Gotiska Klubben

Lars Vilks alltmer lik Dorian Gray

 

När nu Lars Vilks öppet stödjer SION – vilket är hans rätt – och samtidigt förnekar att han stödjer SION – vilket också är hans rätt – blir han alltmer en pajas a la Dorian Gray som har en enda framtid: intellektuellt trassel vart han än vänder sig. Dock får hans Rondellhund evigt liv. Precis som i Oskar Wildes saga.

Jag förstår om Vilks av personliga säkerhetsskäl alltmer närmar sig sionistiska grupper. Men hans roll som regimkritiker i Sverige känns som ett avslutat kapitel. Att han öppnade ett hermetiskt tillslutet debattklimat i Sverige om islamismen ska han dock ha beröm för. Gissar hej vilt att Vilks snart flyttar till USA. Pamela Geller fixar professur?

ref: Kulturnytt via Ulf Bjereld

Written by gotiskaklubben

7 september, 2012 den 07:42

Publicerat i Gotiska Klubben

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Lars Vilks är med sin rondellhund en politisk konstnär vare sig han vill eller inte. Detta att säga att han bara är konstnär, att verket bara är ett projekt, är uslingens reträtt. Detsamma gäller han med kungamynten: bara ett konstprojekt sa han. Fegt.

    Jag menar, nog får man vara pajas, man får vara Joker och ”Jester” som i Jungs modellgalleri. Hovnarrens plats är på sätt och vis vedertagen. Men även hovnarren måste acceptera vissa politiska realiter, allt går inte för sig bara för att man har narrmössan på. Har man tagit ställning mot Muhammed, mot kungen, då har man gjort politiska påståenden. Ergo är det politik, ergo finns ingen neutralitet.

    svensson

    7 september, 2012 at 14:48

    • Diskuterar vi Vilks som provokativ politisk konstnär måste vi även ta med hans verk ute på klipporna. Redan Nimis var en provokation mot Makten. Rondelhundarna var likaså en provokation mot Makten. Framtör allt inte mot Islam, som jag uppfattade det, utan mot den svenska regida mentaliteten och toppstyrningen från administrativa museumchefer et cetera. Att provokationen i sig inte var speciellt nyskapande är uppenbar, eftersom Vilks i stort sätt plankade de danska karrikatyrtecknarna på JP. Men det var modigt att fullfölja provokationen som alltmer kom att handla om hot från islamister och andra galningar.

      Men sedan håller jag nog med dig. Vilks låter alltmer löjlig och diffus och de sista två motsatta uttalandena, ett för och ett emot SION, saknar intellektuell trovärdighet. Jag kan förstå Vilks på ett personligt plan, men det blir svårare på ett konstnärligt och intellektuellt plan. Dessutom måste jag säga att jag blivit litet trött på det hela. Det känns litet som om hela grejen passerat bäst före datum.

      gotiskaklubben

      7 september, 2012 at 16:50

      • Ja, Vilks har trasslat in sig lite på sistone. Intellektuell trovärdighet saknas.

        OK, han är komplex. Här sammanfattar jag fenomenet Vilks. Han är i sin egen lilla gråzon. Sant. Han är smått unik. Men samtidigt för feg, för dum för att fatta samtidens diktatursentiment, det läge där allt är politik. T.o.m att äta godis kan idag vara kontroversiellt (negerbollar!). Där måste en konstnär som medvetet provocerat islam stå för det han gjort.

        Han har iofs inte backat, han har viss ryggrad, men han förstår inte att ställningstagandet är ett måste idag, ingen gillar en velpotta. Med sitt alltför smarta schackrande så prövar han vårt tålamod och det blir som du säger lite passerat-bäst-före-datum på det hela.

        Vilks är ingen fegskit av 08-typ, men hans vägran att hänföra sig till counterjihadlägret sedan han ändå provocerat islam och mordhotats av dem, är vad som retar alla, regimkritiker såväl som regimtrogna. Se här på krönikan av SvD:s Clemens Poellinger nyss. Den var av typen ”08 tar avstånd från icke-korrekt konstnär”, men Poellinger hade ändå rätt i att Vilks hamnat ute i kylan. Vilks är för smart för sitt eget bästa. Antigen PK eller icke-PK, det finns inget alternativ idag men Vilks är för fin för att acceptera det.

        svensson

        7 september, 2012 at 18:24

        • En annan aspekt: När den danske JP-journalisten skrev boken ”Absolut Sverige” och deltog på seminarium med Nationell Idag, portades han av Syd Svenska Dagbladets Per Svensson till ett möte på Publicistklubben i Malmö. Ref: Dansk Tv I stort sätt hela det offentliga Sverige stod bakom Per Svensson. Där sattes den svenska ribban i såna här sammanhang.

          Denna gång har PK-08 dock med några av USAs mest skickliga israel-lobbyister att göra – Pamela Geller och Robert Spencher – jag betvivlar att Stockholms elit kommer komma billigt undan. 08-gänget vågar ju inte ens definiera sina motståndare på ett korrekt sätt.

          Ser fram emot 11 september. Hoppas på många intellektuella offer i 08. 🙂

          gotiskaklubben

          8 september, 2012 at 06:18

  2. Dorian Gray: Företeelsen att vara fångad i bilden av sig själv kan ta sig många uttryck, även kollektiva.
    Symbolproduktionen i dess post-kapitalistiska fetishkaraktär för den självbespeglande kulturmarxismen kan manifesteras i ”ett andra klassens Auschwitz”.
    http://www.svt.se/nyheter/varlden/har-ar-nya-utoya

    Förortskärring

    7 september, 2012 at 17:01

  3. Vilks har hittat en födkrok som började med ett danskt pro-sionistiskt uppdrag; rita Mohammed. Som alla etablerade ”konstnärer” förstår så straffar det sig att ge sig på fel gäng. Därför håller sig denna vandrande vagina till ensidig kritik av samhällsföreteelser. Som Mohamed Omar, som nyss kom på att han skulle göra ”avbön” för att slippa köra taxi.

    christalbum

    8 september, 2012 at 20:32

  4. gotiskaklubben

    8 september, 2012 at 20:57


Kommentarer inaktiverade.