Gotiska Klubben

De Dödas Armé del 2

Bland soldaterna i De Dödas Armé är smärtan inte förnimbar,
känslor av saknad ytterst sällsynt, samt vänlighet ännu en dygd.

Frivilliga, oavlönade, oälskade  har soldaterna lärt sig hantera
det blodflöde som skapar för mkt glädje, för mkt sorg.

Som germanska folkstammar, som svämmande vatten som väller
in från kusten är De Dödas Armé. Svår att stoppa.

I vänlighetens dygd ingår viskandet som hörnpelare.
Det sägs att vinden själv stått modell för denna strategi

Men jag har hör dem skrika, o jag har hört deras stilla väsande,
och det har trängt rakt igenom mitt hjärta.

Written by gotiskaklubben

25 maj, 2012 den 05:40

Publicerat i Gotiska Klubben

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det är att vara morgonpigg och rask minsann.

    Stig Palm

    25 maj, 2012 at 05:42

    • Vaknade plötsligt med svår kramp i vaden, sträckte och sträckte samtidigt som minnet av drömmen om De Dödas Armé
      låg kvar i mitt medvetande. Tja, det är väl en slags morgonpigghet det med. 🙂 Nu hörs fågelkvitter utanför och en sval
      vind kommer från fönstret. Skönt att leva utan kramp i en verklig värld.

      gotiskaklubben

      25 maj, 2012 at 06:00

      • Om du är en man är väl ståkuk det mest naturliga att vakna med eller hur?

        Stig Palm

        25 maj, 2012 at 06:11

        • Jo, förvisso, men denna morgon hade erektionen satt sig i vaden.

          gotiskaklubben

          25 maj, 2012 at 06:38

          • HÖ HÖ…samma här för det mesta! Din kropp förbereder sig att dö säger en vän till mig

            Stig Palm

            25 maj, 2012 at 13:34

  2. Ållebergs ryttare? Holger Danske? Watzmann?

    Asgeir

    25 maj, 2012 at 05:52

    • Berätta gärna mer. Ska själv googla detta.

      Nej, detta var bara konturerna av en dröm jag hade i natt. Har haft en liknande förut. Låtsas att det är en #brabok 🙂

      gotiskaklubben

      25 maj, 2012 at 05:57


Kommentarer inaktiverade.