Gotiska Klubben

KÄNSLOR. En recension på Svt-Sport av Björn Ranelid. Den handlade om Zlatans självbiografi. Recensionen var både pretentiös, informativ, pedagogisk och underhållande att ta del av. Ja, rent av nyskapande. Jag har inte läst en rad av Ranelid och kan därför inte bedömma honom som berättare.

Att Björn Ranelid är ett fenomen är dock ganska klart. Men vad för slags fenomen är han egentligen? Att han tagit över Bert Karlssons roll som ”master of media” är det liksom inget snack om. Men vad är det egentligen han gör? Och hur bär han sig åt egentligen, karln?

Ranelid har insett att alla hans känsloutbrott omedellbart snappas upp i media. Gråt, vrede, sorg, komplex, upprördhet, ja, allt det där på livets skuggsida är Ranelids spelplan. Han är Sveriges första proffs på att ständigt lyckas bli förolämpad. Och märkvärdigast av allt: han lyckas till och med hålla koll på sin egen hybris. Det är faktiskt roande.

Det gäller väl för Ranelid att kunna tillhandahålla sina äkta känslor och samtidigt hitta en förervänding för att plocka fram och leverera dem. Och dettta lyckas han gång på gång med, ungefär med samma bravur som en gång Jonas Gardell gjorde, fast Gardell mest använde humorn som vapen.

Har Ranelid verkligen alla dessa känslor som han stoltserar med? Ja, jag tror det. Han har åtminstone kontakt med dem. Även om de är indtränkta i parfymer, adrenalin, alkohol (?) och liknande, så håller deras äkthet än så länge. Men samtidigt tror jag – jo det gör jag! – att de är falska och fabricerade, men jag skulle ändå inte våga utmana Ranelid i den typen av duell, nej, jag skulle hellre söka hans vänskap. För litet av en trollkarl är han ju faktiskt.

Björn Ranelid behärskar terrängen i denna förorättade upprördhet bättre än vad en rallyförare behärskar kurvtagningen i Värmlands skogar. Det är bara att gratulera! svd