Gotiska Klubben

Den litteräre tiggaren: Jonas Hassen Khemiri

hassan och en juggeEfter sin artikel ”Bästa Beatrice” i DN där författaren Jonas Hassen Khemiri ville byta skinn med Sveriges justitieminister blev han hyllad av vänstern och kritiserad av högern, bland annat av den där folkpartisten som liknar en kommendant från ett fångläger i forna Jugoslavien.

Nåväl. Nu har DN-Khemiri även blivit publicerad i New York Times och har bytt titeln till ”Welcome to my body”. I övrigt är det samma gnäll.

Khemiri har svensk mor och arabisk far och har så att säga fått det bästa från båda håll: masochismen från mamsen och sadismen från papsen. Han skriver hyfsat, det ska inte förnekas, men egentligen är det ju samma narcissistiska klagovisa som Jonas Gardell sjunger på, samma gnäll som  någon av alla dessa kaffe latte-feminister förpestar luften i Stockholm med.

Khemeri gick på Södra Latins Gymnasium, en skola där många av Stockholms kulturintresserade har gått. Har han då  inget positivt att berätta om sina klasskamrater, eller ska vi snart förvänta oss en roman a la Jan Guillous Ondskan, där Hassen-Jonas med både lögnen och sanningens hjälp gör slut på Södra Latin?

Vad vet jag.

Men finns det då inget nordiskt och stolt i Hassen-Jonas text eller handlar allt det han skriver om ett slags litterärt tiggeri?  Jo då, här: ”När man ser ut som vi så måste man alltid vara tusen gånger bättre än alla andra för att inte bli nekad.”

Ser man på!  Så har vi nordbor i alla tider tvingats kämpa för att få en syl i vädret, mot både natur, vänner, vinter och övermakt. Denna hårda skola beskrivs på ett underbart sätt i Edda-historien ”Tors färd till Utgårda-Loke”. Tor tvingas slåss mot döden, havet och midgårdsormen – men han fick aldrig reda på vilka bjässar det var han egentligen slogs emot, utan de presenterades, eller rättare sagt maskerades, som betydelselösa och ofarliga figurer: mormor, mjödstopet och katten.

Jo, Tor måste kämpa tusen gånger hårdare än alla andra. Men det behöver inte Hassen-Jonas, för han har DN på sin sida och hans uppdrag är tydligt: Spotta allt vad han kan på sin moders släkt. Den hunden.

Written by gotiskaklubben

25 april, 2013 den 10:40

Publicerat i Gotiska Klubben

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vilken patetisk självömkan!
    JHK är en fjantig gnällfia.

    Sofia

    25 april, 2013 at 12:18

  2. Khemiris text var en återvändsgränd, ”one last shot at glory”. Han har ju inte följt upp den med fler artiklar.

    Med andra ord, i strategisk mening: inget frontgenombrott gjordes, ingen ”follow on forces-attack” kom efter den första attacken. Det hela var som Ardenneroffensiven: spektakulärt till en början, sedan hämtade sig den andra parten, gick till motanfall och återförde det hela till sina rätta proportioner. Det var bara en betydelselös taktisk seger, ingen strategisk framgång.

    Det var bara gråtpropaganda. Bara känslopjunk. Sådant där som PK-regimen älskar att frossa i. Folk har idag börjat genomskåda sådant där. Det går inte att spela den visan mer.

    svensson

    25 april, 2013 at 12:25


Kommentarer inaktiverade.