Gotiska Klubben

”Vi tvingades flytta”

Insécurité : «C’était intenable, nous sommes partis» Le Figaro

Ref Frankrike: DN, DN Svd

………………………………………………………………………………………………………………

”Läget var ohållbart – vi tvingades flytta”

Till svenska: Vänner till Politiskt Inkorrekt

PERPIGNAN. Våldsattacker, asocialt beteende, knarkaffärer, ökande balkanisering, rasmotsättningar, klanvåld…. familjer som är offer för denna situation flyr. ”

Myriam P. minns det som om det var igår. Hon minns skriken på gatan, förolämpningarna, horden som växte under hennes fönster, stenarna som kastades och som när som helst kunde slå in i rummet där hennes dotter låg och sov. Och strax därefter slagen mot hennes dörr efter att ett femtontal ungdomar slagit in fastighetsporten.

Samtidigt som hon satt gömd inne på toaletten tillsammans med sin bebis och desperat försökte få tag på polisen så hörde hon dom vråla: ”vi ska döda er, era smutsiga fransmän.”

Under tiden satt hennes man framför lägenhetsdörren och försökte hålla emot och såg hur väggputsen trillade ner från väggarna. ”Vi trodde inte att vi skulle överleva… utan piketpolisens ingripande så skulle det ha gått illa”. Det var natten mellan den 17 och 18 april på Rue des Trois-Journées mitt i centrala Perpignan. Femtio meter ifrån den vackra gotiska katedralen Saint-Jean-baptiste och två hundra meter ifrån stadens polishus.”

Anledningen till attacken var att dom hade haft fräckheten att be att scooter-tävlingarna nedanför deras fönster skulle upphöra varpå de annars skulle kontakta polisen.

Under fem dagar, fortfarande traumatiserade av den våldsamma attacken, så ställde försäkringsbolaget upp med en säkerhetsvakt. Men efter det? Förstärka portarna? Meningslöst. Förlita sig på övervakningskamerorna som staden satt upp i avskräckningssyfte? Dessvärre har dom visat sig vara verkningslösa mot omyndiga brottslingar som undgår straff. Det var ingen mening att stanna i dessa kvarter när våldsmännen redan var satta på fri fot fastän de själva fortfarande var upptagna med att fylla i polisanmälan klockan fyra på natten. En av angriparna var 15 år och hade redan blivit arresterad 122 gånger. Att stanna kvar där? Då kunde man lika gärna utmana djävulen. ”Det var ohållbart så vi flyttade. Man skulle ha fått betala mig mycket för att jag skulle stanna ytterligare en månad”, säger hon med en känsla av skuld för att hon valt flykten, gett upp och lämnat fältet fritt till dessa nya barbarer.

Denna unga och energiska kvinna är den enda som väljer att öppet träda fram på bild och berätta. Hon säger att vi måste ”bryta Omerta:n och tystnadsspiralen”. Hon är långt ifrån den enda som haft detta helvete. Andra har inte haft samma ”tur”.

Vi åker till Saint-Assicle, ett bostadsområde i Perpignan. Den 2 juli var det Katy och hennes sambo Thierrys tur att bli offer för det vardagliga våldet. Trött och less delar den 35åriga kvinnan med sig av sina känslor på sin Facebook-sida: ”det är ingen större glädje just nu med all skit som driver runt i mina kvarter…var nära att tappa synen på mitt vänstra öga. Det är inte direkt festligt i Perpignan.” När hon accepterar att prata med oss så brister äntligen dämningarna. Hennes sambo? Attackerad med knogjärn och järnrör när han försökte gå ut och varna två unga killar som kom hemcyklande från bio för det gäng som var i färd med att förstöra parkerade bilar. Dom var femton mot en. Resultat: tolv stygn i ansiktet och tre på skallen.

Och hon? Sparkad och slagen av ungdomar som hon tidigare gett godis till under kvartersfester. ”Medan vi var på polisstationen och fyllde i en anmälan så var redan en del ungdomar framför våra fönster och hotade och förolämpade vår tioåriga dotter som satt kvar ensam hemma och väntade på oss. Sen dess har hon mardrömmar.” Hennes åttaårige lillebror som aldrig slagits och som är duktig i skolan upprepar gång på gång: ”när jag blir vuxen så kommer jag döda dom alla”. Sen detta hände så hänger gängen utanför deras fönster och försöker få dom att ta tillbaka polisanmälan. ”Till och med våra egna grannar ber oss göra det för att få slut det elände som förpestar livet för alla i huset. Brevlådor slås sönder, post stjäls, jag är tvungen att stämma möte med brevbäraren för att vara säker på att få mina brev.”

Skrämsel och hot, hur ska man kunna stanna under dessa förutsättningar? För Katys del är svaret redan givet: ”under lång tid har Frankrike varit en fristad. Idag är det vi som får fly. Det är redan för sent för att göra något, vi har tappat kontroll över händelseutvecklingen.”

Samma för Daniel W. Rossé som blev brutalt nedslagen för ett paket cigaretter när han gick runt i Saint-Matthieukvarteret. Kvarteret som han bott i sen tio år tillbaka har han nu övergett. ”När jag till slut reste mig så tog det mig en timma att gå de 300 metrarna hem. När jag några dagar senare gick till polisen så tog dom inte ens upp min anmälan.”

Berättelserna är som tragiska kopior av varandra. Som om ingenting gjorts. Eller att det som gjorts har varit ett slag i luften. Det är svårt att förstå att så mycket våld härskar i Perpignan och att kvarteren mitt i stadens centrum är laglösa områden i händerna på kriminella ungdomar som knappt kommit ut ur tonåren. De flesta husfasaderna är rena och i gott skick. Ingen graffiti. Endast några travellers som man kallar dem som spelar gitarr på gatan för lite småpengar eller en cigarett. Ett bedrägligt lugn. ”Det beror på att slöddret som hänger vid Quai Vauban och terroriserar Saint-Jacques och Saint-Matthieu-kvarteren har skickats till Rivieran över sommaren, allt betalt av kommunen” berättar en arg butiksinnehavare.

Abdel har istället föregripit återkomsten av dessa ”ovärdiga söner” av immigrationen. Ständiga attacker och förolämpningar fick honom att slutligen stänga sin couscous-restaurang som var mycket uppskattad av bio- och teaterbesökare. Istället öppnar han en annan i slutet av augusti i en mer lugn del lite i utkanten av stan.

Latifa (namnet ändrat), en pensionerad algeriska känner också skam. Skam över att dessa ”araber” eller ”zigenare” – som hon säger utan att ta till det försiktiga språk som näringsidkarna och politikerna använder och som hellre talar om ”folk i utanförskap” – kan påtvinga Perpignans befolkning vad som närmast kan likna ett undantagstillstånd. ”Ni förstår, jag har upplevt kriget” insisterar hon på telefon. Scooter-rodeona, rånen, knarkhandeln, de påtända ungdomarna har avskräckt folk från att gå ut på kvällarna. På Quai Vauban där hamburgerestaurangen Quick nyss stängt så är restaurangernas uteserveringar fulla på dagen men på kvällen väljer de som ändå vågat sig ut att sitta inne i restaurangerna. ”När man går ut så hoppar man till vid minsta ljud. Det är inte normalt” säger Latifa.

Desperationen börjar få en del att prata om att sätta upp medborgargarden

I Saint-Matthieu-kvarteret träffade vi Carlos, en stor mörk kille som inte är rädd för mycket. Det är han som i början av denna månad hjälpte 88-åriga André Crémer och hans fru när de blivit angripna efter att ha varit ute och handlat bröd. Den gamle mannen dog några dagar senare av skadorna. Carlos sitter på trappan upp till försäkringskassans kontor och talar med oss samtidigt som han slänger oroliga blickar på folk som observerar oss på håll och hälsar på andra som är vänner eller grannar. Det vill säga dom som är kvar. Han berättar om den absurda situationen i staden där man snart får avhålla sig från att försvara sig, sluta säga Nej, med risk annars att bli anklagad för att provocera. Själv kommer han från Argentina och har bott här i tjugofem år. Han har sett situationen förvärras, stadens centrum blir mer och mer avhumaniserat, butiksgatan förvandlas.

Idag är de flesta butikerna stängda. Järnjalusierna neddragna. Han minns hur les bobos (bourgeois-bohêmes) kom hit för några år sen och försökte köpa upp ett av Perpignans historiska kvarter. Dom sålde och lämnade sina lägenheter efter tre månader. Han har hört och trott på dom fina talen om ”social blandning”. Idag konstaterar han att de olika etniska grupperna är i konflikt med varandra., att det inte finns någon vilja att integrera sig och att folk inte nöjer sig att importera sina kulturer utan även sina problem. ”Hur skulle det ha sett ut om jag kom hit I Bombachabyxor, sombreron fastskruvad på huvudet med min häst och mina får som jag skulle låta skita på gatan?”

Pierre Parrat som är biträdande borgmästare ansvarig för säkerhetsfrågor försöker gjuta olja på vågorna. Enligt honom har situationen förbättrats sen 2005, året då de arabiska och zigenska grupperna låg i konflikt med varandra. Han plockar fram statistik som ska visa detta. Vi vill gärna tro honom, tro att det bara är otrygghetskänslor i den ekonomiska krisens spår. Men likväl så kan man inte undgå den återhållna förbittringen, raseriet som växer och många människors misströstan. En del talar om att organisera medborgargarden. Andra börjar skaffa vapen. ”Dom på andra sidan är redan beväpnade”. Borgmästaren erkände själv fenomenet under ett offentligt möte den 8 juli. ”Denna känsla som vissa har att de står över lagen och den otrygghet det skapar har förändrat samhällslivet. Man behöver bara titta på hur butiker som säljer tårgas och elstötsvapen har en snabb åtgång på dessa produkter. Det är inte acceptabelt”

Perpignan är en krutdurk. I vissa kvarter, som Le Bas-Vernet åker inte läkarna till längre på kvällen. Dom hänvisar till sjukhuset. Samma sak i staden Béziers. Eller i Nîmes. I maj blev en läkare från sos-médecins angripen i stadsdelen Valdegour. Sen dess har Bernard Sialve grundaren av sos-médecins i Nîmes beslutat att hans läkare inte skall åka dit längre ”för det finns inget yrke som är värt att dö för”. Senare säger han på telefon att ”situationen har återgått till det normala”. Numera ber dom de boende att garantera deras säkerhet och att bilen får stå ifred annars kommer dom inte. Bernard Sialve nöjer sig med det. Ett rättslöst samhälle fullt med geografiska ojämlikheter.

Skrivet av Raphaël Stainville
Publicerat i Le Figaro den 31 juli 2010.

Written by gotiskaklubben

16 oktober, 2010 den 15:23

Publicerat i Gotiska Klubben

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Detta är en av de bästa och mest skrämmande texter som lagts upp på Gotiska Klubben. Men ingen kommenterar den. Märkligt.

    Den har fått över 1700 kommentarer i Le Figaro. Ingen länkade den när den låg på Politiskt Inkorrekt. Märkligt.

    I själv verkat borde någon översätta samtliga 1700 kommentarer till svenska och parallelköra dem med kommentarerna (129 stycken) på PI. Samt länka till liknande händelser ii Sverige. Har ni ingen självbevarelsedrift, ens?

    Hade den legat på DN eller SVD, så hade alla illiterata och auktoritetstroende SDare länkat den på en gång, men inte när den låg på Politiskt Inkorrekt. Vad är ert problem, bortsätt från att ni ser ut som arslen i ansiktet? Ni har ju gått på på 08-Maktens första budord: Person går för sak.

    * * * * *

    Och på denna tråd med nakenbiklder av Karina Sarkissova vällde det på några dagar in en bisvärm på över 21.000 unika kåtbockar, sedan jag positionerat den på google. 🙂

    Inte heller den har någon kommenterat. Blygsel? Ointresse? Asen tackar inte ens för att vi fixat fram bilderna åt dem. Har världen slutat att tala om vackra kvinnor?

    Om hon är vacker, varför säger då ingen det. Eller varför ber ingen henne att dansa?

    – Vackra Karina Sarkissova, kan du inte dansa litet för oss?

    gotiskaklubben

    16 oktober, 2010 at 09:24

  2. nytt inlägg, kika gärna in på: https://gurrerikki.wordpress.com/

    GK sa: Bloggskola 1.a

    Ska du ragga läsare på andra bloggar, kommentera först det inlägg du lagt din länk på. Och se till att det du länkar tillför den aktuella diskusionen något. Kvalitet överträffar kvantitet. Precis som i idrott och management gäller ”långsiktiga relationer”. Och inga dumma frågor på detta. Gör bara.

    * * * * *

    OBS!!! Och gör absolut inte som jag gjorde i min ensamhet. Satt och jämförde Nietzsches livsjublande ego med Schopenhauers livsförnekande gnäll och fick en sån känsla av ensamhet – ja, Schopenhauer fick mig faktiskt att känna mig mer levande, liksom lycklig… – så till slut la jag upp några porrbilder och länkade till min blogg från en porrchat.

    Jaha. Och sen då. Jo visst kom det folk. Visst, visst… Någon påstod att Nietzsche var högerytter i FC Bayern München, och en annan kallade Schopenhauer för ”en jävla rysk spion”, men det var ju FAN inte så jag hade tänkt…

    Läs nu hela denna artikel och säg din mening, här eller på din egen blogg och jag lovar att läsa och kommentera ditt inlägg även fast jag måste varna dig:

    ”I don’t actually like people. I’m a loner and if I had my way I’d just walk my dogs every day, never talk to anyone and then die.” Tony Adams

    //GK

    PS AIK. Va? Jag kände inte ens till att dom spelade fotboll. Trodde mest det var hockybock och utebandy och sånt. Gillar bara Djuuuuuu…r…gåååååårn och Kenta.

    Bra odds på Chelsea, nästan två ggr fläsket!

    gurrerikki

    16 oktober, 2010 at 09:38

  3. artikeln i sig är egentligen ofattbar så den är svår att ta till sig, liksom ”too much” men samtidigt vardagen för de boende.

    orsak och verkan är ju satt ur spel då det inte kommer någon reaktion från ansvariga. i princip har myndigheterna gett upp sin rätt till maktmonopol och det är upp till vem som helst att lösa problemet. tyvärr är ju medborgargarden ett hot mot myndigheter och kommer att slås ner hårt och direkt.

    fotboll är ju lite B om man inte spelar själv. det är ju som att glo på en porrfilm, att titta på andra som håller på ger ju liksom inget 🙂

    GK sa: Bra att du kommenterar. Många borde läsa denna artikel, men jag misstänker att få kommer att göra det.

    robban

    16 oktober, 2010 at 12:48

  4. Intressant att GK påpekar att så få kommenterar. Jag tror det är som Robban säger men tvärtom (det är väl det Robban på något sätt menar) alltså att artikeln är alltför! fattbar. Alltså vi alla vet vad det handlar om eftersom mångkulturen -med dess våld, anonymitet, sadism och grymhet där den starkes och impulsives kultur råder före de av ledkultur kontrollerades- numera finns i allas vår närhet.
    Artikeln är helt enkelt så tydlig för svenskar att den inte behöver kommenteras – den manar istället till en tyst kraftsamling alternativt
    till en tyst begravning av vår kultur.

    GK sa: Nej, kanske är det ingen läsning för de redan insatta. De vet redan. De skakar på huvet och går vidare. Men de andra. Det där mutade gänget som är uppväxta med tidningar som Le Figaro och Herald Tribune och liknande, hur länge kommer de klara av att bevara lögnerna inom sig?

    En notering: Många klickar på länken till Le Figaro.

    Gustaf

    17 oktober, 2010 at 08:07

  5. Tillägg till ovan: När verklig fara finns i luften så blir man tyst och orienterar sig, detta är en reflex. Kanske reflekterar alla svenskar just nu, känner med mage och hud.

    För övrigt. Tänkte just ta upp att
    http://www.friatider.se igår nämnde Angela Merckels uttalande att ”Mångkulturen är totalt misslyckad”, detta jämte Bavarias minsterpresidents Horst Seehofers ”Multikulti ist tot” förra veckan så börjar man ju undra vad som är på gång?

    DESSA TVÅ HÄPNADSVÄCKANDE OCH FÖR SVENSK ALLMÄNHET YTTERST RELEVANTA HÄNDELSER ATT FÅ INFORMATION OM TYSTAS HELT NED, HITINTILLS I ALL FALL, AV
    SVENSKA JOURNALISTIDIOTER.

    Svenska journalister kommer kanske snart att ana att deras
    ”informationsspel för allmänheten” snart kan vara över. Vad de inte anar eller ens i sin vildaste fantasi, idag, kan tänka sig eller ana, men från och med imorgon kanske de börjar ana, är att de kanske kommer att ställas till ansvar. Jag anar detta i alla fall. Historien har nämligen en märklig förmåga att upprepa sig och grupper av människor (som kallas ”folket”) har visat ett genomgående drag under historiens lopp att göra upp med sina förtryckare. Att svenska ”journalister” förtryckt och lurat folket är tämligen klart.

    När kommer första Folktribunalen mot svensk journalistik och dess jeppar som satt i system att ljuga om kostnader, verklighet
    och mångkulturens effekter? De har skott sig själva på folkets bekostnad och ljugit när de som mest av allt var betalda för att tala sanning.

    Gk sa: Håller med om allt du säger. Utvecklingen i Tyskland är oerhört spännande.

    En spekulation: Om, och endast om, EU, England och USA kräver fortsatt Mångkultur-Välde i Tyskland, fortsatt stöd till USAs krig i Affeland, samtidigt som flera Tyskland och flera andra Europeiska stater börjar tänka om, kan vi då se framför oss en situation där Tyskland och Ryssland går samman. Kanske.

    Hinner dock inte diskutera detta. Ska lägga upp Borys Kesows artiklar och länka till de människor han pekat ut.

    Litet input till Folktribunalen så att säga 🙂

    Gustaf

    17 oktober, 2010 at 08:41

    • Great,great indeed!

      Gk sa: tot! – 🙂

      Gustaf

      17 oktober, 2010 at 09:13

  6. Kommentaren måste bli att svenskarna flyttar från ghettona i Sverige. Det är ju allmänt känt. Det är väl inte så konstigt. Vi vill ju också bo med våra likar och fränder. Så enkelt är det med det. Tur att vi får det. Flytta alltså. Än så länge i alla fall.

    Gk sa: Tror du har delvis fel. Sarnecki och media har medvetet tonat ned, mörkar eller ljugit om alla de tusentals vidrigheter som drabbat svenskarna.

    Detta är en av de absolut bästa och otäckaste artiklarna som skrivits i Sverige under 2000-talet. En slags dubbel våldtäkt, först av våldtäktsmännen, sedan av svensk media.

    Våldtäktsoffer utsatt för utpressning och hot av massmedia info14

    Delar inte sitens politiska uppfattning.

    Helena Palena

    17 oktober, 2010 at 15:13

  7. […] Il pleure dans mon coeur. Comme il pleut sur la ville Le Figaro […]

  8. […] Berättelsen hittar ni på Gotiska Klubben, så klicka här! […]

  9. Många läser denna tråd.

    Vore trevligt om ni kanske gjorde jämförelser med Sverige eller något annat land i Europa.

    Artikeln är viktig för alla som fortfarande tror att Frankrike generellt är ett bra land att flytta till. Det är det inte.

    gotiskaklubben

    4 februari, 2011 at 12:51


Kommentarer inaktiverade.