Gotiska Klubben

Stockholmsyndromet – ett psykologiskt hittepå-begrepp?

Kollade just på Svt-Play om Norrmalmstorgsdramat 1973, ett gisslandrama som gav namn åt begreppet Stockholmssyndromet:

”ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer hållna mot sin vilja – fångar – utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen. Detta kan vara ett uttryck för identifikation med förövaren”

Äsch, det där tror jag inte på! När man lyssnar på telefonsamtalen mellan gisslankvinnorna och polis och Palme, så inser man snabbt att kvinnorna gjorde en rationell kalkyl:

de hade större chans att överleva som gisslan i den sportbil som Janne Olsson och Clark Olofsson krävt fram, än om polisen stormade banken.

Och samtidigt kunde ju ett barn räkna ut att en bil i Stockholms City med två brottslingar i, fast utan gisslan, skulle bli ett lätt byte för polisen. Detta var alltså inget alternativ ur gisslantagarnas perspektiv. Därför var det klokast av gisslan att ”ta parti för förövaren mot polisen”, och att säga som de sa i telefonen till polis och Palme: att de inte fruktade gisslantagarna utan snarare polisen – och på så sätt påverka polisen att ge bilen fri lejd ut ur stan.

Jaha. Ska vi rent av gå så långt så att vi dessutom tror att Janne Olsson och/eller Clark Olofsson, utifrån den givna situationens begränsningar, var rätt så trevliga och hyggliga killar, och inte alls speciellt hotfulla? Ja, kanske det. Flera ur gisslan besökte ju Clark efteråt i fängelset. Så kanske hade han en lugnande inverkan på situationen. Vad vet jag. En sak kan vi aldrig bortse ifrån: ingen dog där inne på banken. Så några bestar var varken Clark eller Janne.

Nåja. Det hade i vilket fall varit roligt om Svt låtit Janne Olsson och Clark Olofsson fått medverka i dokumentären för att ge sin syn på ”Stockholmssyndromet”.

Janne Olsson bitter efter dokumentären Expressen
Norrmalmstorgsdramat – så lever gisslan i dag Expressen

Written by gotiskaklubben

24 april, 2013 den 15:30

Publicerat i Gotiska Klubben

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag tror du har helt rätt. Klart att gisslankvinnorna gjorde en bedömning av sina chanser i ena eller andra riktningen. Säkert fann de att det största omedelbara hotet utgjordes av polisens eventuella åtgärder.

    rksmrgs

    24 april, 2013 at 15:42

  2. Det är väldigt typiskt att om man verkligen vill svetsa ihop ett stenhårt gäng så skall man göra som på Guantanamo, det vill säga låsa in alla kategorierna varav en del ju förmodligen varit oskyldiga ihop med de stenhårda cheferna.

    Kort och gott: vill man skapa en terroristorganisation ”som vill nåt” så skall man låsa in fångarna tillsammans och inte skilja på ledare, underställda och tillfälligt indragna!!!

    Det är inte ovanligt att till och med fångvaktare kan värvas av psykiskt starka fångar!

    Så stockholmssyndromet är inget påhitt, det är högst realistiskt och borde ingå i den elementära utbildningen när det gäller sånt här.

    Asgeir

    24 april, 2013 at 16:01


Kommentarer inaktiverade.