Gotiska Klubben

Flickan som sålde prenumerationer för Dagens Nyheter

När en säljare ringer upp sätter jag ofta på autopiloten:
– Tack för att du ringer, vilket personnummer har du?

Detta för att signalera att säljaren har ett personligt och juridskt ansvar för fortsättningen av samtalet, samtidigt som frågan kittlar säljarens integritet eller testar dennes goda humör. Svaret blir oftast litet buttert eller avvaktande:
– Jaha, varför vill du ha mitt personnummer?
– Därför att man inte ska ge ut sin mailadress utan att veta vem man talar med! Förstår…? (ofullständiga meningar är ofta fruktbara dribblingar mot en säljare eller journalist)
– Mail, varför ska jag ha din mailadress? Jag ville bara…
– Ville och Valle bor i Söderhavet som det heter! Skratt.  (Skratta gärna högt åt dina egna  obegripliga skämt, sånt skrämmer de mest erfarna säljare)
– Jag förstår inte riktigt?
– Jag ville att du ska ha mitt mejl förr att kunna berätta om det jag inte har tid att lyssna på i telefon just nu.
– Jag tänkte bara informera dig helt kort om ett…eller ska jag ringa dig i morgon?
– Ja tack gärna, från vilket personnummer ringer du?

Et cetera. Samtalet brukar i regel veckla in sig i personnummerfrågor eller resultera i uppläsandet av diverse märkligt stavade meljadresser. Jag har inte längre – efter åratal av teleterrror – några ambitioner på att förklara för säljaren att jag inte vill ha med honom/henne att göra. Istället tränar jag på den retorik som Kalle Sändare en gång i tiden fullbordade: att målmedvetet skapa maximal förvirring av konversationen, alternativt bygga upp förväntningar hos säljaren för att till slut rasera dem med ett enda ord.

Men visst, ibland åker man dit så det visslar om det.  Det måste jag erkänna. Vissa säljare är så skickliga att de tar sig in i skallen oavsett vilka metoder man än använder för att försvara sig. En gång när någon sålt på mig ett värdelöst mobilabonnemang blev jag så förbannad att jag beslutade mig för att straffa alla telefonförsäljare kollektivt. Eftersom telesäljare tillika med muslimer inte är en etnisk grupp slapp jag denna gång att få Expo efter mig.

Det var just då hon ringde upp, flickan som sålde DN-abonnemang. När hon hade presenterat sig och berättat att hon sålde DN-abonnemang, frågade jag:
– Vilken är den längsta tid man kan binda upp sig för?
– Ett år.
– Hade tänkt tio.
– Inga problem, svarade hon glatt. Prenumerationen fortsätter automatisk om du inte avbokar den tre månader innan abonnemanget löpt ut.
– I så fall vill jag ha tre abonnemang!
– Tre?
– Vi är en så kallad Storfamilj. Fyra vuxna och sju barn och fem till, varav tre kan läsa.
– Jaha…tre abonnemang alltså…vilken adress ska de skickas till?
– Bra att du frågar, jag har en liten undran där.
– Ja, svarade säljaren tveksamt.
– Vi ska flytta till Indien i höst, FÖRSTÅR DU. ( Jan Myrdals favortituttryck) Jag arbetar nämligen som personalkonsult inom SIDA-koncernen och kommer det närmsta året vistas i en by strax söder om Mitros Patras, kan man få tidningarna ditsända?
– Jag måste…
– Eller går det via ambassaden i New Delhi, vet du det? Kan man få den varje dag, eller hur gör vi här? Veckovis?
– Jag måste nog kolla upp detta…
– Jättebra, hör av dig till mig så fort du vet. Du kan gärna ringa mig på natten eftersom natt är dag och dag är natt i Patros Mitras!

Den flickan hörde aldrig mer av sig. Den flickan gjorde allt för att göra mig lycklig.

Written by gotiskaklubben

1 augusti, 2012 den 08:00

Publicerat i Gotiska Klubben

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Gud så kul! Tur att det finns dumskallar som försäljarna kan lura. Jag menar de ska ju också leva!

    Lobelia

    1 augusti, 2012 at 11:22

  2. 🙂 vi har valt att inte ha fast telefoni längre. För åtta år sedan har jag varit nyanländ i Sverige och försökte imponera med min svenska på en telefonsäljare. Detta resulterade i en helt ny telefonabonnemang. Hade då inte aning om att man kan köpa saker utan att behöva skriva på något.

    gluteusmaximus

    1 augusti, 2012 at 11:27

  3. Och sen sägs det att telefons*x är ute… Goten njuter visst med luren i handen.

    Moneymaker

    1 augusti, 2012 at 11:50

  4. Lite elakt men förståeligt. Trots NIX:ning av telefon händer det att man blir uppringd från nasare men de brukar för det mesta ge sig då man hotar med DM-nämnden. Ger de sig inte så blir det anmälan.

    Tyvärr så har det spridit sig till [jobb]mobilen så numera svarar jag med; ”- Jouren, vad kan jag hjälpa till med?” och är det då en nasare så brukar förvirringen bli total. ”- Har jag kommit till NN?” ”- NN?” osv…

    Argus

    1 augusti, 2012 at 11:52

  5. Brukar fråga om de är muslimer, då många telesäljare verkar vara andra generationens svartingar, detta stör dem oerhört och räcker det inte brukar jag ge dem ett par tirader om gruppvåldtäkter och terrorister

    Gk sa: Onödigt nedsättande ord stryks.

    J. Klutz

    2 augusti, 2012 at 05:47


Kommentarer inaktiverade.