Gotiska Klubben

Sådan var han, Stickan Ågren

with 8 comments

”Plötsligt dök Kåt-Rune upp vid vägkanten. Han heter egentligen Stickan Ågren, och jag har känt honom så länge att det kan bli en tegelstensroman…” Robert Aschberg

Ja du Robban, vem har inte känt Stickan Ågren. Han var bilmekaniker i Äppelviken i Bromma. Han hade sin verkstad mittemot spårvagnshållplatsen där 12:an stannade på sin färd ut i det välmående villasamhället som sträckte sig längs Mälaren.

Stickan bodde själv i en 2:a i Traneberg, vill jag minnas, och assisterade som bandytränare på fritiden. IFK Göta. Eller IFK Göka som Stickan brukade säga.

Hö hö hö hö hö.

Sedan sadlade Stickan om och utbildade sig till obduktionstekniker och lyfte omkring lik på Karolinska Sjukhuset. ”Skrot som skrot”, menade Stickan.

Det är väl en tjugofem år sedan nu.  När man träffade Stickan på 80-talet drog han alltid en vits om läkarna som beskylldes för styckmordet på Catrine da Costa. Den ene av läkarna, ”Obducenten”, hade varit Stickans chef på rättsmedicinska avdelningen på Karolinska Sjukhuset, och reportern Rikki Aschberg, som fått åtalet nedlagt i tingsrätten var lustigt nog bror till Stickans kollega, Macki Aschberg.

- Jo, förstår du, skrockade Stickan, när allmänläkaren och obducenten slapp undan i tingsrätten, så beslöt de sig för att gå ut och fira, vet du vad dom gjorde?
- Nej?
- Dom delade på en hora…hö hö hö hö hö.

Stickan gnäggade länge och väl åt sitt skämt som om han berättat det lika mycket för sig själv som för oss andra. Stickan hade nog varit häst i sitt förra liv. Det lät i alla fall så. Till slut visste man knappt om det var skämtet eller gnägget man skrattade åt. Men skrattade gjorde man. Det var oundvikligt i Stickans sällskap.

Cynisk och brutal och full av hjärta. Lång som en flaggstång och kantig som ett trevåningshus. Rutigt, randigt, prickigt och ibland till och med blommigt, det var Stickans mixade klädstil: han låg faktiskt långt före New York med att blanda ihop vad som helst i klädväg. Hade han inte varit så kaxig och samtidigt haft så mkt empa…nej, ingan såna ord…då hade Stickan gått i taket…vänlighet låter trevligare…jo, hade Stickan inte utstrålat så mycket genuin vänlighet, ja då hade man nog ha glömt bort honom för länge sedan. Det var något vilt och rörande över Stickan, något som gör att man minns honom än idag.


En sommardag på 70-talet när Stickan och jag  klättrade runt på berget på Stickans ö i Åbo skärgård – en grannö till Bomsi Aschbergs ö – ryggade jag tillbaka för en huggorm som plötsligt dök fram ur en skreva i berget.
- Sluta fitta dig, gnäggade Stickan.
- Käften är ju vidöppen…
- Låt den hugga då, för fan!  I så fall lägger du dig på rygg på klippan en stund. Hjärtat skramlar litet som en plåtask med några skruvar i. Värre än så blir det inte. Sedan får du några piller av mig. Det tar högst en halvtimme och sen är du immun mot deras gift. Då kan du fiska upp den där lilla snorren med ena handen och strypa den eller slänga runt den i svansen och dänga ollonet mot en spetsig sten. Så låt den hugga bara, gnäggade Stickan!
- Du är inte klok i huvudet, sa jag
- Visst är jag det, sörru! Mej får dom kyssa bäst fan de vill, sa Stickan och gjorde en lockande gest med pekfingret mot den fräsande ormen:
- Kom igen bara, kom kom, putti putti, din lilla fittis!
Sedan fortsatte han:
- Och på försommaren brukar jag nacka en huggis om dan för att hålla formen! Dom tar ändå aldrig slut här på ön…man skulle kunna stoppa upp dom och sälja dom som dildos…vad säger du om det?…hö hö hö hö hö!


Stavgårdsgatan 20, Bromma, tel 08- 80 06 60

Men historien om Stickan börjar här på Stavgårdsgatan 22 i Äppelviken i Bromma. Huset till vänster. Hemma hos Familjen Aschberg. Telefon: 80 06 60. Eller 800 660 som de  själva sa.

Stickan arbetade som sagt på sin bilverkstad som låg mitt emot 12:ans spårvagnshållplats vid Alléparken.

Sven, som gillade att skruva och mecka, men inte kunde så värst mycket om bilar och motorer, hade blivit kompis med Stickan när han lämnat in sin bil för reparation. Sedan blev Stickan som en familjemedlem.hö, hö, hö, hö, hö

Bomsi var inte lika förtjust i Stickan eftersom han gärna skämtade om saker och ting som hon hade under kjolen.
- Alla kvinnor har nåt gott under kjolen, skrockade Stickan, .

Bomsi tyckte Stickan var gapig och okultiverad och blev tillslut dödstrött på alla hans sexistiska skämt.

Vlademir Lenin 1870-1924

Sven och Bomsi ja. De levde litet som Jean Paul Sartre  och Simone de Beauvoir i Bromma. Ett fritt och modernt äktenskap där båda tilläts ha partners vid sidan om äktenskapet. Inte så att de fick skaffa barn med andra… nej nej, absolut inte…men nästan…glömmer aldrig Bomsis raseriutbrott när Sven satte på en sjuksköterskan som plötsligt blev med barn. Då blev Bomsi mer Bomsi än Simone de Beauvar. Kan inte härma hennes finlandssvenska dialekt just nu. Men jävlar vad hon skrek.

Båda föräldrarna var kommunister och ansågs i 60-talets Bromma för att vara ”moderna och frigjorda”. Sven var läkare,  jude och son till en känd bankir, Olof Aschberg.

- Inte troende jude, brukade Sven svara när någon frågade.

- Ni klipper ju av halva snorren, det är väl judiskt så att blodet stänker, skrockade Stickan eller vem det nu var.

- Nej, svarade Sven, det är bara så att det är mer renligt. Det har inget med religion att göra. Fråga vilken läkare som helst  i USA och alla ska svara samma sak: r e n l i g h e t, Stickan! Vet du vad renlighet är!

- Tvätta händerna efter en runk, eller en avklippt runk, nej, det är inget för mej, skrattade Stickan.

Jul och midsommar var som ni förstår inga speciellt heliga högtider för Sven och Bomsi. På julafton anordnades det vilda och julgransfria fester för Brommas partyfolk, och förvirrade föräldrar i lodenrockar och cashmerehalsdukar kom och ringde på och hämtade hem sin unga döttrar vid tolvtiden, medan vi andra som ville festa vidare, tog en taxi in till Stockholms enda öppna lokal: Den Judiska Klubben på Birger Jarlsgatan.

Däremot blev det en tradition att Familjen Aschberg ordnade små festligheter i sitt hem varje år den 10:e och 22:a april – (det finns nämligen två uppgifter på när Vladimir Lenin föddes, mannen som givit Svens far, Olof Aschberg, så mkt goodwill i både Sverige, Ryssland, Europa och USA) – och då skålades det i blåbärsutblandad läkarsprit upphällda ur tiolitersdunkar i köket, då spyddes det från balkonger och pissades och hånglades bland trädgårdens alla buskar, samtidigt som den söta röken nere från källaren slingrade upp för trapporna och gav hallen en aning sötsliskig air av indisk marknad.  Ja så kunde det gå till på Stavgårdsgatan 22 i Bromma.

Och sommarnätterna sedan, i villan i Menton på den Franska Rivieran…vilka partyn.

Mamma Bomsi då?  Å ett sådant härligt leende hon hade. Det glömmer man aldrig. Hon var ung och attraktiv, nästan i sina egna barns ålder, åtminstone utseendemässigt, och hon arbetade som någon slags företagskonsult i läkarhuset på Odenplan. Hon kom från den finlandssvenska överklassen i Helsingfors. En officerssläkt, vill jag minnas. Jag tror Bomsi och jag var själsliga syskon. Oj oj oj, det finns så mkt att berätta om Familjen Aschberg som jag inte hinner just nu. Men fråga Märta, hon vet nog mer om både det ena och det andra.

Både Sven och Bomsi var vänliga, generösa och gästfria människor, vilket ni kommer att förstå den dag jag berättar hela historien om Familjen Aschberg, om jag nu orkar det. Men visst var det var litet synd att Sven och jag kom ihop oss om den där förbannade banken som hans pappa hade startat på 20-talet och som satte min fars vänner på bar backe…men vänta nu, detta är ju en helt annan historia.

Jodå. Jag kom i kontakt med Familjen A när jag var 13 år. Eftersom jag blivit FNL-are 1967 sökte jag mig till människor som också var det. Jag gick med i Bromma FNL-grupp som hade möten hemma i medelklassvillan hos Nanne Fors i Smedslätten. Stina Lundberg, Robert Aschberg och alla de andra blivande vänsterjournalisterna. Men ibland höll vi till där nere i källaren i Familjen Aschbergs gula villa i Äppelviken, där Robban hade inrett en egen lägenhet åt sig.

En gång skulle vi måla plakat inför en 1 maj demonstration som skulle hållas samma dag i Humlegården. ”Stöd FNL” ”USA ut ur Vietnam” ”Bekämpa imperialismen” och sånt där… ( oj, hur minnena drar iväg med mig…)

Sven var läkare och hade många utlandsuppdrag. Ibland följde Stickan med på resor till Afrika eller USA. En gång när Stickan och Sven och några andra svenska läkare besökte ett land i Afrika fick de deltaga i en bondefest. Man brukade slakta en ko mitt under festen innan middagen. Det gick till så att någon stark man tog tag i kons huvud med ena handen. Och med sin fria hand slogs kon ihjäl med ett antal hammarslag mot tinningen. Afrikanerna erbjöd svenskarna att själva pröva. Men alla tackade artigt nej. Alla utom Stickan förstås. Han tog ett stadigt tag i kosans huvud och bankade några gånger med en hammare mot pannan – och vips så föll kossan ihop och middagen var räddad.

Nej, speciellt ängslig var han inte, Stickan. En annan gång, tidigt 60-tal, bestämde sig Stickan för att vandra genom Harlem. Alla avrådde honom å det bestämdaste. Så gör man bara inte. Det är ju livsfarligt. Men Stickan sa, ungefär samma sak som Ali senare sa om vietnameserna:

- Dom har inte gjort mig något. Jag har inte gjort dom nåt. Så varför skulle jag vara rädd.

Och så traskade han genom Harlem. Det  skulle inte förvåna mig om det var natt. Men allt gick i alla fall bra och han hade träffat många trevliga människor, berättade han med sitt obekymrade skratt, för att i nästa sekund gnägga iväg några negervitsar a la Bert Karlsson.

….men denna gång, denna majdag 1969-70 i Bromma stod vi alltså i Familjen Aschbergs garage och snickrade och målade plakat. Vi var väl sju åtta stycken och vi hade säker fått ihop bort emot tjugo plakat när en galning kommer inspringande i garaget och vrålar:

- Era jävla borgarungar, vad fan håller ni på med! Bort med er!

Bort, bort, bort!

Med en ursinnig energi kastade han sig över plakaten. Alla ryggade tillbaka för Stickan var ju stor som ett trevåningshus. Robban tjöt åt honom nerifrån trottoaren att sluta. Men Stickan gav sig inte. Inom loppet av några minuter hade han knäckt samtliga plakat mot knät och rivit sönder affischerna med händerna.

- Borgarungar! röt han och gick sin väg. Stickan var högerpartist, han.

Sedan var det vara bara att börja snickra och måla igen.

Jodå. Sådan var han,  Stickan Ågren. Ungefär så.

Written by gotiskaklubben

22 maj, 2012 den 09:12

Publicerat i Gotiska Klubben

8 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Intressant om det nu är sant. Ett snabbt sätt att tjäna pengar är tydligen att öppna en bank, och stjäla alla insatta medel. Tänk om någon kan forska fram polisutredningen och avslöja vilket straff brottslingen Aschberg fick.

    PA

    29 januari, 2014 at 23:42

  2. Svensk-Rysk Monarkist om släktens möte med Lenins statskupp:

    Förortskärring

    23 maj, 2012 at 09:02

  3. …”Bomsi tyckte Stickan var gapig och okultiverad och blev tillslut dödstrött på alla hans sexistiska skämt.”…..

    ….”Cynisk och brutal och full av hjärta.”…..

    Vulgariseringen, brutaliseringen och råheten, och den översexualiserade och de pornografiska dimensionerna, som förvrider och exploaterar de naturliga viljorna till konstruktiv gemenskap, kärlek och tilltro mellan könen, och som genomsyrar det massmediala rummet och därmed samhällets alla vrår och hörn och hjärntvättar och förvrider unga mäns och också vuxna herrars, (samt även unga kvinnors), sinnen till att bli infantila sexgalningar, har nog sitt egna alldeles speciella politiska syfte?

    Att pornografera och översexualisera det massmediala rummet och därmed det offentliga samhälleliga rummet fungerar nog som alldeles utmärkta avledande och förledande manövreranden av befolkningen i stort? Att försöka påverka, förleda och förföra samhällets unga män, (och kvinnor), till att avstå från att vilja bli mogna män och ansvarsfulla fäder, (och ansvarsfulla mödrar), till att istället bli omogna sexgalningar, fyller nog kanske en viss politisk funktion?

    De unga riskerar att avstanna i sin utveckling och hamna på ett infantilt och slavaktigt sexfixerat stadium, utan förmågor till självstyre och självkontroll. De inbillar då istället sig själva att de är riktiga karlar och fantastiska sjutusan till män, (och kvinnor), endast genom att eftersträva så många sexuella erövringar som möjligt? Därmed blir de också förmodligen betydligt mer lätthanterliga som medborgare och har inte några verkliga förmågor att kunna sätta någonting emot de agendor och viljor som då ostört kan styra och ställa med medborgarna i samhället helt efter sina egna viljor?

    Med sexförslavade och därmed maktlösa undersåtar utan oberoende, självstyre och integritet, som istället är förslavade främst under sina egna egoistiska primitiva sexuella drifter, så är det betydligt lättare att styra och ställa i ett samhälle?

    Att många män dessutom tror och inbillar sig själva att de är ena riktiga sjutusan till karlar när och om de i var och varannan mening kan inflika något sexskämt eller någon sexanspelning, som endast egentligen visar hur hjärntvättade de är av massmedia, är närmast tragiskt.

    När ett samhälle tillåter massmedia härja fritt, på ett förledande, förförande, vulgariserande, lockande och pockande, översexualiserande och pornografiskt sätt, och som därmed tillåter att ett socialt destruktivt och nedbrytande får pågå i dess offentliga rum, och särskilt gentemot samhällets försvarslösa barn och ungdomar, men även s.k. vuxna män och kvinnor, så gräver nog det samhället i förlängningen oundvikligen sin egen grav.

    Vilka har då intresse av att samhället i förlängningen gräver sin egen grav kan man undra.

    Bergfast

    22 maj, 2012 at 12:38

    • Tack för dessa ord! Så sant så sant.

      Jag ser att det har med avkristningen av Sverige att göra. Man ersatte det med politisk propaganda.

      Andlig mognad finns inte bland de flesta äldre nuförtiden. Då är de inte goda förebilder för de yngre.

      Birgitta Svedjot

      22 maj, 2012 at 14:56

  4. När det gäller Stickan och media har du rätt. Det är likadant i min lokaltidning. Här missar man alla moppegubbar i sin nit att likna DN. Det är för sorgligt. Jag trängde in roliga reportage under min tid och läsarna jublade. Men mina kollegor blev avundsjuka. Finns ingen scen som är så behängd med avundsjuka som tidiningssidan. Värre än i teaterbranschen.

    Jasså – har du vuxit upp med Familjen A! Kul! Lenin hade stor hjälp av bankiren när han promenerade in och tog över Ryssland. Huvaligen hur det kan få gå till! Man baxnar.

    Helena Palena

    15 oktober, 2010 at 13:22

  5. Nä, jag är född på andra sidan stan, lite ruffare och hårdare på något sätt. Ja Stickan verkar definitivt roligare än Pigge Werkelin (å vilket jävla namn sedan).

    Robert Stenkvist

    15 oktober, 2010 at 05:17

  6. Härlig läsning om herr ÅGREN!! Mark a tog med oss till åbo skärgård ett gäng byggkillar och hans goda vänner Svenne och herr Ågren, Mina kompisar visste inte vilka marks kompisar va så dom titta på herrarna när vi gick ur bilarna på båten och viska till mig ska vi på pensionärs bingo med gubbarna !! men det skulle dom bli varse här vilar inga ledsamheter, det var knappt vi fick luft mellan skratten på den resan !! raka puckar och mycket hjärta mina kompisar fick sig minnen för livet och vi har haft glädjen att få träffa herr ÅGREN flera gånger sen dess MVH snickar stefan

    STEFAN

    25 februari, 2010 at 09:43

  7. Fascinerande historia!

    Man kan aldrig lära sig för mycket om denna tid då många svenska ungdomar ville frivilligt underkasta sig kommunistisk diktatur. Tur att människor som Stickan gjorde sitt för att hålla ordning på kidsen.

    hugge

    1 november, 2009 at 13:57


Regler: Håll god ton. Förtal, hotelser, publicering av personuppgifter, vulgära inlägg och irrelevanta utläggningar om folkgrupper som inte uppenbart har med artikeln att göra plockas bort och kan leda till blockering. Inlägg får gärna vara kontroversiella men håll dig till ämnet och följ svensk lag.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggers like this: