Gotiska Klubben

Olle Ljungström och Magnus Uggla i #såmycketbättre

Tänkte gå på muggen när Magnus Uggla skulle sjunga Olle Ljungströms ”Jag och min far”: ”orkar inte se det där ironiska aset…förstöra Olles sång…”.

Men redan innan Uggla hunnit börja hajade man till. Det syntes nåt äkta och allvarligt i blicken på honom. Som på en idrottsman som kommer att utföra en bragd. Och det var precis vad som skedde.

”Att kunna blanda ynglingens klara stämma med manlighetens smärta är hur stort som helst. Att kombinera vekhet med kraftfullhet är ännu större. Men det största var nog att Uggla lyckades få många av oss att känna starka känslor ur våra egna liv: en farsa man borde kommit närmre, en morsa man struntat i att besöka.”

Fortsätter han så här och får behålla sina känslor så har Sverige garanterat fått en ny stor artist: en sprillans ny Magnus Uggla

Häpnadsväckande är också att en av vår tids riktigt stora poeter, Olle Ljungström… att hans sång om sin döde far sjungs av Sveriges största ironiker och att både artistkollegor och tv-publiken faller i tårar. Så också Goten. Och än märkligare blir det när det visar sig att Olle Ljungströms pappa lever.🙂

Två svenska trollkarlar. Olle Ljungström och Magnus Uggla. Vilket möte! Stolt att vara svensk i deras sällskap. Hallelujah.

Ref: svd exp tvitter¨

Written by gotiskaklubben

4 november, 2012 den 11:54

Publicerat i Gotiska Klubben

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Uggla ska absolut inte underskattas.

    veto

    4 november, 2012 at 12:34

  2. Håller med dig, men ändå inte.
    För mig har Uggla varit ”stor” redan
    när jag som 13 åring lyssnade på
    hans låtar högt och om och om igen.
    Så för mig kommer ingen att bli en ny Uggla.
    Uggla ÄR Uggla och kommer så alltid att vara.

    Däremot tycker jag det är kul att även DU har hittat honom.😉

    BettanB

    4 november, 2012 at 13:20

  3. Uggla har som kommentarerna säger alltid haft sin finstämda sida. Låtar som Astrologen, Sommartid, Balladen om 70-talets största rockband (om Mott the Hoople) mm talar sitt tydliga språk. I sin senare karriär blev Uggla en mer mekanisk artist men de subtilare dragen sitter ännu i, som TV visade igår.

    svensson

    4 november, 2012 at 14:15

  4. Håller med. Uggla har alltid haft talang för vackra ballader. Jag är en fan sen länge.

    Sten

    4 november, 2012 at 19:44

  5. håller med bettan – hur ball var det inte att innan man gled ut på stan köra ”vår tid” och ”varning på stan”

    ”lets gå lets gå lets gå lets gå lets gå ner på stan” – man kom så att säga i rätta stämningen automatiskt

    men det var då det – nu skulle det istället sitta fint om uggla eller nån annan ville göra en cover(om det nu går att över huvud taget förbättra denna låt) på denna

    zeno

    5 november, 2012 at 22:38

  6. Hej!
    Kände precis samma sak som du, sällan har en låt träffat så hårt och att det var Uggla som skulle göra det var oväntat. Hans nya arrangemang (och delvis nya melodi) var också fantastiskt. Sen vill jag bara påpeka att Olle Ljungströms pappa inte är död (vilket också framkom i programmet). Detta gör ju dock att Ugglas version blir ännu starkare, mot bakgrund av att hans far faktiskt inte finns längre. Ugglas version är ju också en betydligt ljusare version av låten, en hyllning till farsan egentligen. Olles ”original” (musiken är Springsteens från början ”My father’s house”) skildrar en mer problematisk och komplexfylld relation. Summering: En tidlös svensk ballad av Uggla.

    Mathias

    9 november, 2012 at 11:55


Kommentarer inaktiverade.