Gotiska Klubben

SD uppe på 9% – är det ketchupeffekten vi nu ser?

Underbart att åtminstone NIO PROCENT av detta sovanade folk vaknat. Heja SD! svd

Written by gotiskaklubben

9 november, 2012 den 08:17

Publicerat i Gotiska Klubben

11 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Bildt brukade vara Moderat, nu är han en islamiserande socialist av något slag, vilket slag vet han inte själv sittandes helt isolerad från verkligheten. Han orkar väl inte tänka förrän SD går om M, eller då hans omgivning säger att de inte får pension förrän vid 75 år. Då säger Bildt att det är bara en myt som SD hittat på utan att ens veta att hans eget parti ändrar reglerna eftersom de svindlat bort 5000 miljarder kronor som den höjda pensionåldern kostar skattebetalarna. Små grodorna vill inte bli kokta längre, en aning sent att vakna då pensionerna är borta?

    Klas Gustavsson.

    9 november, 2012 at 09:01

    • Med anledning av den fria marknadens allt större inflytanden och förvandlingen av medborgaren till konsumenter, (löntagare, låntagare och skattebetalare), från att mer ha varit, och kanske också känt sig som just demokratisk medborgare i ett relativt homogent samhälle, och som väl är det som kallas för det kapitalistiska systemets segertåg över världen, så läste jag någonstans som hastigast, minns ej var, eller av vem, att det inom judendom finns en slags tradition att hålla någon slags auktion bland församlingens manliga medlemmar när det gällde att få lov att läsa ur de heliga Torahtexterna.

      Denna auktion gick ut på att den som kunde bjuda den högsta penningsumman den fick lov att läsa högt ur den heliga texten, inför hela församlingen. Därmed ådrog sig också denne högläsare ett socialt anseende och aktning från resten av församlingen, och också av rabbinen, och förmodligen därmed också av ”Gud” själv.

      Denna beskrivning gjorde mig lite konfunderad och fundersam.

      Undrade hur gammal traditionen kunde vara, och om en slags – handel -, (eller – utbyte -?), ,mellan pengar och att – få lov att ta till orda – , (?), egentligen är samma eller liknande princip som har funnits i de flesta samhällsformationer av olika slag?

      Som t ex i forna samhällen där endast de med jordegendomar eller andra former av påvisbara ägodelar, titlar eller rikedomar, hade rösträtt och fick lov att så att säga ta till orda, och därmed fick tillåtelse att kunna utöva ett verbalt, eller ideologiskt, inflytande över församlingarna, eller i samhällena?

      Så funderade jag över den fria marknadens makt och inflytande över det offentliga rummet, särskilt i Amerika, men även alltmer t ex i Sverige, där det absolut inte finns några hämningar inför att bli oerhört rik, utan tvärtom? Att vara fattig, (på flera olika sätt, men kanske främst på ett ekonomiskt plan), anses nog tvärtom, särskilt då i Amerika, men kanske börjar bli alltmer även här, som en skam i sig? Eller t.o.m. kanske nästan som någon slags avsaknad av välsignelse, eller godhets- seende, eller anseende och ynnest, från ”Gud”?

      Denna ekonomiska ideologi, kapitalism, och till viss mån också denna teologi, anses då kanske vara någonting sanktionerat av ”Gud” själv, och kanske också någonting som anses vara i överensstämmelse med naturens egna lagar, vem vet.

      Men denna ideologi, eller denna verklighet, skulle ju samtidigt egentligen vara någonting, vad man i alla fall kan tycka vid en första anblick, som kan anses verka vara tvärtemot alla ideologiproducerande ord om jämlikhet, yttrandefrihet, allas lika värde, samt kanske också ideologin om demokrati.

      Verklighetens värld verkar gå emot dessa ideal om jämlikhet, yttrandefrihet, och alla likas värde, samt också demokrati, i alla fall så som kanske de flesta människor nog förmodligen föreställer sig dessa ords innebörd? Att dessa ord då faktiskt inte egentligen skulle finnas i någon egentlig verklighet?

      Verklighet är ibland kanske inte alls så som olika ord ger sken av att den borde vara.

      Tydligen kan verklighet vara någonting som egentligen då är någonting tvärtemot vad ord och ideala önskningar, ideologier, religioner eller berättelser säger att den är, eller säger att den borde vara.

      Att officiellt säga en sak, t ex i politiken värld, och sedan praktisera någonting annat, är kanske därmed vanligare än vad man kan tro.

      Bergfast

      10 november, 2012 at 16:33

      • En kommentar till en kommentar på Snaphanen,(vid namn HH) som tydligen tidigare arbetat inom media i Sverige, under rubrikn: 9 Nov »Viochdom« – moralsk oprustning i Syvpartiet

        Undrar om inte en del människor idag mår dåligt ibland delvis helt enkelt beroende på att de faktiskt tror på orden som talar om jämlikhet, yttrandefrihet, demokrati och allas lika värde?

        Eftersom många kan se och uppleva, samt inse och förstå, att de orden egentligen inte har någon motsvarighet i någon slags verklig verklighet, utan är endast just ord och så att säga önskningar, eller önskeord, så blir en del besvikna inför verklighetens kontrast. Många människor kan då uppleva att det just inte finns någon jämlikhet, eller yttrandefrihet, allas lika värde eller demokrati i den verkliga, vardagliga verkligheten, och så blir de frustrerade och arga för den sakens skull.

        Men i verkligheten så finns inte dessa ords motsvarigheter i någon slags verklig verklighet, och kan heller egentligen inte göra det.

        I naturen t ex finns ingen som helst jämlikhet någonstans. Allt är ojämlikt. Alla är ojämlika. Det kan heller inte vara på något annat sätt. Jämlikhet är någonting fullkomligt onaturligt och därför krockar ständigt idéerna och orden om jämlikhet med verkligheten. Detta gör människor frustrerade, därför att de verkligen tror på att det kan finnas någonting som heter jämlikhet i verkligheten, vilket det i verkligheten inte gör.

        Likaså är det med orden – allas lika värde -. Det är heller inte någonting som finns i någon slags verklighet. Det finns inte något allas lika värde för någon enda människa. Att alla av den mänskliga arten dock de facto äger digniteten människa, det är en verklighet. Men det innebär inte att alla människor har samma värde för alla. Det är precis tvärtom. Alla människor har olika värde för alla människor, och det kan inte vara på något annat vis för någon enda människa.

        Vad gäller yttrandefrihet i det offentliga rummet, eller i det massmediala offentliga rummet, (alltså det offentliga rum som når massorna, och inte små offentliga rum, som når endast en förhållandevis liten del av en befolkning), så är denna yttrandefrihet oftast också mycket begränsad. Det är en förhållandevis liten del av varje befolkning som egentligen kan påverka vad som får sägas, hur det får sägas, vilka som får säga vad, och på vilket sätt det får sägas i detta offentliga rum. Det är ett relativt fåtal som kan producera massmedia i olika former, t ex i bildform, film, reklam, teater, litteratur, och också ett relativt fåtal som bestämmer vilka bilder, bildvinklingar, karaktärer och roller, teman, ämnen och debattfrågor osv., som över huvud taget får visas och yttras i detta offentliga massmediala rum. Så någon allmän yttrandefrihet kan man nog inte tala om över huvud taget.

        Men så är det i de flesta åsiktssammanslutningar av olika slag, vare sig det är på samhällsnivå, familjenivå, församlingsnivå eller på politisk partinivå. Yttrandefrihet och åsiktsfrihet är oftast begränsad till ett relativt fåtal, som sätter agenda för vad som kan och bör uttryckas.

        De flesta familjer, föreningar, partier, ideologier, eller religioner, har en slags tro, med olika slags regler, eller en slags lära som hålls för att vara den rätta läran. Avvikelser från denna rätta lära har stora svårigheter att kunna tolereras alltså i vilken sammanslutning som helst.

        Avvikelser beskrivs ofta i negativa ordalag, och fyas eller bannas, när det är på familjenivån. Samma fenomen, alltså avvikelse från konsensus, eller den rätta läran, kan på samhällsnivån beskrivas som kätteri, eller som dumma, elaka, onda, rasistiska och främlingsfientliga åsikter. Samhällens behov av konsensus medför behov av att försöka stöta ut de som vill hävda en motsatt politisk linje. Både s.k. kristna, ateistiska, diktatoriska och demokratiska samhällen kan ha samma behov.

        Det är alltid avvikelserna från konsensus i sig, som ur maktens perspektiv behöver behäftas med stämplande epitet, eller fördrivas till fängelseläger, eller skjutas för landsförräderi osv.

        Tolerans för konsensusavvikelser kan i verkligheten vara liten i de flesta samhälls-, parti- eller åsikts- sammanslutningar, och även inom familjer.

        ”Det är, (uppenbarligen), synd om människorna”….

        Bergfast

        10 november, 2012 at 23:49

    • Här är ett utdrag ur en artikel på Avpixlat:

      ”Ett kommunalråds tankar om den inkonsekventa politiska hållningen hos Sveriges statsminister”

      Av Magnus Olsson
      Kommunalråd, SDMalmö.

      ”Om man tittar lite närmare på vilken politik USA bedriver kontra vilken politik SD bedriver så förstår ni vad jag menar. Statsministern säger sig inte ha problem med att samarbeta med varken Obama eller Romney, eller USA för den delen.

      USA är ett land som nyligen bedrivit krigshandlingar i Irak men tagit emot färre flyktingar från just Irak än vad bara Södertälje kommun gjort.

      USA är ett land där man ställer väldigt höga krav på nyinvandrade människor. De skall göra medborgartest som förutsätter att man talar språket, de förväntas själva ordna sin försörjning, de förväntas själva ordna bostad osv.

      USA är ett land där man, upp på statsmannanivå, har en mycket tuff och hård hållning mot människor från de så kallade MENA-länderna, betydligt tuffare än den retorik Sverigedemokraterna använder sig av. Men ändå är det denna mildare retorik, jag och mina kollegor använder, som ofta ligger till grund för att vi kallas rasister och främlingsfientliga. Dock har jag aldrig hört statsministern kalla Obama eller Romney för rasister eller främlingsfientliga.

      USA är ett land, där Obama som första president genom tiderna, år 2012, antytt att det kanske är ”OK” för homosexuella att ingå i äktenskap.

      USA är ett land där man försöker hindra illegala invandrare med elstängsel och jagar desamma med hundar.

      Ändå är det så att USA är ett land som statsminister Reinfeldt inte har något problem alls att samarbeta med – MEN att ta en ärlig debatt på lika villkor med Sverigedemokraterna och respektera oss för den politik vi för, går inte för sig.”

      ……..
      Detta är intressanta iakttagelser av Magnus Olsson och kanske kan man se flera sidor av USA? Är t ex Sverige, och även Europa, kanske en slags lydstat till USA? Eller till någon annan stor maktsfär?
      ………

      USA verkar vara en mycket stolt och självdyrkande nation, vilket man delvis naturligtvis har rätt i att vara. Man verkar ha ett utpräglat och ett konstant behov av att vilja hylla, ja dyrka, sin nation och de flesta amerikaner skäms verkligen inte alls över sin nationella dyrkan och sticker absolut inte under stol med den. Tvärtom. Att inte vara patriotisk i USA, eller att inte tydligt uppvisa dyrkan av nationen, verkar kunna misstänkas för potentiellt landsförräderi eller något liknande? Och sådana människor, landsförrädare, ses nog på med stor avsky. Det medför därför att amerikaner är angelägna om att i alla sammanhang på ett mycket entusiastiskt sätt framhäva sin nationella kärlek och dyrkan?

      USA verkar alltmer i praktiken likna en slags fascistisk nation i sin självdyrkan och i sitt högmod? När man ser folkhopar skrika hysteriskt i kör, och vifta med sina flaggor i en kollektiv extas, så är sådana bilder inte så svåra att kunna associera till t ex Tyskland och dess medborgares hysteriska hyllande av sin nation, under ledning av sin president, Hitler?

      Enda skillnaden från USA, (- ”One Great nation, One Great People!”), är att de tyska medborgarna inte viftade med sina tyska flaggor i sina händer, utan viftade med armarna i luften i hälsnings- och hyllningsgester till sin president, precis som de hysteriskt dyrkande amerikanerna gör, fastän de alltså har sina dyrkade flaggor i sina händer när de hyllar sin dyrkade president i sin dyrkade nation.

      Att det dessutom i USA verkar finnas en enorm dyrkan av fysisk perfektion stärker den fascistoida bilden.

      USA verkar vara en idoldyrkande, perfektiondyrkande och självdyrkande nation ända uti fingerspetsarna, där det varken verkar finnas så särskilt stor tolerans mot skavanker och skönhetsfel, som genast måste rådas bot på genom skönhetsoperationer, eller mot fattigdom och fattiga människor.

      Tvärtom så dyrkar man där också rikedom, i pengar räknat, mer än allt annat och avskyr fattigdom och allt och alla som verkar vara fattiga, eller fattigt och litet? Nej, stort, glamouröst och rikt ska allt, och alla, vara?

      Amerikanernas dyrkan av The Great Nation, och också därmed samtidigt en dyrkan av bilden av sig själva som just De Storartade Amerikanerna i denna fantastiska och ”Stora Nation”, verkar vara naturlig. Att amerikaner ofta uppfattas av européer som gapiga, ljudliga och socialt överdimensionerade på något vis, även om de inte verkar ovänliga, hänger kanske ihop med denna nationsdyrkan? The Greatest Nation on Earth återspeglar sig på medborgarnas självuppfattningar, attityder och sociala stil, till att uppleva sig själva vara The Greatest People on Earth? Och särkilt kanske inför medborgare från andra nationer?

      Det verkar i USA finnas en närmast hysterisk ”nationalism” av liknande slag alltså som den tyska nationella socialismen, där dyrkan av presidenten, dvs. den – store och gode- ledaren, också verkar ha likartade uttryck som i Tysklands nationella dyrkan av sin -store och gode- ledare och president, under sin nationalistiska och nationsdyrkande tidsperiod?

      När man ser de skrikande och dyrkande människorna med sina flaggor, så känns det som att det skulle kunna vara vilken fascistisk, masspsykotisk, självdyrkande, vapendyrkande och halvhysteriska nation som helst?
      Massmedias propagandamakt verkar också vara enormt stor i USA och massorna av människor verkar vara som i trance, dribblade och drillade av denna massmedia på ett närmast fanatiskt sätt?

      På sätt och vis är det nästan lite skrämmande.

      Miljontals amerikaner sitter samtidigt i fängelse i USA, och dessa fångar är utan rösträtt. Miljontals andra vanliga medborgare bryr sig inte ens om att över huvud taget rösta, även om de i princip kunde göra det.

      USA identifierar sig själv som varande en republik av förenade stater, till en nation, med en konstitution, en flagga, en valuta, en president, en senat och en försvarsmakt. Trots att nationen inte är särkilt gammal, så har där redan funnits två stora krig. Ett frihetskrig, från Engelsk överhöghet, och ett inbördeskrig. Landet byggdes med vapen i hand, och ibland undrar man om vapen också ingår i amerikaners dyrkan, eftersom de har en enorm vapenarsenal och en enorm försvarsmakt, samtidigt som nationen har ett mycket stort statsunderskott.

      Kanske finns det en inbyggd dyrkan av krig, och krigiska handlingar av olika slag i USA? Tillsammans med dyrkan av hjältar och också av andra idoler inom filmens värld? En filmindustri som producerar krigs-, maffia-, och agentfilmer, samt hyllade krigshjältar, på löpande band?

      …….
      Magnus Olsson sa: ” USA är ett land där man, upp på statsmannanivå, har en mycket tuff och hård hållning mot människor från de så kallade MENA-länderna, betydligt tuffare än den retorik Sverigedemokraterna använder sig av. Men ändå är det denna mildare retorik jag och mina kollegor använder, som ofta ligger till grund för att vi kallas rasister och främlingsfientliga.”

      ……
      Ja, vad beror detta på? Är Sverige verkligen en självständig nation?
      ……

      Förmodligen hålls denna politiska linje i de europeiska nationalstaterna mot de medborgare som är kritiska till en alltför stor och alltför hastig invandring för att just kunna motarbeta några som helst nationalistiska känslor? Eller för att motarbeta viljor till nationsdyrkan på något som helst sätt?

      Detta görs för att det finns en majoritet som är för en nedmontering av nationalstaterna i Europa till förmån för en större politisk statsformation i Europa? Allt enligt förebild från USA, som många människor alltsedan andra världskriget faktiskt beundrar och ser upp till, och också ser som ett föredöme?

      De viljor som vill ha en sådan Ny Nationsbildning i Europa är nog ofta påverkanskraftiga och starka och befinner sig kanske ofta i ett internationellt sammanhang, såsom internationellt näringsliv, bankindustri och internationell massmedieindustri, men alla dessa intressesfärer önskar sig nog samtidigt att Europas federation, absolut inte blir en federation av muslimska nationer? De önskar sig hellre då att muslimer blir mer sekulariserade, och gör avkall på sina drömmar om ett nytt Kalifat, samt att eventuella muslimska önskningar om att sharialagar så småningom ska kunna införas, just inte ska kunna infrias.

      Att nationalism i Europa egentligen och i ganska stor utsträckning alltsedan andra världskrigets slut, mycket aktivt har motarbetats på flera olika sätt och sammanhang och i stort sett kan beskrivas som varande död, i alla fall om man jämför med USA, medför att det finns väldigt många människor som faktiskt är för en Ny Europeisk Nationsbildning. Särskilt bland en högutbildad, och därmed konkurrenskraftig övre medelklass, men även bland en stor del av en välmående medelklass och också en viss del av den lågutbildade delen av befolkningarna, som kanske ändå känner sig trygga med en större nationsbildning, även om det finns ökad konkurrensrisk till löneanställningar. Alla dessa grupper utgör ändå sammantaget en majoritet av befolkningarna.

      För att kunna genomföra dessa omvandlingar av de tidigare nationalstatsformationerna, så anses det behövas en mycket stor utomeuropeisk invandring. På det sättet så ska en majoritet av ursprungsmedborgarna vilja vänja sig av med att identifiera sig själva till sina nationer, både vad gäller språkliga, kulturella, traditionella, historiska och etniska identifieringar.

      Den Nya Europeiska Nationen ska helst vara konfessionslös och sekulär, men ändå vara öppen för alla medborgare att själva, på ett privat sätt, kunna praktisera sina olika religioner eller trosuppfattningar.

      En viss del av de muslimska invandrarna anses då behöva lära sig att vara sekulära i denna nya Europeiska Nationalstat av förenade Europeiska nationer.

      För detta ändamål behövs i viss mån islamkritiska grupper och partibildningar av olika slag. En del sådana grupperingar finns på s.k. gatunivå, som t ex EDL i England och liknade grupper i andra natioalstater, och andra grupper i partiformationer.

      Dessa islamkritiska grupper, som också inom sig kan ha nationellt strävande personer som motsätter sig en Ny Nationsbildning i Europa måste med nödvändighet kritiseras hårt av etablerad massmedia och etablerade politiska partier så att dessa inte växer sig för starka, eller får för många anhängare.
      För detta ändamål finns t ex AFA och andra s.k. antirasistiska grupper, som har statens godkännande att bedriva avskräckande verksamheter mot nationalistiskt inspirerade partiformationer, och stämpla alla dessa med nedsättande och därmed avskräckande epitet, som rasistiska och främlingsfientliga. Där kan också finnas inom dessa grupper s.k. hatuppviglingsagenter, som aktivt verkar för att medlemmar i dessa grupper, skall uttrycka just hatiska och rasistiska formuleringar, samt också främlingsfientliga formuleringar av olika slag, så att man därmed just kan stämpla dessa grupper med dessa epitet.

      Staten vill också visa de nyinvandrade, t ex muslimer, att staten och det offentliga samhället står på deras sida.

      De officiella regeringarna och de etablerade politiska partierna ställer sig på de nyinvandrades sida för att på så sätt knyta dessa nya invandrare till staten. Denna anknytning till staten sker också med hjälp ekonomiska bidrag, som i sin tur medför en möjlighet för staten att kunna påverka invandrare i önskad politisk riktning. Man biter inte den hand som föder en, är tanken.

      Att det inom Europa verkligen finns många, ja, förmodligen ändå en majoritet av medborgarna, som inte är motståndare till en Ny Europeisk Nationsbildning, det är nog en verklighet. Många européer på olika nivåer ser upp till USA som ett föredöme och ser också USA som inspiratör och föregångsland. Många anser att det var tack vare USA som Europa räddades från fascism och diktatur i form av nationalsocialism under andra världskriget.

      Det finns också samtidigt medborgare i alla de Europeiska nationalstaterna, som inte alls trivs med utvecklingen. Kanske är dessa grupper omkring 10 -15, eller kanske 20% av befolkningarna. Men opinionsundersökningar har också visat att en betydligt större andel av befolkningarna är, om inte kritiska till invandring, så i alla fall inte nöjda med alltför hastiga folkförändringar, som tenderar att skapa svårigheter, problem och konflikter av olika slag.

      Att majoriteterna ändå är följsamma inför tanken att Europa bildar en Ny Nationsbildning, med eget parlament, egen president, egen valuta, egen försvarsmakt och egen flagga och konstitution, det verkar vara en realitet, med tanke på hur majoriteterna ändå röstar till övervägande del, till exempel i Sverige.

      Att det är eller kan vara smärtsamma förändringar för de många av de olika folken i Europa, det går nog ändå inte att komma förbi.

      På samma sätt som USA har genomlidit inbördeskrig i sin historia, har ju också Europa genomlidit olika förödande krig, och kommer kanske att få genomlida fler, innan en Ny Europeisk Nation verkligen kan ta gestalt? I USA dog ca 600 000 personer i inbördeskriget så det är verkligen inget önskvärt scenario.

      Därför kan man önska att Europa och européer skulle slippa ett sådant blodigt krig. Och det finns ju ännu människor som har det hemska andra världskriget i färskt minne, även om det kanske inte i första hand var något europeiskt inbördeskrig.

      Att konkurrens kommer att öka, att fattigdom, misär och svårigheter nog också kommer att öka för många, det finns det nog ingen tvekan om.

      Att det finns olika slags människor, forskargrupper och andra med akademiska meriter, tankesmedjor osv., med politiskt inflytande, som faktiskt ser det som en nödvändighet att befolkningsökningarna avtar och som också är beredda att vidta åtgärder för att se till att den saken blir förverkligad, det är också en verklighet. Detta hejdande av befolkningsökningen är, som de ser det, för jordens bästa.

      Att det finns, liksom det alltid har funnits i historien, människor som verkligen vill se blodiga krigiska lösningar på olika problem, och att dessa dessutom ser dessa krigiska lösningar som de enda faktiska och möjliga lösningarna på olika skapade eller uppkomna problem, det är också en verklighet.

      Men krig kan idag också föras på en stor mängd områden och på många olika nivåer, på många olika sätt och med många olika verktyg och medel som inte är blodiga, men som ändå har önskade effekter.

      Pojkar börjar ofta träna på krig redan i småbarnsåldern, och ofta hamnar unga män i bråk med varandra på liv och död och dessa bildar också gäng av olika slag.

      Äldre statsmän med makt att fatta politiska beslut för hela nationer, startar krig mellan nationer, oftast av ekonomiska orsaker, samt viljor till dominans och makt, som i sin tur ger tolkningsföreträde och makt att sätta agenda, för andra att lyda, underordna sig och efterfölja.

      Vad sedan gäller möjligheterna för det framtida Europa, så ser jag det som att förutsättningarna för att kunna lyckas med en Ny Nationsbildning i Europa, kräver just nationsdyrkan och nationalistisk självdyrkan liknande den i USA.

      Men i och med att många européer alltsedan andra världskriget har vants av med, eller mer eller mindre förbjudits, att hysa några som helst nationalistiska känslor, eller nationsdyrkan och nationell stolthet, så innebär nog det i sin tur stora svårigheter att verkligen kunna skapa en välfungerande sådan Ny Nationsbildning av Europas gamla nationalstater.

      Förmågorna att bli lika nationsdyrkande och nationalistiska som amerikaner är bortträngda, och därmed lämnas plats för inre stridigheter av olika slag. Allt större grupper av ursprungsinvånare kommer förmodligen att uppleva nödvändigheter att försvara sina gamla nationer vilket i sin tur förmodligen kommer att leda till blodiga konfrontationer av större eller mindre omfattningar.

      Förmodligen utan större chanser att verkligen kunna förändra förloppet, (i värsta fall ingriper väl USA militärt, så som man gjorde i Bosnien, eller Serbien eller var det var…)

      De viljor som vill ha en Ny Europeisk nationsbildning har starka resurser att kunna utöva propaganda, påtryckningar, hot, press, stress, lock och pock, samt masspåverkan genom massmedia, reklam, film, teater och underhållningsmedia, och kan på så sätt skapa opinion för sin sak, och därmed lyckas att fösa folkmajoriteter dit man önskar sig.

      Kanske finns det samtidigt vissa bland dessa inflytelserika grupper, som faktiskt verkligen vill ha krigiska konfrontationer också, därför att man tycker att det tjänar deras sak, eller för att man helt enkelt tycker att det är nödvändigt.

      Tråkigt nog.
      .

      Bergfast

      13 november, 2012 at 19:17

  2. hehe ja först jublade alla över Bildt över vad han sa (och kallade hans blogg för den enda rätta nyheten eller vad det var). men nu när han riktar sin kritik mot SD, då är det inte lika kul längre och han kallas för islamist. kan vända snabbt när man inte har ”rätt” inställning hela tiden.

    Sten

    9 november, 2012 at 12:20

  3. man undrar hur excellensen tänker när det under hans regering slås nya invandringsrekord – är det slavar han importerar för vanliga anställningar finns det ju inte i tillräcklig mängd vilket bevisas av att regeringen vill införa särskilda ”nystartzoner”(är det månne nyspråk för arbetsläger) – tvärtom varslar svenska företag om uppsägningar

    zeno

    9 november, 2012 at 17:40

  4. Förlåt, men varför flyttar inte alla riktiga svenskar (alltså det vi politiskt korrekta kallar rasister/nazister) från Sverige?
    Ni gillar inte det Sverige blivit men vill vara kvar, hata och arbeta i Sverige?

    Island och Norge som ligger i det riktiga havet, har fantastiska möjligheter. Här kan vi bygga nytt, arbeta hårt och tänka nya gudar.

    Kom igen nu korvätare!
    -Vi som är stolta svenska nationalister måste våga byta land, arbete och em!grera!

    Själv har jag valt nordnorge, det passar den jag är och hur jag vill vara. Vad har du för ursäkt?

    Vickan Eremita

    13 november, 2012 at 05:50

    • Öh?

      För att jag tillhör detta lands ursprungsbefolkning och har moralisk rätt till detta land. Jag anser mig vidare ha moralisk rätt att döda för min rätt att leva här i enlighet med min kultur och mina fränder. I Norge och Island har jag inte denna rätt plus att vädret är sämre.

      Sten

      13 november, 2012 at 18:11

  5. Sverigedemokraternas riksdagsman Almqvist tvingas avgå efter ett mediadrev initierat av Soran Ismail.
    En tilldragelse för två år sedan på politikerns fritid används emot honom.
    Efter att blivit trakasserad och provocerad på väg hem försöker Almqvist att försvara sig i nödvärn.
    I det han försöker hantera underläget får han understöd av två vänner.
    I det pressade läget använder han det vokabulär som invandringen givit Sverige för att visa det vulgära i att uttrycka sig så.
    Mainstreammedia hoppas på att sänka Sverigedemokraterna. Tvärtom! Det här kommer att öka stödet för partiet ytterligare med 30%

    Ytterstadskärring

    14 november, 2012 at 12:22

  6. Vilken ofattbar diskussion som förs i Sverige just nu. Jimmie Åkesson är nog den minst rasistiske personen i Sverige. Det han vill i korta drag är väl att vi får behålla skolavslutningarna, behålla Kungahuset, låta folk som vill gå i kyrkan göra det, samt att se till att vi slipper se så mycket utanförskap som finns nu. Dessutom måste man nog se över den helt fria invandringen till vårt land, som inte kan fortsätta i det oändliga. Är någon rasist för dessa åsikter? Sverige kan inte erbjuda människor från andra länder något.

    Marguerithe

    17 november, 2012 at 16:06


Kommentarer inaktiverade.