De höll så hjärtinnerligt av varann.
En slinka var hon och en tjuv var han.
När han var i farten och snattade
låg hon på sängen och skrattade.
I fröjd och lust gick dagens larm.
Om natten låg hon vid hans barm.
När länsmannens klo honom fattade
stod hon i fönstret och skrattade.
Han skickade bud: "O, kom till mej!
Jag längtar, jag ropar efter dej!
Jag försmäktar, mitt hjärtas högt skattade -"
Hon skakade på huvudet och skrattade.
Sex på morgonen vart han hängd.
Sju vart hans kropp i gropen slängd.
När vid åtta jorden man krattade
drack hon rött vin och skrattade.
Heinrich Heine 1797-1856
Tolk: Ture Nerman
Bild: Hanna Widerstedt
Tyskt orginal: ?
