Gotiska Klubben

Där blåsippor växer

Där blåsippor växer
kallar jag mitt hemland.
Blond och blåögd
kallar jag mitt hemland.

Där vänskap odlas,
var helst blåsippor växer,
dit ska jag emigrera
hem igen, hem igen…

Varje enskild del av Sverige
mer svenskt än Sverige.
Jämtar, goter, hälsingar
varje enskilt folkslag
som blommande eldsken
i en nationell aska

– åh, koltrastsång,
hällristning i mitt hjärta…

Written by gotiskaklubben

23 april, 2013 den 14:18

Publicerat i Gotiska Klubben

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. ”Att vara född i Sverige är en ren slump, jag kunde varit född någon helt annanstans…”
    Det var Erik Ullenhags ord i ungefärlig återgivning från hans propagandanummer i Lund igår.
    Det är inte bara Ullenhags tänkande som är fel, hela hans verklighetsuppfattning är fel.
    Helt fel.
    Man skulle kunna säga att den är ur-artad, likt en biologisk växt; tillbakabildad – degenererad.
    Var är slumpen i växandet? Det sker ju av nödvändighet.

    Vi skall inte känna tacksamhet gentemot slumpen.
    Vi skall känna tacksamhet gentemot ödet.
    Ödet som vill föra oss tillbaka till vårt ursprung.
    Den Svenska ödesgemenskapen.
    Vårt hem.

    Förortskärring

    23 april, 2013 at 20:04

    • Suveränt formulerat 🙂

      Sofia

      23 april, 2013 at 22:36

    • Jag är född på Danderyds sjukhus. Där växte inga blåsippor. Jag växte upp på Lidingö (mycket liljekonvalj och nypon). Flyttade som vuxen till Vasastan, inga ekar men många nya enar och almar på led. Nu bor jag i en lägenhet i Møre och Romsdals kommun, i Norge. Här finns lite träd men stora fjäll och djupa fjordar. Varken slump eller öde tog mig hit. Hur kommer jag härifrån?

      Krake vinland

      24 april, 2013 at 00:03

      • Jag tror vi lägger olika innebörd i ordet Öde. Öde skall inte förstås som straff, utan som gåvan från en djupare välvilja. Gentemot välviljan riktar vi vår tillit – för att uttrycka sig Troende.

        Förortskärring

        24 april, 2013 at 11:59

  2. Jag är född i Finland. Mina farfäder utvandrade dit från Inre Mongoliet så där 500 år sedan. Jag bor i Sverige sedan 50 år tillbaka. Jag har svenskt medborgarskap men jag är en finne. Jag blir inte svensskfödd bara med ett papper. Men mina barn är födda här och deras far är från svensk släkt sedan urminnes tider. Barnen räknar jag som svenska. De kan inte ens finska och reser aldrig dit. Det är inget öde att jag bor här. Jag valde det. Jag valde att vara en del av det svenska samhället men jag är likväl en finne och det känns helt OK.

    elina

    25 april, 2013 at 09:26


Kommentarer inaktiverade.