Gotiska Klubben

Svante Thuresson och Gunnar Wiklund

Wiklund och Thuresson. Det är de två jag just nu sätter allra högst av svenska röster. Lyssnar varje dag sedan en tid.

Det finns en svensk manlig mildhet och innerlighet i deras röster som är svår att tröttna på. En anspråkslös vänlighet.

Det ska helst vara dessa två skivor, inga andra. Svantes skiva finns både på LP och CD, Gunnars bara på CD. Svåra att få tag på.

Gunnar söp, enligt trovärdiga uppgifter, ihjäl sig i Lysekil på 80-talet –  ja, hur fan ska man annars orka leverera den rösten dag efter dag? Det tar på kroppen och spriten hjälper till en början. Svante har väl slutat supa om jag förstått saken rätt. Tuff bransch.

Written by gotiskaklubben

18 oktober, 2011 den 18:33

Publicerat i Gotiska Klubben

9 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Gunnar Wiklund var Sveriges Jim Reeves, mannen med sammetsrösten. Han plågades vårt av amalgamförgiftning och annat elände. Folk sade att han gifte sig när han skulle till att dö. Per-Martin Hamberg, som kom från Östersund, skrev ”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad ” och Gunnar, som kom från Luleå, sjöng in den. Så känd och så uppskattad var Gunnar Wiklund att jag har hört två personer gräla om vilken stad som åsyftades. Östersundsbon höll förstås på författarens hemstad och Lulebon på Gunnars. Svante Thuresson är väl OK, men ingen kan ersätta Gunnar Wiklund.

    senex

    18 oktober, 2011 at 21:29

    • Ja, du har nog rätt. ”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad ” är sanslöst bra. Hur han övergår från tal till sång, få fixar det.

      Här en annan fantastisk låt, som bara finns på skojversion på Youtube. Men rätt kul. Vilket sving i blåset. Vilket komp. Vilken röst. Vilken klarinett. Men skulle ändå vilja se denna sång live med Gunnar:

      gotiskaklubben

      18 oktober, 2011 at 21:50

      • Tyvärr blir det omöjligt att tillgodogöra sig musiken i det här klippet p.g.a. den outhärdligt fula fånen som står och tramsar.

        Gk sa: blunda

        Nils

        19 oktober, 2011 at 12:24

    • Nu tändas åter ljusen är väl Östersundsbaserad. Dock är den så arketypisk att den kan sägas handla om alla städer överallt. Det är sann konst: man börjar i verkligheten men slutar i idévärlden.

      I alla fall JAG tycker Nu tändas åter ljusen har en stark Härnösandsfeeling. Men det är väl för att jag bor här.

      Låten handlar om alla städer överallt, igår, idag och i morgon. Den handlar om Varjestad: ”Anytown”.

      svensson

      19 oktober, 2011 at 10:11

      • Vår tid förstår nog inte skillnaden mellan nostalgi och nostalgisk känsla. Att tycka om Gunnar Wiklunds röst är inte nostalgi. Det man tar till sig är hans klassiskt vemodiga och klara uttryck för den nostalgi som längtar tillbaka till något underbart som passerat och kanske aldrig mer återkommer. I detta fall minns han en sommar – också en klassiker:

        gotiskaklubben

        19 oktober, 2011 at 10:30

  2. På min sajt har jag dig länkad. Idag såg jag rubriken, ”Svante Thuresson och Gunnar Wiklund”. Direkt började jag nynna på ”Du ser en man” . Och vips hos dig, vad ser man om inte just denna fenomenala singel! Det kan inte bli bättre än så här! Detta är himlens frid.

    Gk sa: Att ge sig på dessa amerikanska sånger med en sådan självkänsla som Thuresson – det är häftigt – översättningarna är också väldigt välgjorda.

    svensson

    19 oktober, 2011 at 07:00

    • Att göra covers gjorde man regelmässigt då. Det varade till 80-talet eller så. Men kanske har det kommit tillbaks med Idol-tävlingen: covers i mängd.

      Men svenskversioner som Du är en man, Små gröna äpplen, Lyckliga gatan – de görs inte längre.

      Exempel på dåliga översättningar finns också, som en finlandssvensk version av ”A Day in the Life”. Dock var sångerskan statuesk, Laila Kinnunen. David Nessle bloggade om detta idag, längst ner i inlägget:

      http://davidnessle.wordpress.com/2011/10/18/laila-kinnunen-polyglott-popprinsessa/

      Ack denna röst, ack denna diktion. Teatersvenska på sång. Idag ska man sluddra och stöna. Fy f-n.

      svensson

      19 oktober, 2011 at 10:07

  3. Jag måste få protestera lite. Gunnar söp inte ihjäl sig. Absolut inte. varför står det så?????

    En som hellre ger beröm än skadar..

    17 juli, 2013 at 19:15

    • Det är vad vi har hört. Och vi har tillförlitliga källor. Har du andra källor, varsågod. Vi har stor respekt och beundran för Gunnar Wiklund. En av våra största sångare.

      Gotiska Klubben tar inga uppdrag, men samlar gärna fakta om ett land som är på väg att försvinna.

      gotiskaklubben

      17 juli, 2013 at 20:15


Kommentarer inaktiverade.