Jösses vad folk dör nuförtiden

Minns en dokumentär om Bröderna Gibbs som berättade hur deras stackars far hade tvingats flytta från världsdel efter världsdel efter brödernas ständiga förmåga att ställa till bråk och skapa oreda i sin omgivning. Typ tre väl utvecklade ungdomsligister alltså. Detta avslöjande kontrasterade så starkt mot den ”mesighet” jag upplevt hos Bee Gees att jag plötsligt började att älska både dem och deras skönsång. Och denna låt som alla trodde var en snyftande hyllning till Massachusetts var i själva verket en brutal parodi på samma stad. Sånt gillas. Vila i frid, Robin Gibb. Svd svd