Gotiska Klubben

Kommentarer avstängda tills vidare

Edvard Munch dyrast i världen

Har sett Skriet så många gånger att jag tillslut är lika orättvis mot den målningen som jag är mot den där låten av Anita Lindblom, ja vad den nu heter, eller mot Beatles, Pink Floyd, Elvis och Frank Sinatra.

Hade jag 800 millar skulle jag köpa Beatles, Pink Floyd, Elvis Small Faces,  Stones*, Kinks, Zombies, Hollies, Pretty Things, Them, Frank Sinatra, Donovan, Searchers och Yardbirds för vart enda jävla öre. Nästan bara engelskt 60-tal. Sånt är livet.

Det finns en nerv hos Edvard Munch som nästan bara van Gogh och Hill har. Det är väl vad jag tycker efter tre folköl. Gillar nerven, men har tröttnat litet på de alltför starka färgerna, de som jag en gång älskade. Hur många gånger i livet får man byta åsikt?

*när Brian Jones var med

Written by gotiskaklubben

3 maj, 2012 at 17:44

Publicerat i Gotiska Klubben

18 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Har vi tillräckligt med Europeiskt kapital och kan köpa ut de där feta Amerikanska invandrarna i USA? Kan vi förvägra människor pissig popmusik från England med projicering på deras första samlag? Kan vi kräva en ny och bättre historia av konstnärer och musiker i den Europeiska unionen? -både ja och nej, mest nej.

    Vickan Eremita

    5 maj, 2012 at 23:16

  2. Jag hade faktiskt missat att målningen just är ett psykologiskt självporträtt; en gestaltning av avgränsad upplevelse på en konkret plats med utsikt över Oslo; hur han själv skriver på baksidan av målningen hur han övermannas av djup ångest och hur ett skri från Naturen skär genom hans huvud.
    Men varför skriar Naturen? I födslovånda eller i dödsångest?

    Schlageter

    5 maj, 2012 at 20:00

  3. Guld! Pengar! Vem är rikast i världen? Vem styr allt och alla? Kanske denne man:

    http://athenianvoice.wordpress.com/2012/05/04/rothschild-wants-irans-banks/

    Prof Stenkåhl

    5 maj, 2012 at 14:09

  4. Jag gillar Munchs ”Kvinnor på en bro”. Den har samma diagonal som ”Skriket” men är mer vilsam (grön himmel, ej absintgrön tycker jag).

    mirotanien

    4 maj, 2012 at 17:51

  5. Ett järtecken för vad som komma skulle!

    Små fåglar

    3 maj, 2012 at 21:31

  6. Skriet är kanke en bra sammanfattning av nittonhundratalet och för den nuvarande århundrade? Det är ju så där vi ser ut i verkligheten. Men han har gjort klart bättre målningar.

    Syk pike, vampyr, självporträtt med cigg.

    Som estet var Munch underlägsen Anders zorn, men som filosof i ordets äldsta bemärkelse, var han verkligen något.
    Hans storhet tycker jag ligger i att ha målat viktiga arketyper. Han har i vissa målningar en fin känsla för form och en skön rörelse i linjerna och han har skapat ett verkligt uttryck i sina bästa bilder.

    De bästa bilderna gjorde han för övrigt när han var ung, men mot slutet av sitt liv anpassade han sig till modernist-fascisterna och blev slapp och trist. Det var då de alltför starka färgerna kom fram, han skulle ju använda en modern pallett.

    Hur som helst, jag missunnar inte Munch att postumt ta prisrekord. Hellre honom på prispallen än de flesta andra.

    Markus Andersson

    3 maj, 2012 at 19:56

    • Intressant analys det där med färgerna. Fina bilder. Minns alla tre från den tid då man kollade in Munch. Självporträttet är strålande. Det är Sherlock Holmes, Baudelaire och Swedenborg i samma figur. Eller vad man vill.

      gotiskaklubben

      3 maj, 2012 at 20:33

      • Ja, det är verkligen en seende man som iakttar betraktaren i detta självporträtt. Och se på färgerna, så fantastiskt de fungerar i denna målning, både djärva och återhållsamma på samma gång. Kalla och varma färger som både förstärker och balanserar varandra. Verkar som Munch var väldigt upp och ner i sitt måleri, och även som människa, och det är väl i sin ordning för en människa och konstnär som ser och tar in mycket. I sina unga år var han motsatsen till dagens beräknande och ytligt medvetna konstnärer.Tror Munch i långa stycken var ganska yr i bollen och inte alltid ytligt medveten om vad han höll på med, men det förtar ingenting från hans lyckade verk.

        Jag har aldrig hört att Zorn och Munch träffades, tror inte det skulle ha blivit något långvarigt möte. Utan att dra alltför stora växlar på saken kan man fundera över att Zorn var svensk och Munch norsk, betyder eller vittnar det om något? Jag anser dem båda vara bland Nordens största konstnärer hur som helst.

        Markus Andersson

        4 maj, 2012 at 01:15

        • själv vet jag ingen annan som kan fånga ljuset bättre än zorn

          zeno

          4 maj, 2012 at 15:13

          • Ja Zorns ljus är fantastiskt. Det finns oehört många valörer, dvs ljushetsgrader både i hans målningar, teckningar och etsningar. Ofta använde han endast ljusockra, Cinnoberröd, elfenbenssvart och vit, dvs den gamla Rembrandt palletten som för övrigt redan de gamla Grekerna använde. Men Zorn använde även emellanåt Emerald grön. Hans elever fick lära sig att använda en något mindre krävande pallatt, snarlik Rembrandt palletten: Ultramarinblå, brännd Sienna, cinnober röd, ljus ockra, och titanvit. I akvarellmåleriet använde däremot Zorn flera färg pigment men han avrådde alla i sin närhet från att använda Cobolt blå, en färg han avskydde, men som idag är destu vanligare på konstskolorna. Vad de flesta inte inser i vår tid är att ljuset och rumsligheten försvinner om man blaffar på med färger hur som helst. På bifogat självporträtt syns den typiska Zorn/ Rembrandt palletten i Zorns hand.

            http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/ba/Sj%C3%A4lvportr%C3%A4tt_av_Anders_Zorn_1896.jpg

            Markus Andersson

            4 maj, 2012 at 21:44

    • Väldigt trevligt inlägg. Har ingen koll på Edvard Munch förutom ”Skriet”, och är ingen konstmänniska heller. Men ändå härligt att se konst som liknar något och som framstår som skickligt, samtidigt med lite information om Munch.

      Mattias

      6 maj, 2012 at 00:36

  7. Det är en märklig målning.

    Vad visar den?

    Figuren HÅLLER I SITT ANSIKTE med BÅDA händerna. Vad kan det betyda?

    Att gestalta en sådan existens som går över en bro, omgiven av skuggor, dimmor och böljande otydliga moln, hållande sitt eget ansikte mellan sina händer, och kalla målningen för ”Skriet”, beskriver kanske antingen en ”evig” mänsklig existentiell erfarenhet eller också kanske endast ett fåtal människors existentiella erfarenheter under en viss historisk period?…

    Människor håller på att förlora sina ”ansikten”?….Och därmed sina ”själar”?… Sina ”jag”?…

    Att ”förlora sina själar” i en ansiktslöshet, i en identitetslöshet, i ett slags ”jag-löshet”, kan kanske många känna igen sig i idag? I anonymitetens tid?

    Vad blir det av ett samhälle som är fullt av individer som ”förlorar sina ansikten” (och sina ord?)?…….

    Blir endast ”De Stora Skriken” kvar….

    Josefina Bergfast

    3 maj, 2012 at 18:08

    • Jag tror att det är en feministisk hen som har förlorat sig själv och för länge sedan sin själ. Människan vet inte riktigt vad hon är längre och det har gått så långt att hon förlorat i sin arttillhörighet som människa; den totala upplösningen av människan i sig. Samtidigt är två mörka djuriska främlingar efter henne. Detta är första gången hon inser mångkulturens, som hon så ivrigt vurmade förut, rätta ansikte, nu flåsandes i nacken på henne. Tyvärr inser hon det för sent, då hon är på väg att lösas upp av såväl inre som yttre frätande krafter. Bron (som ter sig oändlig) symboliserar svårigheten att ta sig ur från det själlösa tillståndet och det enda hon kan göra för att rädda sig själv är att kasta sig nerför bron och finna grundstenarna i den västerländska och europeiska civilisationen åter.

      fm

      3 maj, 2012 at 23:23

      • Fm:……..”Bron (som ter sig oändlig) symboliserar svårigheten att ta sig ur från det själlösa tillståndet och det enda hon kan göra för att rädda sig själv är att kasta sig nerför bron och finna grundstenarna i den västerländska och europeiska civilisationen åter.”…….

        ….”och finna grundstenarna i den västerländska och europeiska civilisationen åter”…..

        Kanske det lättare låter sig sägas än göras?…..

        Kristendomen, som under många århundraden präglat både Europa och Sverige, verkar i sig ha en slags ”världsfrånvänd” sida? Detta fenomen kan nog fungera nog så väl inom en nation som bekänner sig till just kristendomen och där alla så att säga omfattas av ”samma kulturella språk och ideal? Men det kan kanske inte fungera så bra om nationen blir ”invaderad” av en annan ”kultur”, med ett annat ”kulturellt språk”? Kanske står då ”kristendomen” där och då egentligen ganska ”slätt” och ”självförsvarslös” med sina ideal om att ”vända den andra sidan till”, =vända sig bort, och inte låta sig bli ”provocerad” och inte ”sträva efter hämnd”, utan i stället ”förlåta 7 gånger 70 gånger”? Och heller inte egentligen ”sträva efter några som helst jordiska rikedomar” där ingen egentlig ”lycka” anses finnas och också att alltid i första hand ”värna om de fattiga”?

        Judendomen verkar i sig då ha en mer ”världstillvänd” sida, där också ”Jahve” verkar inte enbart sanktionera exploatering, utnyttjande, bedrägeri, lögn, mord och ”tillintetgörelse” av ”de andra”, ”de främmande folken” utan verkar också ”kräva” detta förhållningssätt mot ”de andra” som en ”lydnadshandling”? ”Jahve” verkar också säga att vid ”brister på lydnad mot Honom” inför detta förhållningssätt gentemot ”de andra” så hotar ”Jahve” med ”straff och vedergällningar” mot ”sitt eget folk”? ”Jahve” hotar då med ”utplåning och tillintetgörelse” under vedervärdiga förhållanden som en ”konsekvens av olydnaden” gentemot ”Hans vilja” och där ”Jahve” då också säger att ”de andra folken” då kommer att användas av ”Honom” som ”verktyg” i detta ”bestraffande” av Hans egna, som en obönhörlig ”konsekvens” av ”olydnaden” vid i att inte ”lyda Jahves föreskrifter”?….

        HUR denna exploatering, detta ”förslavande”, detta ”tillintetgörande”, skall, bör och får ”gå till i praktiken” finns tydligen inga begränsningar eller direkta ”regler” för men där får tydligen ingå, för just den ”goda sakens skull”, alla ”nödvändiga” bedrägerier, lögner, lönnmord, manipulationer och andra ”knep och knåp” som då anses behövas för att ”kunna lyda Jahve”? Det anses då som helt ”tillåtna verktyg” för att just kunna uppvisa ”lydnad mot ”Jahve”, som är det absolut viktigaste? Vid ”olydnad” kan nämligen inte ”Jahve välsigna sitt folk” med framgång och just ”herravälde” och det kan då inte heller inta ”funktionen, ansvaret och rollen” som ett ”heligt prästerskap” inför de ”andra” folken? Detta ”heliga prästerskap” anses i förlängningen bringa ”välsignelse” också över ”de andra” folken när väl just ”det konungsliga prästerskapet” är inrättat i sin ”totalitära ledarposition”, och ”de andra folken” böjer ”sina knän” och ”godkänner” och ”tillber” detta ”prästerliga ledarskap” frivilligt?…

        Islam verkar också ha en mer ”världstillvänd” sida, och verkar också vara mer ”öppen och direkt” i sina viljor till ”världsherravälde”? I förhållande till judendomen verkar islam vara just mer rak och direkt med sina viljor där kanske judendomen har tvingats till att vara mer indirekt? Att judendomen har tvingats att agera mer i det ”fördolda” och mer ”indirekt”, för att kunna ”visa lydnad” inför ”Jahve”, har förmodligen helt enkelt berott på att judendomen ofta har levt som ”minoritet” bland ”andra kulturers nationer”, i den s.k. ”diasporan”? Islam verkar också ha en missionerande verksamhet i betydligt större omfattning och grad än judendomen, där i princip alla människor anses kunna bli ”muslimer” och leva i den ”muslimska umman”, dvs. i och genom det muslimska ”kulturella språket och idealen”…..

        Den kommunistiska ”läran” som invaderade de kristna nationerna med sin ”världstillvända” och materialistiska världsåskådning, som också innehöll viljor till ”världsdominans”, och som med sitt hat, hat, hat och sin vålddyrkan och sin ”revolutionsglöd” och ”döda, döda, döda klassfienderna”-ideal, också har, genom att ”uppväcka folkpöbelns hat avund, vrede, högmod, girighet, lättja, kättja och frosseri”(?), kunnat mana ”folkmassorna” till att ”göra revolution” genom att anklaga och ”hata, hata, hata” alla ”eliter” i nationerna? Detta har då varit den ideologiska grunden för att då ”rättfärdigt döda” och tillintetgöra ”de borgerliga eliterna” till förmån för ”den goda och oskyldiga förtryckta arbetarklassen” och till förmån för ”det goda och oskyldigt förtryckta trasproletariatet” och till förmån för de ”goda och de oskyldigt förtryckta och oskyldigt fattiga” och med sina ”egentligen goda och helt oskyldiga” ”nöd”- kriminella, ”nöd”-mördare, ”nöd”-tjuvar och ”nöd”-våldsverkare…..? (”Släpp fångarna loss det är vår”?) Där hävdas också ”alla människor är lika mycket värda” för ”alla människor” samt att ”all form av hierarki är av ondo” et cetera? Alltså egentligen är den materialistiska kommunismen en komplett ”människofientlig” -ism som inte tar det minsta hänsyn till hur människan är som ”varelse” vilket i praktiken och i förlängningen medför att den kommunistiska ideologin blir för ”folken av nationerna” och deras möjlighet till sammanhållning och överlevnad, en ”självmördarideologi”?….

        Så de identitets-skapande ideologiska ”rötter och grundstenar” som Europa och Sverige bär på är nog svåra att så att säga kunna ”återupprätta” eller ”dyka tillbaka till” så särskilt lätt och enkelt?

        I praktiken är de kanske på sätt och vis ”passerade ideologiska stadier”? Kanske behövs någon slags ”syntes-ideologi” av något slag för Europas olika folk som faktiskt ”erkänner alla olika folks mänskliga behov” av existentiell identifiering som inte inbart handlar om ”materiell identifiering”…

        ”Germanernas, (nord-européernas, goternas) Gaut åt germanerna”?

        ”Asiaternas Gaut åt asiaterna”?

        ”Orientalernas Gaut åt orientalerna”?

        ”Indianernas Gaut åt indianerna”?

        Osv…

        Vilken ”glädje och rikedom” för alla olika folk och för hela mänskligheten?….

        Pappans Murslev skrev för något år sedan om ”en ny religion”…….

        Kanske en sådan kan ”växa fram” av Sig Självt…?

        Vem vet….

        Josefina Bergfast

        4 maj, 2012 at 11:55

        • Ps.

          ”Kristendomens… ”världsfråndvändhet” som….har som ideal…….att inte sträva efter.några som helst jordiska rikedomar” där ingen egentlig ”lycka” anses finnas och att också ”värna om de fattiga”…..

          Alltså de ”kristna idealet” om ”fattigdom, kyskhet och lydnad” handlar väl också om ”oberoendet till det världsliga” som beskrivs som ”att vara död för världen”, (vilket naturligtvis är ett mycket svårt ”ideal”…), men där också ”idealet” finns om ”förnöjsamhet”, (som en motvikt till ”avund”?), och också det ”ödmjuka” idealet att ”vara ”den andres” tjänare…..osv.

          Kanske är det inte så konstigt att det bildades så pass många kloster inom kristendomen, samt att så många människor faktiskt sökte sig dit före att försöka leva ”i världen, men inte av världen”…..vilket nog som sagt nog inte är det lättaste konststycket alla gånger, varför många då valde att istället leva ”avskilda” från världen…..

          Förnöjsamhet såg som ideal och fungerar ändå kanske som en motvikt mot avund, liksom idoghet är en motvikt mot lättja, ödmjukhet en motvikt mot högmod, tålamod en motvikt mot vrede, kyskhet en motvikt mot kättja, måttfullhet, (”lagom”) en motvikt mot frosseri, tacksamhet som en motvikt mot girighet….

          Alla dessa värdeladdade ”kristna ideal” ansågs väl vara vägröjare för ”befrielse från slaveri”…….då alla dessa ”dödssynder” riskerade att vara ”fallgropar” för människan till att just bli ”förslavad” på ett eller annat sätt, och därmed förlora sin ”frihet”, sitt ”oberoende” och därmed sin moraliska ”integritet”…..(och alltså inte en ”hantlangare och tjänare åt ”Världens Herre och Mästare” som förleder, förvirrar och bedrar, utan i trogen tjänst hos ”Gud Fadern”.et cetera…)….

          Ja, kristendomen är nog kanske inte någon enkel ”promenad-religion” egentligen, när det kommer till kritan….

          Ds.

          Josefina Bergfast

          4 maj, 2012 at 15:04

          • ”Fm:……..”Bron (som ter sig oändlig) symboliserar svårigheten att ta sig ur från det själlösa tillståndet och det enda hon kan göra för att rädda sig själv är att kasta sig nerför bron och finna grundstenarna i den västerländska och europeiska civilisationen åter.”…….

            ….”och finna grundstenarna i den västerländska och europeiska civilisationen åter”…..

            Kanske det lättare låter sig sägas än göras?…..”

            Ja, absolut, men jag ser endast att du skriver utifrån en ”religiös-ideologisk” aspekt när du söker grundstenarna. Visst har kristendomen (och även tidigare religioner) spelat stor roll, men den (de) har inte betytt allt för den europeiska civilisationen. Sen hur många kristna har egentligen levt efter samtliga kristna ideal, som t ex ”vända den andra sidan till”? Om våra europeiska förfäder hade levt efter dessa ord hade vi nog inte funnits som civilisation idag. För att hitta grundstenarna ska man även söka sig utanför religiösa skrifter, vilka har en hel del tänkvärt att säga, men dock så innefattar de inte hela grunden för den europeiska civilisationen. Grundstenarna går att hitta lite här och där, under den postmoderna dyngan. Alltifrån naturen, klimatet och årstiderna, som gjort oss till de vi är idag till vår historia, arkitektur, konst, litteratur osv. Framförallt tror jag att några av grundstenarna hittas lättast i ett rätt och gott sällskap, sen formas man därefter.

            För att bara ta ett exempel så kan man finna några av grundstenarna här, något jag just nu i stunden kom över: http://oskorei.motpol.nu/?p=6209

            ”Så de identitets-skapande ideologiska ”rötter och grundstenar” som Europa och Sverige bär på är nog svåra att så att säga kunna ”återupprätta” eller ”dyka tillbaka till” så särskilt lätt och enkelt?”

            Jag tror inte man behöver återupprätta något, eftersom grundstenarna redan finns ibland oss. Dessa grundstenar är nödvändiga för att vi ska bygga vidare på något nytt. För att det är gammalt betyder ju givetvis inte att det är förlegat.

            ”I praktiken är de kanske på sätt och vis ”passerade ideologiska stadier”? Kanske behövs någon slags ”syntes-ideologi” av något slag för Europas olika folk som faktiskt ”erkänner alla olika folks mänskliga behov” av existentiell identifiering som inte inbart handlar om ”materiell identifiering”…”

            Intressant, kan du möjligen utveckla?

            fm

            15 maj, 2012 at 22:07

            • Fm säger: ” Jag tror inte man behöver återupprätta något, eftersom grundstenarna redan finns ibland oss.”…..samt i anslutning till mina ord om att:…. ”Europas olika folk, som faktiskt ”erkänner alla olika folks mänskliga behov” av existentiell identifiering som inte inbart handlar om ”materiell identifiering”, så säger fm,:…”Intressant, kan du möjligen utveckla?”…

              Att kristendomen haft ett stort inflytande över de europeiska folken, (och även därigenom det amerikanska folket?), det råder det nog ingen tvekan om?

              Att beskrivningar kring Vem människan ”är” har förklarats genom de (kristna) religiösa skrifterna, inklusive de ”ideal” som finns inom kristendomen, har präglat de europeiska nationerna, och fortfarande präglar dem, kan man nog inte förneka.

              Att det sedan har tillkommit, alltsedan den s.k. ”upplysningen”, (och ”dyrkan av vetenskapen”?), också ”materialistiska” världsåskådningar, (t ex kommunismen, socialismen och socialdemokratin et cetera), som också satt sin prägel på det moderna, (1900-tals-) samhället, går heller inte att förneka.

              Den tid som vi befinner oss i idag, när det ”religiösa” islam, kommer allt närmare inpå ”våra husknutar”, innebär att religionerna, och det ”religiösa tänkandet” åter ”vaknar till liv”? På ett sätt som kanske de senaste 50- 80-100 åren varit mer eller mindre ”sovande”?

              Människor ställer sig ”existentiella livsfrågor” på ett nytt sätt, och i ”kombination” med alla de vetenskapliga landvinningar och ”kunskaper” som erövrats om och kring människan och hennes beteenden?

              Att man t.ex.. inom fysikens vetenskapsområde, och forskningen kring ”kvarkar” och ”kvant-fysik”, börjar närma sig ”förklaringsmodeller”, som är villiga att omfamna begreppet ”Gud”, är ganska intressant…..

              Att vilja ta hänsyn till fundamentala beteendeinklinationer hos människan som ”varelse”, där också begreppet ”Gud” kan ha ”behövas”, (alltså en ”icke-materiell”, ”omätbar” dimension som en fullkomligt naturlig del av det mänskliga livet, och som en fundamental och naturlig ”livs-åskådning”?), det är förmodligen en ganska så människovänlig framförhållning?

              Människan är trots allt inte ”programmerad” så som djuren är programmerade, till att ”slaviskt” vara underställd sina ”instinkter”.
              Jagets ”frihet”, dvs. ”valfrihet”, som samtidigt är ”ett tvång”, att ”fritt välja”, mellan olika ”livsvägar”, är en slags ”ynnest” som tillfaller just ”människan”, och som inte tillfaller ”djuren”.

              Därför har ”religionerna”, som omfattar komplicerade ”stadier” i det mänskliga livet; födelse, vuxenblivande, äktenskap, familjebildande och död, socialt och kulturellt ”sammanbindande” funktioner, där just ”orden”, ”kulten/riten” och ”språket” har viktiga funktioner på ett sätt som ”vetenskapen” inte har, eller kan fylla.

              Att då samtidigt faktiskt ta hänsyn till att människor runt hela jordklotet gärna identifierar sig med ”sig själva”, och med ”de sina”, så är det också en slags ”människovänlighet” att faktiskt ta hänsyn till att ”samma religion”, (t ex kristendomen), kan utformas och ”gestaltas” på olika sätt, beroende på i vilket sammanhang, och hos vilket slags folk, som religionen tar gestalt.

              Religioner låter sig ju inte ”skapas och ta gestalt” i en handvändning precis, utan genomgår ju ofta olika ”transformations-stadier”, (precis som en människa genomgår olika åldrar och stadier, eller precis som en ideologisk –ism, eller en nation kan göra det, då ju allting på sätt och vis ständigt är i förändring).

              Det kan ju vara en viss svårighet med att då försöka ”gå tillbaka” till ett ”tidigare stadie” i en viss religion, och dess ”teologi”, (precis som det kan vara i en nation, eller i en människas liv), och att livet ju obönhörlige går ”framåt” och inte ”bakåt”, och därför kan man väl säga att ”det religiösa”, och ”existentiella språket”, inklusive ”riter och ritualer”, nog behövs också i vår tid, (eftersom ”människan som varelse egentligen nog inte har förändrat sig så särskilt mycket?), men att det behövs ett slags ”nytt teologiskt språk”, som kan tilltala ”den moderna människan”, och ge henne ”teologiska, existentiella verktyg” och beskrivningar och förklaringar, som samtidigt inte behöver bli ett ”religiöst fanatiskt språk”, som vill uttryckas för att kunna ”kuva” människor till (”fruktan”?), och ”lydnad”, utan istället ”ge inspiration”?

              Det heter ju: ”Människan lever inte av bröd allena, utan av varje ORD som utgår från ”Guds Mun”, och att vi som mänskliga ”varelser” är ”identitetssökande” samtidigt som vi också är ”identitetsskapande”……

              Vem är du?

              Vem är jag?

              Vilka är vi?

              Vilka vill vi vara?

              Att försöka förneka eller bortse från ”den mätbara, synliga verkligheten”, och vilja försöka ”totalförneka” synliga skillnader mellan olika folkslag, och mellan alla olika folks olika språk, musik och preferenser av olika slag, är då nästan som att vilja ”folkmörda” de olika folken?

              Detta skulle i sin tur minska ”variationsrikedomen” bland alla de olika mänskliga kulturella uttrycken.

              Alltså behöver man nog istället tillerkänna alla olika slags folk deras säregenheter av olika slag, t.ex, vad gäller etniska olikheter, inklusive deras språkliga säregenheter, och absolut inte försöka utplåna dem. Dessa försök görs emellertid genom att försöka ”skam och skuld-belägga” människors naturliga inklinationer till att vilja identifiera sig själva med ”de sina” och när man vill kalla detta beteende för ”rasism”, vilket det naturligtvis inte alls är.

              Det handlar mer om att ”bygga identiteter”, vilket är en konstruktiv och skapande verksamhet, som tillhör alla olika slags folkslag och folk, och som i det stora hela är berikande för hela människosläktet och dess möjligheter att kunna bevara sin mångfald av uttryck, både sina kulturella, språkliga och etniska uttryck.

              Bergfast

              19 maj, 2012 at 13:57


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggers like this: