Gotiska Klubben

Vad kan svenska nationalister lära sig av JO Waldner?

Tja, det är frågan. Hur som helst en fantastisk kul dokumentär om när JO, Äpplet och Persson vann
VM-finalen mot Kina 1989. Se den.

Written by gotiskaklubben

21 augusti, 2012 den 20:09

Publicerat i Gotiska Klubben

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Bra och viktig fråga som tål att fundera på. Vi alla kan lära oss att egen trägen träning, ödmjukhet i kombination med en fatalistisk tillit och kompromisslös handling är tusen gånger mer värt än prat och analys. Vi kan också lära oss att pingis är både kul och tufft!

    Markus Andersson

    22 augusti, 2012 at 11:51

  2. Jävligt skön sportdokumentär i symbolisk krigsföring.

    Innerstadskärring

    22 augusti, 2012 at 20:21

  3. SVT play:
    Det visas nu ett avsnitt i en kommande serie om Ingmar Bergmans videobibliotek. Det första avsnittet innehåller en intervju med den Judiska regissören Wes Anderson.
    Redaktör för programmet är den pols-judiske skribenten Hynek Pallas vars filmforskning velat visa på att alla Svenskar är rasister och att alla Svenskar bär på en osund Nationell stolthet.
    Inget av detta tema speglas dock i denna del, som har humor som ämne.

    Innerstadskärring

    23 augusti, 2012 at 20:18

  4. Vad kan svenska ”nationalister” lära av J O Waldner, frågar Gk.

    Varför just svenska ”nationalister”?

    Egentligen är det mycket starkt och mycket stort gjort av en så pass liten nation som Sverige att kunna besegra en så pass stor nation som Kina.

    Vad säger det om ”svenskar”?

    Eller…

    Vad säger det om ”kineser”?

    Svårt att veta….

    Det som ändå verkar finnas i den svenska ”folksjälens” ”karaktärs-ideal” verkar handla mycket om en envishet, en tålmodighet och en seghet, (som andra idrottsmän som Stenmark, Borg, Jernberg, Rönnlund m.fl. också har visat prov på)?

    Det finns ett slags ”vän”-het, alltså ett slags ”vänlighet” som ”ideal” i den svenska ”folksjälen”. Detta drag, som nog f.ö. delvis delas av engelsmän, ( i England har det förekommit att engelsmän, för att rädda livet på hundar som trillat i Themsen, har kastat sig i Themsen och själva omkommit på kuppen!….), som ibland kan ses som ett slags ”vek”-het, eller ”mild-het”, behöver man nog ändå inte alltid förknippa med ”svaghet”….

    ”Vek-het” uppfattas ju ibland som ”dum-het”, liksom också ”aningslöshet” gör. Ungefär som ”naivitet”. Som väl i sin tur är förknippad med ”god-trogen-het”? ”Die Dumme Schweden” o.s.v….

    Men naivitet, eller aningslös godtrogenhet, behöver inte alltid och i alla sammanhang vara förbunden med ”dum-het”, i betydelsen oförmåga att förstå sammanhang av olika slag, p.g.a. en ofrånkomlig till ”naivitet” vidhängande bristande intelligens….

    Det kan finnas naiva, aningslösa och godtrogna människor med hög s.k. (mätbar), intelligens. Samtidigt som det inte är någon garanti att människor som inte är det minsta godtrogna eller naiva som en naturlig och nödvändig naturlig och oundviklig konsekvens har en hög (mätbar), intelligens.

    Godtrogenhet, eller naivitet, som kanske finns i den svenska folksjälens ”ideal” hänger nog delvis ihop med ”vän”-het”, alltså vilja till ”vänlighet”, som i sin tur nog delvis handlar om en kristen prägel i många århundraden? Detta samtidigt också tillsammans med en slags ödmjukhet som kanske också hänger samman med de många gånger stränga, tuffa och hårda levnadsvillkor i kalla Norden?…

    Seghet, målmedvetenhet och envishet, tillsammans med en obenägenhet att ”slå sig för bröstet” och ”yvas över sig själv” INNAN man har ”bevisat” vad man ”kan”, och INNAN man s.a.s. har ”visat framfötterna” och presterat, OM ENS DÅ, det är någonting som ligger som ett ”ideal”, i den svenska folksjälen?

    Idoghet, arbetsamhet och LÅGMÄLDHET också över GODA prestationer, (för när som helst kan det ju åter igen komma ”dåliga tider”?), det är någonting som ligger som en ”läxa”, inbyggd i den ”svenska” och den ”nordiska” folksjälen?….

    ”Äras den som äras bör” finns det också någon slags aforism som heter.

    De som vinner segrar i bordtennis över en jätte-bordtennis-nation som Kina, bör verkligen äras. Men samtidigt finns det en slags förväntan, eller en slags föreställning, att (den svenske) segraren bör ÄNDÅ INTE bli ALLTFÖR ”yvig” och ”BERUSAD” över sin seger?

    ”Idealet” är försöka behålla ”mått och sans” och ”balans”? Dvs. att vara ”LAGOM”?…..

    Det är lite märkligt.

    Omgivningen, (landsmännen), blir ju JÄTTEGLADA över idrottssegrar, men man ÄLSKAR samtidigt när segrarna själva är ”nedtonade”, eller ”blygsamma”, eller just ”lagom”? Man upplever dem då som ”sansade”? Och ”coola”?…(Stenmark? Borg?Edberg? J O Waldner, m.fl.?)

    Det verkar finnas också som ”ideal” i den svenska folksjälen?

    ”Lagom” skapar nog samtidigt grogrund för just seghet, envishet och arbetsamhet och vilja att inte ge upp, utan att fortsätta kämpa, även om motståndet verkar stort? Ja, även om det verkar näst intill oöverkomligt?

    Det verkar finnas en beslutsamhet och en målmedvetet i envishet, (även om visserligen också åsnor kan vara envisa…..!), när svenska idrottsmän väl blir fokuserade på ett mål? När de blir inställda och fokuserade på att försöka vinna, så verkar det skapa motivation till mycket hårt arbete och mycket enveten träning, som inte verkar nöja sig förrän det ger resultat?

    Detta ”fenomen” verkar finnas hos många svenska idrottsmän, och kan förmodligen ses som ett ”karaktärsdrag” i den svenska folksjälen?

    Ett karaktärsdrag, eller ett slags ”ideal”, som framskapats av just de levnadsbetingelser som den kalla Norden och Sverige har krävt för överlevnad? ….

    Vem vet…

    Heja Sverige och alla svenska idrottsmän och idrottskvinnor!

    Bergfast

    27 augusti, 2012 at 21:23

    • Korrigering..

      ….Envishet medför beslutsamhet och målmedvetenhet…. När svenska idrottsmän blir fokuserade på ett mål att nå, så skapar tålmodigheten och envisheten mycket hårt arbete, och mycket enveten träning hos många, som inte verkar nöja sig förrän det ger resultat… Detta ”fenomen” verkar finnas hos många svenska idrottsmän och idrottskvinnor, (och naturligtvis andra nationers idrottsutövare), men kan kanske också delvis ses som ett ”karaktärsdrag”, eller ”karaktärsideal”, i den svenska folksjälen. …….

      Bergfast

      28 augusti, 2012 at 06:25


Kommentarer inaktiverade.