Gotiska Klubben

Här följer en pärla ur ”Hallå Gangsters” av Gustaf Ericsson 1900-1967. ”Öppet brev till kongen av Sverige”: 

Goddag och Guds fred, Gustaf!

Nu kommer jag här för att tala allvar med dig om en sak, Gus, och du ska inte känna dig stött i kanten för att jag talar till dig utan krusiduller och hovbugningar. Jag säger som jag tänker, och jag säger väl Gus till dig och du får väl säga detsamma till mig, när du skriver tillbaka. Jag ska säga dig en sak, ser du, jag kommer från en gammal bergsmanssläkt, och vi har alltid så långt tillbaka jag kan minnas gått raka vägen till dig och dina förfäder och sjungit rakt ut med vad vi haft på hjärtat, utan några krumbukter. Hovbugningar ligger inte för mig, ser du, och jag gör som förfäderna mina och talar till dig som en vanlig hygglig människa. För det är du väl?

Nu ska jag säga dig en sak, Gus, här är uschligt ställt i ditt land, och jag kommer här för att klaga. Här är illa ställt i gamla Sverige, skall du tro, och här får nu bli ändring, ser du, och det snart ändå! Nu skall jag strax förklara det hela för dig, men för att du skall förstå att jag menar allvar, så skall jag förklara för dig med vilken rätt jag kommer fram till dig på det här viset och riktigt läser lusen av de höga herrarna däruppe kring slottet i Stockholm.

Ser du, mina förfäder har aldrig haft för vana att sätta sig och pränta underdåniga skrivelser till några hovherrar, när de haft något att anföra. Dom har alltid gett sig raka vägen till kongens residens och bett att få tala med själve majestätet. Dom har, skall du förstå, aldrig riktigt litat på några ämbetsmän eller andra hovlakejer för att nå fram till dig med sina klagomål, och det har dom nog gjort rätt i. Och dom har alltid sjungit rakt ut och sagt ordentligt ifrån,vad som varit på tok i landet, och vad som måste göras för att bota vrångheten. Och Sveriges kongar ha alltid tagit skeden i vacker hand och sett till att det blivit andra tag i Sveriges land och rike, och att vrångheten och orättvisorna botas. Och det har Sveriges kongar gjort rätt i, ser du, annars skulle dom nog inte ha varit kongar av Sverige länge till.

För ser du, Gus, jag och mina förfäder är inte något vanligt tattarfölje eller utländsk ökenband, som behövt komma och be om några kongliga nåder, med sirliga fraser. Vi är Sveriges verkliga herrefolk, skall du förstå, och vi brukar aldrig böja ryggen för själve den. Vi är ett sturskt och kärvt släkte, ser du, vi kommer uppifrån skogarnas och hyttornas rike i norr och vi har bott däruppe och röjt skog och brutit malm i tusende år, men vi har aldrig velat veta av utländsk knekt eller främmande fogde i vårt rike.

Vi har brutit malmer och ädla metaller ur det karga svenska berget, och det är tack vare våra malmer och våra ädla metaller, som Sveriges kongar kunnat föra sina krig och svenska folket kunnat hålla både ryssar och hundturkar utanför landets gränser, så mycket du vet det, Gus! Ibland har det väl suttit hårt åt, och mina förfäder ha väl ibland fått gripa till vapen och draga neråt landet för att driva bort inkräktare och främmande herremän, som kommit för att taga vårt gamla Sverige i besittning. Och när ingenting annat i detta land stått emot de främmande inkräktarna, då har det alltid till sist varit jag och mina förfäder, som fått gå ut och köra de värsta jutarna i Brunbäcks älv, ser du.

Så nu skall du förstå, att mina ord väger något, Gus. Ser du, jag kommer här också på mina förfäders vägnar, och jag slår min knytnäve i bordet som talesman för många tusen gamla svenska bergsmän, som nu skickat fram mig till dig för att klaga. Du skall förstå att du gör bäst i att lyssna här, Gus, och ta reson. Om du och ditt hus ska sitta kvar här i landet länge till, så får du allt vackert höra på vad jag säger, och sen rätta och packa dig därefter. Nu skall du höra här: jag och en hop gamla bergsmän är inte tillfreds med ditt styre i landet, Gus. Det börjar rent av bli ett elände vart man vänder sig. Dina domstolar är bra uschliga allihopa, skall du veta! Dina ämbetsmän och högsta tjänstemän börjar bli ett riktigt rackarpack!

Och landet börjar regeras av en hop utländska lurifaxar och rackarligor, som stjäl och bedrar och lurar hela folket utan hejd, och ändå aldrig får stånda ansvar för sina ogärningar. Det börjar bli en otäck röta genom hela svenska samhällskroppen, skall du tro. Den ser ut att börja nära tronen och den sträcker sig hela vägen ner till menig man. Det är väl däruppe från toppen som det värsta eländet kommer, kan jag tro, och det sprider sig ner till fattigt  och hederligt folk, som tager efter de stora herrarna däruppe i Stockholm.

Och utländska galenskaper och elakheter får folket också lära sig, av politiska taskspelare och mycket annat byke, som fritt släpps in i landet. Ryska och hundturkiska och amerikanska idéer och tokigheter översvämma mitt gamla Sverige, och landets gränser stå vidöppna för allt slags rackarpack och tattarelände, alla slags förbrytarkonster och otyg, som frodas runt omkring i världen. Här finns snart inte ens en hederlig svensk man kvar i hela det gamla Sverige om det här skall fortsätta, ty de gamla hederliga svenskarna trängs undan för varje dag och ersättas av utländska rackare. Och vad gör du själv åt hela eländet, Gus? Utom spelar bridge och jagar råhjortar och fasaner? Vet du ens om, vad som försiggår framför din egen näsa?

Det vet du nog inte, och det är kanske också din enda ursäkt. Och det är därför jag kommer här för att ge dig några tips, Gus. Du skall förstå, att jag känner till den här saken, annars skulle jag inte komma här och sjunga ut åt dig. Ser du, jag har lidit under ditt uschla styre i många år nu, och har lidit så mycket att jag inte ens kan vistas i mitt eget gamla land längre. Jag har levat i frivillig landsflykt i femton år, för att slippa se uschligheten i mitt land, och nu börjar jag bli trött på att vänta längre för att få se en ändring. Nu får du allt ta och göra något åt saken, Gus, annars skall jag komma raka vägen upp till Brunkebergsåsen med en stor gärdsgårdsdörr och på egen hand röka ut den värsta ohyran i landet,det skall jag!

Men först skall jag ge dig en chans, Gus, att själv ta i tu med hårdhanskarna därhemma. Kan du inte ordna upp saken själv, så skall jag komma och hjälpa dig. Och vill du inte alls hjälpa till, sätter du dig på tvären och börjar att krumbukta dig, då skall du snart få följa med samma väg som hela det andra otäcka byket i Sverige, ser du! Du skall få en biljett tillbaka till Frankrike, och du skall få fri lejd till rikets gränser. Det skall du få, Gus, men något mera skall du inte få. Du skall få laga dig hän i Herrans frid, men inget mer heller!

För nu är jag arg, ser du! Här har jag gått och trott på dig i många långa Guds år, Gus, men nu ser det inte bättre ut än att du fallit mig i ryggen, och tänker dubbelkrossa mig och hela det svenska folket. Jag skall säga dig en sak: far min höll styft på dig, och han brukade säga, när jag var liten och det lagades något gott till södagsmiddag: ”Vad skall kungen äta, när vi äter sådan godsaker?”

Far min tänkte på, att du skulle ha något att äta, som du kan förstå. Men har du någonsin tänkt på om jag och några andra av dina sämst behandlade undersåtar haft något att äta? Har du någonsin sagt, när du suttit och smort dig med franska pastejer och goddagspiltmat däruppe på ditt slott – har du någonsin sagt: ”Vad skall nu Gustaf Ericsson äta, när jag äter sådan här läckerheter?”

Det har du nog aldrig sagt, Gus, om jag känner dig rätt. Om jag och en hop andra svenskar haft något att äta eller ej, det har du nog inte bekymrat dig mycket för, Gus. Du har nog bekymrat dig mera om dina kortaftnar och tennisförnöjelser, dina Rivieraspelsalar och dina rådjursjakter, än om dina undersåtars ve och väl, trots alla vackra ord som du låtit prägla på Svea rikes mynt.

Nu är du ju gammal och står väl nästan med ena benet i graven, och du vill väl så att säga ha en smula fridlysning runt din gamla kongliga person. Men dsu är ändå kung av Sverige,och du tål väl höra ett ord inom sinom tid, innan du lägger dig till vila? Du tål väl höra ett sanningsord mellan allt hovfjäsk och lortprat däruppe på slottet i Stockholm, så gammal du är? Du skjuter ju älg och spelar kort som en ungdom, hör jag, och sämre kung är du väl inte, än att du skulle kunna höra en ärlig svensk säga dig några ord? När du var ung, tålde du ju inte höra någon säga dig sanningen, men du skall vara litet bättre nu, hör jag. Och det är därför jag har kurage att säga: – - -

Nä hör du Gus, nu får allt här bli en annan ordning i gamla Sverige! Nu kan måttet vara rågat för oss svenskar! Nu har här begåtts så mycken orättfärdighet och så mycken skamlöshet, att det är på tid att du gör något, Gus, om du vill sitta kvar som kong en enda dag längre!

Du har väl läst mina böcker, Gus? Du läser väl böcker, du som alla andra, i all synnerhet förbjudna böcker? Du vet nog om att jag skrivit en utförlig anklagelseakt mot de främmande fogdarna, som börjat vanstyra mitt och ditt land. ”Kreuger kommer tillbaka” heter den sista anklagelsen jag skrev dig, och du får köpa den i bokhandeln om du inte redan har läst den. Det är ord och inga visor, Gus!

Och ändå har jag underlåtit att sjunga ut med många saker både om dig och sönerna dina, som jag haft på tungan och gärna velat klämma fram med, men som jag dragit mig för att avhandla inför allt folket, innan jag talat med dig om saken. Du vet att ditt hus och de dina inte varit de, som lagt två strån i kors för att förebygga vad som hände åren 1931 och 1932, när min landsman Ivar Kreuger och hans verk blev offer för en hop utländska bedragares svekfulla komplotter. Du vet nog, att både du och flera av din familj hade haft god anledning att den gången göra någon aktiv insats, för att rädda ett stort nationellt verk åt Sverige. Istället lät du Enskilda Banken och Wallenbergarna husera efter behag och åt utländska skojare och bedragare försnilla några av landets största rikedomar. Det var inte fint gjort, Gus!

Jag vet inte om du riktigt förstår den här sakens allvar. Det tror jag knappast. Men du kan ju läsa min bok, som förklarar hela saken, och du kan väl inte vara sämre än alla de många tiotusentals andra svenskar, som förstått den. I den där boken kan du läsa hela sanningen, ser du. Och sanningen är den, att du och jag och alla de hederliga svenskar som finns här i världen, får lov att ta itu med hårdhanskarna med det där rackarbyket, som redan utlämnat vårt land till så många fiender och främmande intressen, och som en dag kommer röka ut allt vad svenskar heter ur Sveriges land, om vi inte passar oss.

Vad som väntar dig och mig, Gus, är ingenting annat än detta: vi får ta och ställa Ivar Kreugers mördare inför svensk domstol och förpassa detta byke till en plats, där varken sol eller måne skiner. Och vi får ta ock skaffa hans bror Torsten Kreuger upprättelse. Det är vad vi får göra, ser du, det är inte tu tal om den saken, Gus! Som du vet från min bok, har ett internationellt rackarpack och rövarbyke med illmariga vittnesbörd och amerikanska tjuvkonster och med uschliga svenska domares hjälp dömt en av de hederligaste svenskar, som trampat mitt och ditt land, till fängelse och vanära och ruin,därför att han inte ville böja knä för detta utländska tjyvpack.

Att dina Wallenbergska kortspelarpartners med hjälp av det Bonnierska rackarbyket gjort allt för att omöjliggöra försäljningen av min bok i Sverige, och att dessa tjuvfilurer med sin hemliga makt över Sveriges utrikesrepresentation lyckats tvinga till och med Tysklands regering att förbjuda bokens utgivande där – vad säger du om såna bridgepartners, Gus, och vad säger du om såna metoder för att vederlägga en sanningssägare i ditt demokratiska land?

Torsten Kreuger har redan för länge sedan för hela världen bevisat, att han är oskyldig till det brott, för vilket han sändes i fängelse. Men dina uschla svenska ämbetsmän och juristbyråkrater och lortdomare har sammangaddat sig mot Torsten och svurit på, att han aldrig ska få rättvisa. Vad säger du om den saken, Gus – är det inte stor synd och skam, att du och jag har sådana ämbetsmän och domslortherrar i vår tjänst? Vore jag nu en hederlig kung, Gus, så skulle jag slå min knytnäve i bordet åt hela den svenska regeringen, hela högsta domstolen och hela det byråkratiska rackarpacket, och skrika ut så det hördes över allt land och rike:
- Nej, hör I lortpojkar – nu får här bli en smula ordning och reda med er, annars skall jag, så gammal jag är, komma och ta er i örat och visa er dörren ut ur västra slottsvalvet!

Det är just vad du får säga, Gus, och det hjälper inte stort om många av dessa lortpojkar skulle råka vara några av dina bästa kortspelalspartners. Ser du, Gus, här finns något som står över dina privata kortspelsaftnar och dina små förnöjelser i livet, och det är ditt lands intressen, som mina förfäder bebott och hållit fritt i tusen år, och som jag och du med Guds hjälp ska rensa upp!

Nu hör jag från människor, som känner dig på nära håll, Gus, att du är den sista människa i världen att vända sig till, för att få hjälp mot rackarpacket i Sveriges land, eftersom du själv sitter bra hårt fast hos några av de största rackarna, den Wallenbergska förbrytarligan vid Kungsträdgården. Folk som känner till saker och ting har försäkrat mig, att du suttit illa fast hos Wallenbergarna sen den dag du började spela hasardspel nere vid Rivierans casinon som ung och sprättaktig kronprins av Sverige. Det ligger kanske litet sanning i påståendet, men med Guds hjälp och om jag nu ger dig ett ärligt handtag, skall du väl kunna bli kvitt även den saken, sutto du aldrig så fast i några hemliga bankengagement.

 Jag ska säga dig vad jag skall göra, jag skall starta en nationalinsamling åt dig. Du och jag skall ta och starta en liten upprensningsbusiness här, under fältropet: ”Sverige fritt!” Nog är jag själv bra fattig när det gäller pengar, men så fattig kommer jag väl ändå aldrig att bli, att jag inte kan starta en nationalinsamling och skramla ihop några miljoner, för att hjälpa dig ut ur den olycka du råkat i och få Sveriges kung fri från utländska krämarbankier och ockrarpack. Är det så att du sitter fast med svansen i Enskilda banken, Gus, så må det vara hänt och förlåtet dig – en kung är ju inte mer än en kung! Men så skall du också nu förstå vad din frid tillhörer, och lova mig ordentligt att bli en fri och oberoende svensk kung för framtiden, om jag nu hjälper dig ut ur den gamle procentarens händer!

Vill du lova mig det, Gus? Vill du lova att bli en ordentlig människa, om jag hjälper dig. Då skall jag komma till Sveriges land i morgon dag och draga land och rike kring med en väldig kollektbössa, ser du, och jag skall ropa ut till hela Sveriges folk, medan jag vandrar landsvägarna från Ystad till Torne träsk: ”Nu skall ni komma, alla hederliga svenskar, och hjälpa till att befria vårt folk från utländska förtryckare. Ni behöver inte komma med knölpåkar och mynningsladdare den här gången, lägg bara en slant i bössan och vi skall köpa oss fria från Enskilda banken och dess uschla makt över vårt älskade kungahus!”

Det skall jag göra, Gus, så sant jag är svensk och har ett uns av svensk skamkänsla kvar i kroppen! Och sen vi har köpte dig fri från detta uschla tjyvpacj och alla utländska otäckingar till bordellägare och bankirer, se skall vi ta och köra hela hopen av främmande schackrare och rackarpack ut ur Sverige, och skapa ett nytt och bättre Sverige, ett land där inte bara dina, utan också mina barn kan få lov att leva och andas frisk luft i. Som det nu är, Gus, kan jag ju inte ens låta mina barn bo i uschla land, skall du förstå. Jag har ju en smula hut och skamkänsla kvar i kroppen, ser du – har du det kvar, du? – och jag skall säga dig som saken är, att mina barn får inte ens tala ditt uschla svenska språk, så länge Sverige ser ut som det gör. Det är en stor Guds synd och skam så du gått och ställt till det för dig och mig, Gus!

Men om du sätter dig på tvären, och inte vill hjälpa mig, Gus, då nåde dig Gud! Då skall jag komma raka vägen till Stockholm med en med en stor gärsgårdsstör i näven, och jag ska skall samla en sådan hop av dalkarlar och bergslagsmän som du aldrig ens kunnat drömma om, och med dyngrepar och äkta svenska knölpåkar skall vi marschera in i din stad och hålla en ny uppgörelse, på Brunkebergs höjder. Det blir en uppgörelse som du aldrig skall glömma, Gus, det kan du skriva hem till Frankrike och berätta om för dina gamla vänner därnere! Och så är det så gott att du samtidigt reserverar ett litet hörn av fransosernas land att slå dig ned i, med hela ditt hus. För i Sverige vill vi bestämt inte hysa dig längre, sen!

Som sagt var, du skriver väl och låter mig veta, vad du helst föredrar. Min adress är den vanliga: Postbox 187, Köpenhamn K, Danmark.

Köpenhamn som ovan

Gustaf Ericsson

P.S. Nu ska du inte börja krumbukta dig, Gus, eller låta några av dina lortpojkar till rådgivare tubba i dig några dumheter om, att den här klagoskriften skall beslagtagas. För ser du, varken du eller dina lortpojkar till rådgivare är illmariga karlar nog till att täppa till min mun. Jag skall säga dig en sak: om du försöker stoppaa sanningen den här gången, så kommer den här klagoskriften inom tjugofyra timmar att ligga spridd över hela Sveriges land och rike på grammofonplattor, och du blir bara en evig visa för landet, Gus.

Du och din uschla riksdag hinner ändå aldrig stifta nya grundlagar lika fort som jag hinner ilskna till och hitta på nya utvägar, undan era tjyvkonster. Så nu förstår du att du skall vara snäll och inte tredskas, utan läsa och begrunda detta med ödmjukhet och andakt, och sedan låta mig veta, hur du vill att du och jag nu skall göra för att få någon ordning på gamla Sverige.

D.S.

Du skall besinna, Gus, att det är själva den hemska graniten du retat upp mot ditt vanstyre. Det är, så till sägandes, det gamla svenska urberget som här talar till dig, genom mig.

Ur ”Hallå Gangsters”, Nordisk Litteratur, 1937