Gotiska Klubben

Markus Andersson intervjuas av Mohamed Omar

Kulturellt har vi redan gått under – intervju med Markus Andersson Mohamed Omar

”MO: En sådan samtida ideologi man inte får kritisera är bögismen … Man får bara skildra bögar som offer och hjältar, aldrig som skurkar. Om man hade målat en heterosexuell Jesus som blir slagen och korsfäst av ett gäng bögar, vad hade hänt då?

MA: Det kan nog bli fängelse. Man skulle nog bli insydd ett tag. Vad gäller bögismen så tror jag att man använder Pridefestivalen och sexuell frihet som en sorts alibi för att visa att vi lever i ett ”fritt” samhälle med tolerans och allt sådant där. Det kostar inte så mycket att ha det. Homosexualitet är inte en så känslig fråga i vår tid. Samtidigt förföljer man seriösa oliktänkare som verkligen hotar makten. De kan förlora jobbet eller till och med sättas i fängelse. Det är uppenbart om man studerar frågan. Det är ett stort hyckleri.

Written by gotiskaklubben

26 april, 2010 den 22:45

Publicerat i Gotiska Klubben

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Är tveksam till MO men intervjun med MA var mycket bra. Likaså hans intervju med Oskorei.

    GK svarar: MO är tveklöst en begåvad och ärlig och ibland spekulativ kommunikatör.

    PS Vore kul om Omar intervjuade magnus aLKARp – skulle kunna bli en klassiker 🙂

    Denna bild visar Omars styrka och/eller svaghet, tycker jag:

    hh

    rim

    27 april, 2010 at 19:55

    • Jag har sett filmen Panik om Kreuger mordet som Gustaf Ericsson tydligen låg bakom.
      Den är klart sevärd, riktigt riktigt rolig måste jag säga.
      Gotiska klubben kan få låna filmen om ni är intresserade.

      Men jag känner inte till mycket om Gustaf Ericsson men han verkar klart intressant.
      Går det att få tag i hans böcker ?

      GK svarar: Gustaf Ericsson skrev en del om ”mordet” på Kreuger, men att han skulle ligga bakom det är nytt för mig. De två böcker jag visade i förra inlägget är en bra början, en om, och en av Gustaf Ericsson.

      Gunnar Pettersson bok ”mannen som kom tillbaka från de döda” är mkt välskriven och spännande.

      Det spännande med Gustaf Ericssom är inte att han var nazist och krimminell utan hans rabiata utanförskap. Vi är nog ett par stycken som kan identifiera oss till en viss del med Gustafs livsstil.


      Spännande läsning:
      ”en text om mitt samarbete med Gustaf Ericssons döttrar”

      Ovan text ger mig en märklig känsla. Alla är livrädda. När jag en gång talade med Dag Stålsjös fru var hon också livrädd. Även Dag Stålsjö och alla runt honom hade blivit nazianklagade.

      PS Gunnar Petterssons hemsida innehåller flera bra texter.

      Markus Andersson

      7 maj, 2010 at 23:17

  2. Hej Gotiska Klubben,

    Tack för inbjudan! Här är jag.
    Som ni säkert märkt, så försökte jag få igång en diskussion, på Mohamed Omars blogg, kring intervjun med Markus Andersson.
    Mohamed ignorerade mina frågor, medan Markus tog sig tid och svarade. Då fortsatte jag att posta frågor till Markus, men mina frågor blev censurerade av kommentargranskaren Mohamed Omar.
    Det känns konstigt att Mohamed, som påstår sig vilja låta personer med obekväma åsikter komma till tals, använder samma metoder som de som han kritiserar. I Alazeriusland är det Mohamed Omar som har makten. Och hans agerande mot mig är ett glasklart bevis på maktmissbruk. När han dröjde med publiceringen av mina frågor skickade jag dem till Markus via mail och fått svar, men jag fick också veta att efter att ha läst mina frågor så gjorde Mohamed ändringar i själva intervjun. Det är jätte synd att Mohamad Omar sätter locket på när det gäller diskussionen kring en så viktig intervju som behandlar så kontroversiella ämnen.

    Här nedan finns den kommentar som blev censurerad av Mohamed Omar. Hoppas att ni kan låta mig säga det som makten vill dölja.

    ”Hej Markus,

    Tack för svar! Jag kände inte till Jüri Lina, men nu jag har läst på lite grann. Han verkar vara bra på att komma med annorlunda och minst sagt kontroversiella infallsvinklar. Även några av de som är kritiska till Jüri Lina verkar vara överens om att han är bra på att rota fram intressant arkivmaterial.

    Som du redan förstått, så ställer jag frågor till dig och Mohamed angående er relation, som liknar de frågor som han ställde dig angående din kontakt med mig. Och jag gör det därför att jag försöker, utifrån denna situation, förstå större sammanhang.

    En av de intressanta aspekterna med intervjun är att ni berör känsliga frågor, men paradoxalt nog så undviker ni en av de allra känsligaste tabun, nämligen islam.
    Du instämmer med Mohamed Omar när han säger att “En sådan samtida ideologi man inte får kritisera är bögismen … Man får bara skildra bögar som offer och hjältar, aldrig som skurkar.”
    Du instämmer också med Mohamed Omar när han säger att: “Om en lärare kritiserar bögeri i skolan skulle han bli avskedad.”

    Men jag undrar du håller med mig om jag säger att “En sådan samtida ideologi man inte får kritisera är islam … Man får bara skildra muslimer som offer och hjältar, aldrig som skurkar.”

    Och om du säger “Ja så är det”* när jag påstår att “Om en lärare kritiserar islam i skolan skulle han bli avskedad.”

    Ser framemot svar och en intressant diskussion.

    Hälsningar
    Dorinel”

    Fotnot:
    * Efter att ha läst min kommentar ändrade Mohamed Omar, på Markus begäran, från “Ja så är det” till ”Ja det är möjligt…”

    Länk till intervjun:

    http://alazerius.wordpress.com/2010/04/22/kulturellt-har-vi-redan-gatt-under-intervju-med-markus-andersson/

    Med vänliga hälsningar
    Dorinel Marc

    Dorinel Marc

    6 maj, 2010 at 13:36

    • Hej Dorinel,

      Ändringen angående mitt citat gjorde Mohamed ändringen på mitt önskemål, så det är mitt ” fel ”.
      Men nyanser kan ibland går förlorade i intervjuer och att man gör små ändringar är ingenting konstigt och ingenting att hak upp sig på.

      Men visst,tråkigt att han inte svarade på dina frågor och att han tog bort en fråga men att kalla detta maktmissbruk tycker jag är att överdriva.

      Hur som helst, frågan du ställer är mycket intressant men anledningen till att jag inte talade om den var att Mohamed som intervjuade mig inte ställde den frågan.

      Hur som helst:

      Jag svarade sakligt och ärligt på de frågor Mohamed ställde och ingenting annat.

      Det är säkert möjligt att Mohamed valde frågor där han trodde att vi skulle vara ganska samstämmiga. Inget konstigt med det tycker jag.

      Angående din fråga om det råder tabu kring frågor om Islam, så tycker jag att det har ändrats mycket sedan terrorattentaten i USA, London och Madrid, och sedan USA gick in i Irak och Afghanistan.

      Och ena sidan så har det betraktats som fult och rasistiskt när vanliga bönder och arbetare kritiserar massinvandringen och Islamiseringen av Europa, men allt eftersom överheten förklarat krig mot terrorismen så har det blivit mindre tabubelagt att kritisera Islam som jag ser det.

      Detta gäller i stora drag, men det finns många motsägelser också här, bland annat är det fortfarande mycket känsligt att i skolan kritisera Islam tror jag.

      Som jag ser det, så är det schizofrent, och ena sidan ska vi hålla käft när invandrare från muslimska länder väller in över våra gränser i hundratusental, och andra sidan så ska vi köpa schablonbilden av den Islamska terroristen utan vidare.

      Jag tror personligen inte att Islamistiska terrorrister ligger bakom terrorattentaten i USA, London och Madrid, utan jag tror precis som dom på vaken.se att det handlar om falseflag operationer iscensatta av USAs och eller Israels underrättelsetjänster. Detta för att kunna motivera USA, och andra Natoländers befolkningar att starta krig mot Irak, Afghanistan mfl.

      Något liknande gäller attackerna på bostadshus i Moskva för några år sedan där man beskyllde Tjetjenerna för attentaten för att kunna motivera den ryska befolkningen att starta krig mot Tjetjenien men det senare kom fram att det var den ryska säkerhetstjänsten som hade placerat ut bomberna i bostadsområdena.

      Eftersom många vanliga västerlänningar var trötta på invandringspolitiken, kanske särskilt den från mellanöstern, var det lätt att måla upp fienden som arab och muslim, eftersom många hade personliga dåliga erfarenheter av grannar som var från muslimska länder.

      Detta var ett mycket smart men fult och cyniskt strategiskt drag.

      På grund av detta falskspel och denna vulgära krigspropaganda förhåller jag mig avvaktande till frågor om Islam tills vidare.

      Vad jag däremot skulle vilja är att diskutera Islamsk tradition kontra svensk, västerländsk tradition direkt med vanliga muslimer och inte via falska och slibbiga Mårten Arndtsen typer i media.

      Slutligen skulle jag önska att det var mycket högre i tak för alla frågor kring etnicitet och religion, historia mfl, och detta innebär givetvis att jag tycker det borde vara fritt fram att kritisera Islam och muslimer, lika mycket som judendom och judar, kristendom och kristna osv.

      Frid och hälsa /
      Markus Andersson

      GK svarar: Du verkar vara intresserad av ett antal konspiratationsteorier, Markus. Hur påverkar dessa din konst?

      Hur vet vi att Mohammed Omar verkligen är Mohammed Omar. Han har ju låtsas vara någon annan även förut 🙂

      – – – – –

      – Markus Andersson är en sopa, det omdömet står jag för, säger Mårten Arndtzén, konstkritiker.
      Ref: Sydsvenska Dagbladet

      Markus Andersson

      7 maj, 2010 at 03:07

      • Hej Gotiska klubben, det var helt klart mitt intresse för konspirationsteorier som inpirerade mig att måla hela Syndabocksviten.
        Angående Mohamed Omar så vet jag förstås inte så mycket.
        Jag följer min intuition dit den leder mig.

        Gotiska Klubben svarar: Känner du till Gustaf Ericsson, en märklig, mycket märklig kille.

        bb

        Han skrev en bok 1945 som hade den inoppurtuna titeln Koncentrationslägret Tre kronor. Den handlar om koncentrationsläger i Sverige.

        Och här är en favorit av honom. Hallå gangster! Bara titeln! 🙂

        gg

        Markus Andersson

        7 maj, 2010 at 17:32

  3. Hej Doriel Marc

    Onekligen intressant med de olika tabugränserna.

    Med tanke på att 08-media valt att utesluta ett stort antal människor från diskussioner runt konst, poesi och filosofi är det bra att Mohammed Omar lyfter fram konstnärer som Markus Andersson.

    När det gäller Mohammed Omars syften och metoder har jag ingen direkt åsikt. De gånger jag diskuterat på hans site har jag behandlats juste. Hans uppfattning om Hafez och andra persiska poeter delar jag inte.

    Självklart får du skriva vad du vill här. I 08-Sverige måste man kryssa fram mellan alla grynnor och skär om man ska komma i hamn någon gång.

    Vi är inte speciellt intresserade av att diskutera varken bög- eller pedofilporr. 🙂

    Vi är intresserade av dig för att du ”upptäckte” Markus Andersson. Kanske kan jag ställa några frågor angående detta, samt några frågor om dessa två målningar:

    ma

    bb

    gotiskaklubben

    6 maj, 2010 at 15:38

    • Hej Gotiska Klubben,

      Jag håller med er att det är bra att Mohamed Omar ger Markus Andersson möjlighet att komma till tals, men det känns obehagligt, när han i samma veva censurerar mina obekväma frågor i samband med intervjun.
      Det är synd att ni inte har några åsikter om detta.
      Man kan se Mohamed Omars sätt att behandla mig som en laboratoriestudie om hur det skulle vara att leva i ett samhälle styrt av hans ideologi. Kan ni se det stora i det lilla?

      När det gäller hur jag kom i kontakt med Markus Andersson så berättade jag om detta i samband med Modernautställningen 2006, då jag bjöd in Markus Andersson att visa sina målningar på Moderna Museet. Texten finns att läsa på Moderna Museets webbplats, men för enkelhetsskull klistrar jag den här nedan.

      ”Verket som jag visar på Modernautställningen 2006 heter ”Markus Andersson en målande samtidsskald.” I likhet med de flesta av mina verk är detta resultatet av fleråriga processer fast det kan se ut som något som jag kommit på över en natt.
      Det hela började med att jag våren 2002 fick nedanstående email från pseudonymen ”Theoderik” med anledning av mitt uppdrag som jurymedlem för Liljevalchs vårsalong 2002. ”Såg häromdagen den illavarslande utställningen på Liljevalchs. Det enda den bekräftade var att Oswald Spengler hade fullkomligt rätt i att så kallade konstnärer var de mest föraktliga varelser man kunde tänka sig när en kultur passerat sin mogna ålder vilket med god marginal vi redan gjort.
      Utställningen på Liljevalchs vittnar om ett så perverterat och destruktivt ideal att jag ser en tröst i det kommande Ragnarrök. Juryn till detta spektakel borde sättas i skampåle på huvudstadens torg, till allmänt bespottande och hån.
      /Theoderik”
      Jag svarade vänligt att jag kände mig ”skyldig” till den ”låga” nivån eftersom jag hade röstat på de konstnärer som jag tyckte hade något angeläget att förmedla oavsett deras tekniska färdigheter.
      Vidare förklarade jag att anledningen till att han upplevde utställningen som illavarslande kunde vara att den speglade tillståndet i världen/samhället. Jag påpekade också att juryn gav flera konstnärer möjlighet att få sina röster hörda men det betydde inte att det var vi som skapat den ondska som utställningen rapporterade om. (Man straffar inte brevbäraren om han/hon kommer med dåliga nyheter). Jag uppmanade ”Theoderik” att föreställa sig att han hade målat en tavla med innehållet i mailet och skickade till mig en målning istället för ett brev för att få honom att inse likheterna mellan den bild som han målade upp och de målningar på vårsalongen som han fördömde.

      Avslutningsvis öppnade jag upp för en fortsatt diskussion genom att be honom att berätta lite om sig själv och vad han gjorde. Jag ville ha en dialog med denne Theoderik eftersom jag kände att hans aggressiva mail var också ett rop efter kontakt och utbyte med folk som befann sig i position att bestämma vad som är bra och dålig konst. Hans närmast arkaiska sätt att formulera sig tydde på nåt slags utanförskap och jag såg hans email till mig som ett försök att bryta det.

      Det blev en intensiv brevväxling och från att ha inlett samtalet med en arg ton, började Theoderik så småningom att mjukna upp och förstå min inställning i frågan om rätten att uttrycka sina känslor offentligt fast man inte behärskade det konstnärliga språket till fullo.

      Så småningom visade sig att bakom pseudonymen ”Theoderik” gömde sig konstnären Markus Andersson. Han hade inte sökt till Vårsalongen, så hans upprördhet berodde inte på att han hade blivit refuserad eller liknande. Men när jag besökte hans hemsida förstod jag ganska snabbt att han tillhörde den kategorin som skulle ha svårt att komma in på den alltmer avskalade och samtidsinriktade vårsalongen trots att han kallade sig för ”en målande samtidsskald”. Markus Andersson målade figurativ i en nationalromantiskt anda med politiska undertoner med inspiration hämtad från historien, den nordiska naturen, mytologin och inte minst från samtiden. Man kunde nästan kalla honom för en nationalistisk målare. Valet av teknik och bildspråk gjorde att hans bilder kändes gammaldags trots de samtida händelser (som t ex mordet på Olof Palme) som de behandlade.

      ”Gäddor, maskrosor, svalor, älgar vid skogstjärnen idag är lika samtida som för tiotusen år sedan” skrev Markus Andersson i ett av de kommande mailen till mig, men hans sätt att uttrycka det skapade, som jag såg det, ett glapp mellan honom och den så kallade samtidskonstscenen.

      Nu, fyra år senare när jag blev inbjuden att ställa ut på Modernautsällningen 2006 valde jag att bjuda in Markus Andersson att visa ett urval av sina målningar gjorda under de senaste 5-6 åren.
      I dagens mångkulturella Sverige höjs alltfler kritiska röster som ropar efter mångfald och påpekar att det saknas utländskklingande namn i diverse sammanhang, inte minst i konstvärlden. Att bjuda in en femte ”Andersson” till denna utställning som domineras av svenska namn kan verka ganska politisk inkorrekt, men mångfald är för mig en mer komplex fråga än så. Mitt verk ”Markus Andersson en målande samtidsskald” visar ganska tydligt att det är stor skillnad på ”Andersson” och Andersson”.

      Dorinel Marc 2006″

      Texten finns att läsa på http://www.modernamuseet.se/sv/Stockholm/Utstallningar/2006/Modernautstallningen-2006/Medverkande-konstnarer/Konstnarerna/Dorinel-Marc/Nagra-fragor/

      När det gäller de två målningar av Markus Andersson, som du vill veta min åsikt om, så kan jag säga kort att de är både samtida och tidslössa, enkla och mångbottnade på en och samma gång.
      På den första tavlan ser vi den svenska flaggan hängande som en yxa över den unge mannens huvud, en yxa på vägg att klyva honom på mitten. Han står där pliktskyldigt och vemodigt nästan ovetande om det gula damoklessvärd som är på väg att förgöra honom. Han är en jesus gestalt som får korset instucket i huvudet istället att bli hängd på det, han är en frusen unge som drömmer om värme.

      Den andra målningen föreställer en man i sina bästa år. Han ser ut att vara bonde, fåraherde eller liknande. Bakgrunden får mig att tänka på ett samiskt landskap, med skillnaden att här syns inga horder med renar utan en ensam vinglande bock.
      Målningen ingår i serien Svenska syndabockar, och då får vi tolka den som att både bocken i backgrunden och mannen i förgrunden är offer i en större ritual. Denna ritual är så komplicerad att människan som blivit utvald till syndabock är lika ovetande om de mekanismer som ligger bakom, som den bock som blir lämnat att dö i öknen är ovetande om att han är symbol för synden och att hans död kan bringa syndaförlåtelse hos de människor som låter honom gå en plågsam död till mötes.

      Hoppas att ni har fått svar på era frågor.

      PS Är Gotiska klubben en person eller en grupp? Har ni någon presentation av Gottiska klubben? Jag googlade lite och såg att ni blivit censurerade på Axess. Mot denna bakgrund skulle det vara intressant om ni började ha åsikter om Muhamed Omars censur av mina kommentarer.

      Med vänliga hälsningar
      Dorinel

      Dorinel Marc

      7 maj, 2010 at 13:12

      • @ Dorinel

        Tack för svar. Kul att du engagerar dig. Det var spännande läsning.

        Naturligtvis har vi inga problem med att fördömma Mohamed Omar om han sysslar med censur. Sånt är helt oacceptabelt och förkastligt. Men vi är så vana att DN, Axess, SVT, SVD och alla andra censurerar att vi inte längre blir förvånade. Vi är inte överdrivet politiska även om vi är emot Massinvandring och Påtvingad Mångkultur.

        När det gäller Gotiska Klubben kommenterar vi sällan vilka vi är och hur många som bor i vårt garage. Mest av juridiska skäl. Runa Goterman, Hakan Rovhal och Charlotte af Uschmans skriver dock reglebundet. (den senare dock ej just nu pga en lång lång resa)

        Återkommer till din relation till Markus Anderssons måleri senare idag.

        Runa G

        gotiskaklubben

        7 maj, 2010 at 13:39

  4. Tack, Dorielel Marc, för din redogörelse för händelseförloppet, och för din recension av tavlorna.

    Så här: det vore kul att ställa ut…sorry, fortsätter sedan….:-)

    gotiskaklubben

    8 maj, 2010 at 04:16

  5. Gustaf Ericsson låg alltså bakom filmen ” Panik ” som handlar om Kreuger mordet.

    Karaktärerna i filmen är ganska överdrivna men filmen är helt klart intressant.

    Markus Andersson

    9 maj, 2010 at 17:54


Kommentarer inaktiverade.