Gotiska Klubben

Attentatet mot Saigonjuntans kontor 1970

Stockholm september (?) 1970

– Möt upp vid Odenplan klockan 1530, passa tiden!
– Sprid ut er, två och två, eller tre och tre, inte fler än så.
– Placera er runt hela Odenplan, grupperna får inte stå närmare varandra än trettio meter.
– Tala med varandra om varadagliga saker, till expempel vad ni sett på TV, fast inget politiskt.
– Titta er inte nyfiket omkring.
– Stå stilla eller promenera omkring.
– Och framförallt: ha på er kläder som inte väcker uppmärksamhet!
– När klockan i Gustav Vasakyrkan visar 1545, börja röra er i riktning mot mot T-banan .
– Därefter gå sakta runt på Odenplan. Några av er kan stå stilla
– Studera kartan i telefonkatalogen så att ni exakt vet var någonstans Heimdalsgatan ligger.

Ungefär sådana var våra instruktioner. Jag var sexton år och hade fått dem på FNL-kontoret på Dalagatan några dagar innan. Från Vasaparken ner till Stadsbibiloteket vid Sveavägen stod det FNLare. Två finurliga snubbar stod i början av Surbrunnsgatan och låtsades laga en cyckel. Några andra gick fram och tillbaka bort mot Vasakyrkan. Själv strosade jag ensam omkring, trots att vi instruerats att vi skulle hålla ihop i smågrupper.

Klockan 1553 blåste en visselpipa och vi stormade från två håll in på den pyttelilla Heimdalsgatan som låg inkilad mellan Vidargatan och Frejgatan. I mitten på bottenvåningen på den knappt hundra meter långa gatan låg Saigonjuntans nyöppnade informationskontor. Att de hade tillåtits öppna ett kontor i Stockholm var för jävligt, ansåg vi. Något måste göras.

Stenar ven, rutor krossade. Falu rödfärg kastades in. Slagord skreks. Vrål och jubel. Flygbladen bokstavligen flög genom luften. Jag hade själv varit med att stencilera dem på FNL-kontoret på Dalagatan dagen innan. Ändå var detta ingen offentlig auktion från DFFG eftersom den var olaglig.

Poliserna kom från ingenstans

Sedan gick det oerhört fort. Slagorden ekade mellan husen:
– Saigonjuntan ut ur Sverige!
– Krossa USA-imperialismen!
– USA ut ur Vietnamn!

Polissirener. Snutar från två håll dök upp från ingenstans. Bilar. Fotfolk. Hästar. Jo, jag tror fan dom hade hästar. Vi kanske var ett hundratal. Kanske hundrafemtio pers. Och vi höll på att bli instängda. Alla pep åt olika håll när polisen dök upp. Polisen visste alltså redan. De var förbredda på ett attentat. Och våra ledare hade varit förbredda även på att polisen skulle ligga i bakhåll. Därav den initiala gerlillamanövern, som vi lärt oss av vietnameserna, hur osynliga flanörer plötsligt förvandlas en stridsberedd aktionsgrupp. Men rerätten hade ingen tänkt på, den fick vi ombesörja själva.

 Jag var klädd i  en svart duffel inköpt på  NK. Hade faktiskt egen expedit som hjälpte mig med kädinköp fram till jag var 14 år. Sprang i cirklar, mellan bilar, över gator, in i trappuppgångar, genom gårdar, sprang och sprang, och landade till slut i en tobaksaffär på Hagagatan. Tror jag. En hel konsert av polissirener ljöd i luften. Slet av mig fältmössan och lät mitt långa lockiga och rödblonda hår sprida ut sig över axlarna.

(Snygg som fan var jag. Bildskön, ta mig fan. Hade samma år – ja nästan! – fått den filmroll som Björn Andresen snodde av mig på KAK-huaset bredvid Grand Hotell. Jag var alltså världens näst vackraste pojke. Brukade skryta om det. Regissören hette Viconti och kom från Italien.)

Placerade FNL-märket på insidan av duffeln. Ljusblå överklasssskjorta under duffeln. Fram med den. Fort nu. Slet tag i en FIB-aktuellt ur ett tidningsställ och fick upp utvikningsbara bruden i mitten. Och mycket riktigt, in genom dörren störtar en snut, en riktig jävla dumsnut. Jag hann precis vända mig om till butiksinnehavare och visa honom bilden. Och just i det ögonblick när snuten öppnar dörren säger jag:
– Kolla, vilka jävla pattar!
Han ler åt mig. Butiksinnehavaren alltså. Förstår sammanhanget. Säger inget. Snuten drar vidare. Puh.

Man spärrade av hela centrala Odenplan. Tunnelbanan och bussar stoppades. Genomsöktes. Polisen letade efter ledande personer inom Vietnamnsrörelsen. Ett namn som jag hörde bland poliserna var: Sköld Peter Matthis. Samt ett kvinnonamn, som jag inte minns. Tror snuten kammade noll. Vi hade åter vunnit. Ett stort mediauppbåd följde. Vi hade visat Saigonjuntan att vi inte ville ha dem i Sverige. Ut med packet! Just det. Ut med dom bara.

Promenerar sakta  längs Karlbergsvägen, tar T-banan från St Eriksplan, byter till 12:an i Alvik. Hemma i villan med utsikt över Mälaren höll jag tyst trots att adrenalinet pumpade inom mig. Precis som jag instruerats av mina äldre kamrater i FNL-rörelsen. Min syster hade en kompis hemma. Klart man ville skryta. Men jag sa inget.
– Vet du vad som har hänt? frågade syrran.
– Nej, svarade jag.
Syrran berättade vad hon hade hört i radion. Att demonstranter förstört Saigonregimens nyöppnade kontor vid Odenplan. Och att hela Odenplan var avspärrat.
– Jösses, sa jag och log inombords.
– Var har du varit förresten, frågade hon.
– Spelat biljard på Fridhemsplan.
– Aha.
Min syster hade en kompis hemma hos sig. Snygg tjej. Några år äldre än mig. Nästan lika snygg som bruden i Fibban. Jodå, jag jag ville verkligen skryta. Men jag höll käft. Många år senare fick jag reda på att syrrans kompis farsa var Sveriges dåvarande Säpo-chef. Så det var nog tur jag höll tyst. Nästa dag frågade jag några andra FNL-are varför de inte hade kommit.
– Hade inte tid, svarade de.

Folk jag inte såg runt Odenplan den dagen: Stina Lundberg. Robert Aschberg. Jan Guillou.

En man skapar sällan någon obejektiv historia. Men två eller fler kan göra det.  Därför letar jag efter oberoende källor bland poliser och FNLare som var med på plats den där eftermiddagen 1970 på Odenplan. Tacksam för fler historier och nya fakta runt denna händelse.

Written by gotiskaklubben

14 juni, 2012 den 09:02

Publicerat i Gotiska Klubben

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. var du närvarande vid russel-tribunalen?

    zeno

    14 juni, 2012 at 15:33

    • Ha ha ha, hur visste du det?🙂

      gotiskaklubben

      14 juni, 2012 at 20:00

  2. Du har verkligen en ordets gåva. Du borde skriva en bok med dina berättelser! Jag skulle lugnt köpa ett ex.

    Jon Bones

    14 juni, 2012 at 16:53

    • Tack.🙂

      gotiskaklubben

      14 juni, 2012 at 19:59

  3. Gillar verkligen de här små mikrohistorierna!

    Förortskärring

    14 juni, 2012 at 18:50

    • Tack!🙂

      gotiskaklubben

      14 juni, 2012 at 19:57

  4. En död kommunist är en bra kommunist.

    MartinA

    15 juni, 2012 at 00:18

    • Låter som Demokratisk Allians.

      När det gäller Vietnamnkriget så gjorde hela den svenska högern bort sig när de stödde USA. Idag verkar även resterna av Vietnamnrörelsen – den mediala vänstern – vara köpta av USA.

      gotiskaklubben

      15 juni, 2012 at 06:43

      • Nåja, kanske det🙂 Libyenkriget var rent chockerande.

        MartinA

        15 juni, 2012 at 17:00

  5. Det lustiga är att se hur våra respektive ståndpunkter har förändrat sig sedan dess. Jag var på den tiden övertygad fascist och medlem av en nationell rörelse på högerkanten och precis just en av dom ni ogillade så fruktansvärt. Jag sprang omkring i svart skjorta med silverdolk och gillade Mussolini. Idag har ni faktiskt sprungit och ställt er på det fält jag stod då…

    Asgeir

    15 juni, 2012 at 17:56


Kommentarer inaktiverade.