Gotiska Klubben

Knut Swane lämnade Stockholm på 80-talet

bistrobohemKnut Swane hette en norsk konstnär som bodde i Stockholm på 70-talet. Han gick på Mejan. Trevlig kille. Alltid glad. Lite udda och destruktiv om man ska vara ärlig. Men fan, vem var inte det. Det var något pojkaktigt över Knut. Något busigt.

Vi brukade ibland träffas och ta en öl på Bistro Bohem, en krog på Drottninggatan. Det var en designad  – kanske av Swane själv? –  litet punkig krog med stolar och bord i starka färger, utsågade  i märkliga  former, i olika höjd och bredd. Man blev lekfull där inne. Som att komma in på Lustiga Huset ungefär. Inte en vinkel stämde. Å, vilka kvinnor det fanns där på Bistro…

Knut Swane gillade framförallt att måla på andra konstnärers målningar och på deras kläder och och så där. Gränsöverskridande kanske man skulle kunna kalla hans teknik. En slags självuppfunnen Borderline Art. Han blev inte så populär bland andra konstnärer. Ofta blev han utjagad från de andras atteljéer.
– Kasta ut det där jävla aset!
En kväll målade Knut i smyg samtliga besökares ytterkläder på Klubb Mejans partylokaler på Jacobsgatan. Folk var i uppror. Stod och skrek av vrede rakt ut i luften där ute på gatan mitt i natten. 🙂
– Nu ska han dö, den jäveln!
Det var något religiös över reaktionerna hos medklasskonstnärerna i Stockholm. Men kvinnorna gillade Knut. Och jag tyckte nog själv att han var minst lika bra som Andy Warhol, en slags kombination av Warhol och Valerie Solanas, ja om man nu får tillåta sig att vara efterklok.

Naturligtvis var de flesta konstnärer som gick på Konstakademin ursinniga på honom för hans egotrippade excesser.  En gång kom Knut springande på Drottningatan i riktning mot Gamla Stan, strax nedanför Klubb Mejans lokaler, där han hade sin atteljé.

– Vad händer Knut? ropade jag eftersom han verkade panikslagen.
– Har målat!
– Åt vem?
– Vet inte riktigt. En skåning, tror jag.
– Den dryge?
– Ja, precis, han ”den dryge”!
– Vad hände?
– Försökte bara måla lite spilld mjölk på trappan upp till hans atteljé. Och på hans träskor som stod utanför. Och nu är han helt vild och galen! Jagar mej över hela stan. Förra veckan målade jag fina röda vinfläckar på hans isblåa  Marianne Faithfulplatta och då hotade han döda mig om jag gjorde något liknande igen.

Även den gången klarade Knut livhanken.

Sedan lämnade han Stockholm och flyttade till New York. Han fortsatte i samma anda, presenterade sig som Målar-Guden inför Manhattans invånare men uppträdde som Djävulen själv. Och visst, det dröjde inte länge innan han blev svårt misshandlad, ja nästan till döds. Tror han låg och svävade bland änglarna i en respirator i nästan ett år innan han återvände till oss dödliga.

Men detta var för länge sedan och idag ser han fortfarande glad ut, ”Knutt”, och det är det viktigaste.

Ränderna går aldrig ur, Knut Swane!

Written by gotiskaklubben

26 januari, 2012 den 18:09

Publicerat i Gotiska Klubben

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Skända någons skivsamling,,, låter som en jobbig jävel.

    Buss

    26 januari, 2012 at 19:43

    • kanske det, men vi måste förlåta… 🙂 …detta var 30 år innan det var medialt att göra så här…Knut var först, nästan, kanske hade han påverkats av kjartan slettemark…jag tror Rolf fick sin målade trappa av Swane…det är min teori…till konsthistorien

      gotiskaklubben

      26 januari, 2012 at 19:52

      • och jag var dödligt kär…

        gärd

        3 februari, 2012 at 22:11

  2. Får Sture Dahlström-vibbar när jag läser detta.

    jannejakan

    26 januari, 2012 at 21:02

  3. Flinten på Reinfeldt kunde ju duga som canvas. Tipsa honom om det!

    /JTS

    JTS

    26 januari, 2012 at 22:09

  4. Bistro Boheme ja, jösses…!

    3ichenblatt

    27 januari, 2012 at 09:52

  5. * * *

    Tackar hjertelig for en herlig historia

    Knut

    * * *

    (mejl från Knut Swane)

    gotiskaklubben

    29 januari, 2012 at 08:30


Kommentarer är stängda.