerna och kungadöttrarna.

    Andra folk, som lever i föreställningen att det judiska folket är som alla andra folk, bara med sin speciella kulturella profil, lever i en falsk föreställning, och kan då få problem i sina relationer med den judiska folkgruppen, om dessa lever inom deras länder, vilket ju har skett genom historiens gång.

    När judar befinner sig i minoritet i ett land, som ju har varit fallet under många århundraden fram till i vår tid, så har de tvingats att dölja sin kungavärdighet. De har försökt leva i sina från den övriga befolkningen avskärmade bostadsområden, med särskilda skolor för sina barn, och mest levt avskilda från de övriga folken i länderna. Samtidigt har de också kunnat bedriva handel och påverkat länderna i övrigt på ekonomiska, kulturella och politiska plan i olika grader och omfattningar i olika tider.

    Konfrontationer och krockar har uppstått när andra folk retat sig på kungavärdighet som den judiska kulturen odlar, och som kan uppvisa någonting som kan uppfattas som högmodighet av de andra omgivande folken och som den i sin tur kan reta sig på, kanske för att den inte är medveten om att de talar med kungligheter.

    När judar blir dominerande i ett land undertrycks den övriga befolkningen och då får alla andra folk i landet lära sig veta sin plats, som vi kan se i Israel.

    Om judar helt och hållet skulle dominera jordens alla folk och kulturer, så skulle det bli undergången för dessa, därför att judendomen kräver underdånighet och lydnad och slavstatus från andra folk. Och skulle andra folk vilja höja på sina huvuden och kräva respekt och känna stolthet eller ha egna kungar och drottningar, så skulle det inte tillåtas.

    Föreställningen att det funnits och kanske finns en antijudiskhet, s.k. antisemitism hos olika folk där judar har bott och levat, är nog sann och har uppstått genom krockar och konfrontationer genom århundradena därför att människor, judar och andra, har levt i olika föreställningsvärldar om vilka de är i förhållande till varandra. Den judiska kulturen har tvingats dölja sin sanna värdighet, och låtsats vara ”som alla andra”, fast de samtidigt fick lära sig att de var kungasöner och kungadöttrar som en dag skulle ärva jorden, och som varit och är den kulturella läxan och det svåra uppdraget.

    Då kan det lätt uppstå missförstånd och de ena kan bli kränkta i sin värdighet, och kan av de andra upplevas som lättstött, lättsårad, högmodig och inbillningssjuk av en ovetande omgivning som inte vet om eller känner till hur det förhåller sig. Då kan en ömsesidig aggressivitet öka., därför att den aggressivitet som uppvisas från det judiska kungafolkets sida, när det blivit kränkt, är ett hat som kan liknas vid när en stolt och högmodig kung blir rasande om och när hans underlydande har vågat visa trots eller brist på respekts inför hans värdighet. Kungen blir då vansinnig på den uppvisade bristande respekten och kan bli hämndlysten och hatisk, och kan låta mörda, tillintetgöra, eller degradera de underlydande för bristande anpassning till den kungliga höga värdigheten.

    Men uppvisas respekten och om omgivningen böjer sig och anpassar sig och underordnar sig, så uppstår mindre konfrontationer och krockar med kungafolket.

    Josefina Bergfast

    22 maj, 2011 at 08:06

  2. Man skulle kunna formulera en beskrivning, som kanske blir mer och mer gällande idag, (i alla fall i Europas gamla nationalstater?)?

    Den nya beskrivningen och ”anklagelseordet” skulle kunna vara ”ANTIFOLKIST”…?

    ”ANTIFOLKISMEN” breder ut sig alltmer?

    ”ANTIFOLKISMEN” bedrivs kanske främst av människor som lever i en föreställning om att endast de själva HAR RÄTT TILL ETT NATIONALHEM?

    ”ANTIFOLKISMEN” har som mål att försöka motarbeta ALLA ANDRA FOLKSTAMMARS VILJA, OCH RÄTT, TILL SINA NATIONALHEM? Inklusive att kultivera deras eventuella religioner, traditioner kulturer, deras språkliga, etniska och deras andra särskiljande identifieringar och specifika profiler?

    ”ANTIFOLKISMEN”, och ”ANTIFOLKISTER”, är alltså faktiskt FIENTLIGT inställd till ALLA ”ANDRA” folks MAJORITETSKULTURELLA etniska och språkliga självbevarande, och motarbetar dessa ansträngningar, med alla till buds stående medel, inklusive ”epitetsord”, som blir ”krigsverktyg” i kampen om ”verklighetstolkningen”..?

    I Europa sker detta främst genom att AKTIVT VERKA FÖR FOLKBLANDNING. Detta medför naturliga inre motsättningar inom de forna majoritetskulturernas NATIONALHEM och de inflyttade främmande folken och deras kulturer, med alla deras egna profiler i etniskt, språkligt, religiöst och kulturellt hänseende.

    Därmed kommer nationerna som varande ”NATIONALHEM” för de specifika folkgrupperna som utgjort nationerna i flera hundra år, att förstöras.

    De PAROLLER som ANTIFOLKISTERNA främst använder sig av är: ”Alla ”människors”; Frihet, jämlikhet, broderskap, demokrati, alla ”människors” lika värde och ”mänskliga” rättigheter samt yttrandefrihet”.

    Dock har ”ANTIFOLKISTERNA” en dold klausul i dessa hyllade och ärade och ”fina” ideal och paroller och det är att ENDAST DE SJÄLVA, av dem själva, är identifierade som varande ”MÄNNISKOR”. Alla DE ANDRA FOLKEN, är alltså inte beskrivna eller identifierade, av ANTIFOLKISTERNA, som varande människor.

    ”ANTIFOLKISTERNA” är därför fientliga till alla olika folkgruppers naturliga viljor till självförsvar och självbevarande i sina egna FOLKHEM.

    ”ANTIFOLKISTERNAS” EGET FOLKHEM motsätter sig dock kulturblandning och folkblandning, och anstränger sig för att bli just ett FOLKHEM först och främst ENDAST FÖR DEM SJÄLVA.

    Att vara ”ANTIFOLKIST” är att vara FIENTLIG till att ”andra folk” OCKSÅ kan beskydda och bevara just SINA FOLKHEM.

    OM ”andra folk” gör ansträngningar till just SJÄLVBEVARANDE och försvar för just sina FOLKHEM (nationalstater), så blir de av ANTIFOLKISTERNA identifierade för att vara ”rasister”, eller ”nationalister”, eller ”främlingsfientliga”.

    ALLTSÅ, när ”andra folk” än ”ANTIFOLKISTERNA” själva, vill bevara SINA NATIONALHEM, och säga, PRECIS SOM ANTIFOLKISTERNA SJÄLVA SÄGER, att DETTA ÄR VÅRT FOLKHEM, och DET TILLHÖR OSS, så sker ett märkligt försök till ”stämpling” eller ”skam- eller skuld-beläggande”, genom att försöka använda skamfyllda och nedsättande ”epitetsord”, som just ”rasist”, eller ”främlingsfientlig” osv., FASTÄN de SJÄLVA praktiserar EXAKT SAMMA POLITIK.

    DÄRFÖR kan man beskriva SÅDANA FASONER, och FAKTISKT IDENTIFIERA dem för vad de är, NÄMLIGEN JUST ”ANTIFOLKISTISKA”.

    ”ANTIFOLKISTERNAS” inflytande och möjligheter att påverka ”den allmänna opinionen”, samt politiker genom bl.a. s.k. ”tankesmedjor” och andra medel och metoder, och folkens ALLMÄNNA MEDVETANDE, TYCKANDE OCH TÄNKANDE, ÄR MYCKET STORT, genom att de har ett mycket stort inflytande över det massmediala rummet.

    ANTIFOLKISTER finns i alla länder, särskilt i Europa, men också i USA och överallt på hela jorden. De påverkar, och har påverkat, Europa under mycket långa tider, inte sällan med konflikter och krockar med MAJORITETSFOLKEN i dessa länder.

    Numera har ”ANTIFOLKISTERNA” ett EGET NATIONALHEM, men VILL MYCKET AKTIVT MOTARBETA att FOLKEN i ”de forna nationalstaterna” i Europa kan bevara, beskydda och försvara SINA EGNA NATIONALHEM.

    ”ANTIFOLKISTER” ÄR MED ANDRA ORD MYCKET INKONSEKVENTA OCH MOTSÄGELSEFULLA OCH VILL EN SAK FÖR DEM SJÄLVA, MEN EN ANNAN SAK FÖR ”DE ANDRA FOLKEN”.

    Josefina Bergfast

    20 maj, 2011 at 13:26

    • Man skulle kunna bredda och förtydliga begreppet ANTIFOLKISTER, med ett tillägg.
      Det finns BÅDE ”folkister” och ”antifolkister”.
      De flesta etniska folkstammar, språk, religionskulturer, traditioner och kulturer är ”folkister”. De är präglade på sina familjer, på sina språk, på sina traditioner och på sina eventuella religioner, eller filosofier och ismer av olika slag (som ofta är sprungna ur religionerna).
      Utpräglade folkister är japaner, men också koreaner, kineser, indier m.fl. folk, språk och kulturer.
      Vi har också mindre folkistiska grupper, som samer, romer och judar, och andra folkstammar eller folkgrupper, som ofta kan vara minoritesfolk inom en majoritetsgruppering. Dessa olika folkgrupper har naturligtvis också folkistiska viljor. Dessa olika grupper har dock, i alla fall i norden, olika positioner inför majoritetsbefolkningen ”svenskarna”, där t ex judar ofta är betydligt mer integrerade och assimilerade med det svenska samhället, ja, ofta har framträdande och inflytelserika positioner, i alla fall generellt sett mer inflytande än vad oftast både romer och samer har. Detta fenomen återkommer jag till.
      De allra flesta folk är som sagt naturliga folkister, och har fullkomligt naturliga tendenser till att vilja gifta sig och bilda familj med dem som liknar dem själva på flera olika nivåer; alltså både etniska, språkliga, sociala och religiösa, eller politiska nivåer.
      I Kina är man t ex angelägen om att kineser gifter sig med andra kineser, trots att den folkstammen ju inte löper någon större risk att försvinna i första taget….
      Sedan finns ju också indier, som har liknande känslor och tendenser, liksom naturligtvis japaner och koreaner.
      I Europa är de olika folkstammarna generellt sett mer ”hotade för upplösning” och undergång av flera olika orsaker. Kanske kommer en stor del av dem att starkt förändras i sina ”profiler”, både etniskt, språkligt och kulturellt, och särskilt de länder som har tagit emot en mycket stor utomeuropeisk invandring.
      Sverigedemokraterna har ju fått stöd för att de vill föra en mer balanserad och ”lagom” invandringspolitik, därför att fler och fler ”svenskar” börjar uppleva att det faktiskt har blivit en obalans i samhället. En oansvarighet, och kanske en insiktslöshet, kring invandringens utformning och omfattning har skapat och kan skapa oönskade problem, både för ur-invånarna och för de invandrade invånarna, ja, för alla medborgare.
      De människor som nu framträder och talar varmt för den invandringsstorlek som är idag, de är inte sällan människor som just är folkister när det gäller att vilja försvara sin egen folkstams kultur, språk, religion eller tradition, men vill samtidigt kritisera, anmärka på, epitetbelägga med anti-ism det eller det, fob-det eller det, fientlig- det eller det, eller någon annan form av ”stämpel”, som de tror att vederbörande omfattas av därför att den vill förespråka en balanserad, och begränsad, invandring.
      Dessa personer som har haft, och har, tillgång till det offentliga rummet genom olika massmedia, men också inom näringsliv, politik och intresseföreningar av olika slag, och som därför har haft och har stora möjligheter att förespråka den ena eller andra politiken i landet, och som också har tagit ställning för just en ökad invandring, är inte sällan judiska förespråkare.
      Judar är som de flesta andra folk, just folkister, och värnar om sin folkstam, sitt språk, sina traditioner och sin religion, eller världsåskådning, och där finns alla slags judar, både konservativa, kommunistiska, liberala och sådana som inte är så intresserade av politik, precis som inom alla folkgrupper.
      De ”antifolkistiska” tendenserna kan visa sig när uttalanden görs av judar, för en utökad invandring till Sverige, med mångkultur, mångfald och folkblandning, samtidigt som uttalande görs för ett försvar till att ”det judiska nationalhemmet” (till vilket alla judiska människor i hela världen har automatiskt medborgarskap), just inte skall vara en mångkultur med alltför stor folkblandning.
      Om kineser i Sverige skulle göra samma uttalanden, så skulle de också kunna betecknas som ”antifolkister”, därför att de skulle då förespråka en sak för deras nationalhem, Kina, och en annan sak för Sverige (svenskars nationalhem). Likaså japaner, kurder, indier, koreaner osv., alltså sådana folkstammar som själva är utpräglade folkister, liksom judar är när det gäller Israel, och många fler folk och nationer.
      När inkonsekvensen och den antifolkistiska paradoxen uppstår, och man övergår till att vara ”antifolkist”, handlar om att man förespråkar en sak för det egna nationalhemmet, och en annan sak för andra folks nationalhem.
      Det är nu inte så många kineser, indier, sydamerikaner eller koreaner och andra folkister, som är framträdande och starkt påverkar den s.k. ”allmänna opinionen” i Sverige vad gäller invandringens storlek och omfattning, mer än just judiska personer. Om kineser, eller indier osv., skulle framträda och göra liknande uttalanden; alltså en hållning för sina egna nationalhem, där ett förespråkande och ett försvarande av deras nationalhem, och en annan hållning här i Sverige och svenskarnas nationalhem, och vad gäller det svenska folkets möjligheter till bevarande av sitt nationalhem, så skulle de också bli ”antifolkister”.
      Att vara ”antifolkist” är att vara inkosekvent och motsägelsefull, i det att man gärna vill förespråka en linje för det egna folkets försvars- och bevarandemöjligheter, men en annan för ”de andra” folken (eller som i det här fallet Sverige och det svenska folkets).
      Antifolkismen kan därför beskrivas som en –ism, som fler folk än judar kan omfattas av. Att flera framträdande judar förespråkar en ännu större invandring till Sverige, och också har varit starkt pådrivande till den invandring vi har idag, är ingen hemlighet. Att de också samtidigt stöder sitt egna nationalhem mot alltför stor folkblandning, och för bevarande av sitt (judiska) nationalhems kulturella profil, det gör dem till ”antifolkister”.
      De judar som lever i Sverige, och som inte förespråkar en ännu större invandring, är naturligtvis inte ”antifolkister”. De är svenska judar, som kanske har levt här i flera hundra år, och är svenskar, med kanske en mosaisk tro och världsåskådning, och kanske en etnisk och kulturell profil.
      I Sverige har alltid förekommit invandring, och utvandring, och det är naturliga företeelser i de flesta länder, och det är oftast berikande och kan medföra utbyten och en gemensam och i viss mån ömsesidig assimilering och ömsesidig påverkan.
      Den stora, alltför stora, och alltför omfattande, alltför oansvariga och alltför problematiska, och därför alltför oroande invandring, med ökande missförstånd, konfliktsituationer och både oviljor och oförmågor till ömsesidig assimilation, som har skett de senaste kanske tjugo åren, är fördärvlig för alla medborgare i Sverige och behöver därför snarast förändras i sin omfattning.

      Josefina Bergfast

      21 maj, 2011 at 20:48

  3. Jag vet inte riktigt vad den här hemsidan står för men jag har inte tagit en position för antisemitism, i termer av omotiverat judehat.

    Jag har bara sagt att alla etniska grupper (inklusive svenskar) bedriver identitetspolitisk och ibland på bekostnad av andra grupper och ibland tillsammans om dem delar vissa intressen (t.ex. Kosher/halal och omskärelse av barn).

    Jag är emot etnisk identitetspolitik överlag och jag är en stark försvarare för universalism och liberal demokrati. Jag tycker det är bra att Posner försvarar en ”öppen” judendom (vilket framgår i det Flashback inlägg som ni länkar till).

    Däremot är jag inte positiv till hennes uppenbarliga förkärlek för supremacistiska ideologier.

    Kvinnan har i många sammanhang mer gemensamt med Svenskarnas Parti än liberala ”nationalister” (som jag) och jag gillar varken Svenskarnas Parti, Nationaldemokraterna och jag är väl inte direkt förtjust i Sverigedemokraterna heller.

    Det innebär inte att jag gillar etablissemangets supremacistiska multikulturalism – där etnisk identitetspolitik hyllas så länge den inte är vit/svensk.

    Antingen skall alla folk få bedriva etnisk nationalism och om så vill anse sig vara ”the choosen people” på rasgrunder, eller så skall ingen få det.

    Det bästa vore om hela världen underkastade några grundläggande universella principer (mänskliga rättigheter) – och där skulle inte partikulär separatistisk etno-nationalism ingå.

    Det skall även gälla Israel. Vilket många svenska liberaler inte stödjer eftersom att de är racialister när det kommer till judar. Det är ren antisemitism (om något)Något även Norman G. Finkelstein har noterat.

    Att som Robsten gör, att förneka att ”judar” (precis som andra etniska, kulturella och religiösa grupper) bedriver identitetspolitik och bara är ”individer” är bara löjligt, och defacto ren lögn.

    Sedan är jag inte skribent, jag är en av många tusen användare på Flashback och jag använder Flashback som ett sätt för att prata om det som är tabu och göra de där utvidgade analyserna du inte kan göra under ditt eget namn.

    GK sa: Kul att du dyker upp. Vi har läst bra analyser av dig, därför länkar vi till dig. Du är en bra skribent, speciellt när du ”pratar om tabun” :-)

    Gotiska Klubben är… ja vad är vi nu igen… hm…vi har nog identitetsproblem – som resten av Europa. Vi är ”fniss” också liberala – framförallt mot andra liberaler. Inte annars. Mot anti-liberaler är vi ganska anti-liberala. Vi utgår ofta från poesi, konst och filosofi, Sven-Ingvars, Spinoza och sånt där…

    När det gäller fruns gillar vi glada 17åriga tjejer, mogna kvinnor i 28årsåldern, samt ursinniga gamla kärringar i 80-årsåldern.

    Det är väl vad jag kan komma på just nu…

    OBS Vi har inte tagit kokain sedan mitten på 90-talet och har inget med politiska partier eller organisationer att göra.

    DogDylan

    19 maj, 2011 at 20:15

    • (Fniss), det var ett roligt svar Goten! (fniss, skratt)….

      (Tack för det skrattfnisset…!) (”You have made the day”…!)

      V.h. JB

      Gk sa: Tack :-) Jag var trött och litet packad.

      Josefina Bergfast

      20 maj, 2011 at 17:33

      • Ps. DogDylans texter kan man hitta var? Ds.

        Gk sa: Läste några bra analyser på Flashback, men kan inte hitta dem just nu. Kolla här

        Josefina Bergfast

        20 maj, 2011 at 17:39

        • Här finns en underbar tråd med mycket bra läsning.

          https://www.flashback.org/t1423112

          Unimatrix_1

          7 september, 2012 at 08:55

          • Håller med. Dog Dylan – den evige Ron Paulsupporten – är både smart och förvirrad, precis som vi andra i en svår tid att analyser fullt ut.

            gotiskaklubben

            7 september, 2012 at 09:39

  4. [...] Gotiska Klubben 15 maj 2011 – Judar + muslimer = sant [...]

  5. [...] Gotiska Klubben 15 maj 2011 – Judar + muslimer = sant [...]

  6. [...] Det ekstreme højre foreslår ikke kun at forbuddet fortsat vil være gyldigt, men vil også forbyde import af ritualtslagtet kød. [Legalisering af ritualslagtning er én af Posners mærkesager]. [...]


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggers like this: