Gotiska Klubben

Vindhler: Hur frambringa ”Od” [Fornnordiska: óðr] hos dagens nordbor (bärsärkar)

vindlherEn spännande trådstart på Flashback om óðr – den gudomliga inspirationen:

Hur frambringa ”Od” [Fornnordiska: óðr] hos dagens nordbor (bärsärkar)

”Den germanska beskrivningen av den mänskliga själen är väldigt komplex med många beståndsdelar och sinnestillsstånd. Alla dessa olika delar och deras interaktion är det som vi idag kallar ”jag”, ”själ” eller ”medvetande”. Vi har (enligt Edred Thorssons ”Introduction to the Germanic Tradition”:

Hugr (Sv: tanke, huge). Detta är den tänkande och kännande delen av det mänsliga varat.

Minni (Sv: minne). Detta är förrådet med minnen. Detta är inte enbart personliga minnen av händelser som en individ vart med om, osv, utan en källa med eviga former och arketyper av existerande och medvetande som har ackumulerats av vårt folk under tiotusentals år. Minnet tillhandahåller den eviga meningen med vårt varande i Midgård.

Önd (Sv: ande). Detta är livets andning vilket förser hela kropp-själ systemet med livsenergi som ursprungligen gavs till människorna av Oden (Óðhinn). Det är kraften som håller kropp och själ tillsammans.

Sjálfr (Sv: själv). Detta är själv, den syntetiska helheten av en person, eller en gud.

Ek (Sv: Jag, Is: Ég, Eng: I, Ty: Ich, Dk: jeg). Detta är ”jaget”, eller egot. Detta är fokuset för medvetandet men som rör som mellan de olika tillståndet i kropp-själ komplexet.

Lík (Sv: lik/kropp). Detta är den själva fysiska organiska uppenbarelsen av människan.

Hamr (Sv: skepnad, ham, hamn). Detta är formen av kroppen/liket, den dynamiska delen. Denna försvinner när en människa dör. Hos en död person är det tydligt att något saknas, och det är just Hamr som saknas. Som levande kan vi manipulera våra skepnader för att uppträda på olika sätt och ge olika intryck. Skådespelare är mästare på detta.

Fylgja (Sv: skyddsande, följare, Fylgja). En skyddsande som följer individen i livet och fungerar även som en uppsamling för individens öde och ser till så effekterna av gärningar begågna tidigare i livet (även tidigare liv) ges eftermäle i nuet.

Hamingja (Sv: lycka, Hamingja). Den dynamiska kraften hos en person och källa till individuell lycka och framgång i livet.

Sál (Sv: själ). Formen en person antar efter döden.

Och så har vi då den mest mystiska delen od, som det finns olika beskrivningar för:

Óðr (Sv: od). Od är den gudomliga inspirationen till vilken en individ kan öppna sig själv, som vet hur man så gör. Det är en farlig egenskap och skall inte lekas med. Detta är delen av själen över vilken Oden är en mästare.

På wikipedia står följande om Od:

Citat:
In Norse mythology, Óðr (Old Norse for ”Divine Madness, frantic, furious, vehement, eager”, as a noun ”mind, feeling” and also ”song, poetry”; Orchard (1997) gives ”the frenzied one”[1]) or Óð, sometimes angliziced as Odr or Od, is a figure associated with the major goddess Freyja. The Prose Edda and Heimskringla, written in the 13th century by Snorri Sturluson, both describe Óðr as Freyja’s husband and father of her daughter Hnoss. Heimskringla adds that the couple produced another daughter, Gersemi. A number of theories have been proposed about Óðr, generally that he is somehow a hypostasis of the deity Odin due to their similarities.

The Old Norse noun óðr may be the origin of the theonym Óðinn (Anglicized as Odin), and it means ”mind”, ”soul” or ”spirit” (so used in stanza 18.1 of the Poetic Edda poem Völuspá). In addition, óðr can also mean ”song”, ”poetry” and ”inspiration”, and it has connotations of ”possession”. It is derived from a Proto-Germanic *wōð- or *wōþ- and it is related to Gothic wôds (”raging”, ”possessed”), Old High German wuot (”fury” ”rage, to be insane”) and the Anglo-Saxon words wód (”fury”, ”rabies”) and wóð (”song”, ”cry”, ”voice”, ”poetry”, ”eloquence”). Old Norse derivations include œði ”strong excitation, possession”.[2]

Ultimately these Germanic words are derived from the Proto-Indo-European word *wāt-, which meant ”to blow (on), to fan (flames)”, fig. ”to inspire”. The same root also appears in Latin vātēs (”seer”, ”singer”), which is considered to be a Celtic loanword, compare to Irish fāith (”poet”, but originally ”excited”, ”inspired”).[2] The root has also been said to appear in Sanskrit vāt- ”to fan”.[3

Vi har här att göra med ett sinnestillstånd som beskrivs som gudomlig galenskap, inspiration, raseri, iver, osv. Det verkar vara samma tillstånd som de legendariska bärsärkarna befunnit sig it. Detta sinnestillstånd att stark förknippat med allfadern, Oden själv, och i sagorna så beskrivs han ibland som Od, dvs, när han har genomgått den mentala transformationen.

Óðr (Óð) är omskrivet i Poetiska eddan i Valans spådom, vers 18. Här ges Od till Ask och Embla av den mystiska guden Höner/Häner som tillsammans med Oden och Lodur precis landstigit på en strand där de hittat de livslösa träden Ask och Embla som de transformerar till människornas förfäder:

Citat:
Fornnordiska:

Önd þau né áttu,
óð þau né höfðu,
lá né læti
né litu góða;
önd gaf Óðinn,
óð gaf Hænir,
lá gaf Lóðurr
ok litu góða.

Engelska:

Vital breath they possessed not,
spirit they had not,
hair nor bearing,
nor blooming hue,
vital breath gave Ódhinn
spirit gave Hoenir
hair have Lódhurr,
and blooming hue

Svenska:

Ande de ej ägde,
omdöme ej hade,
ej livssaft, ej läte,
ej livlig färg.
Ande gav Oden,
omdöme Höner,
livssaft gav Lodur
och livlig färg.

Själv är jag tveksam till både den svenska och engelska översättningen av vers 18 i valans spådom, där Óð översätts till ”spirit” respektive ”omdöme”. Det som dock är intressant är att Od sägs ges till Ask och Embla av guden Höner, inte av Oden, trots att Od är så starkt förknippat med Oden. Intressant är även att jämföra med modern isländska, där adjektivet ”óður” betyder just ”vansinne”. Den feminina böjningen av ”óður” i nominativ singularis är Ód. (Här finns alla 120 böjningsformer av adjektivet ”óður”: http://bin.arnastofnun.is/leit.php?id=389069 )

Hur som helst, så är förmågan hos Ask och Emblas ättlingar (dvs nu levande germanska folk) att ändra sinnestillstånd in i od för längesen försvunnen. Denna förmåga verkar dock ha varit central för våra förfäder historiskt och en förmåga som setts på med en blandning av respekt, vörnad, beundran och fruktan. Inte helt osannolikt är det heller att tänka sig att för att vi germaner skall återgå till ett kollektivt sinnestillstånd som säkerställer förlevnaden och blomstringen av våra folk så krävs det att vi återupptäcker denna förmåga som vart så viktig för våra förfäder.

I den här tråden tänkte jag därför att vi kunde diskutera i allmänhet om óðr, vad det innebär och hur det har gestaltat sig för våra förfäder (bärsärkar är här av stort intresse), och hur återupptäkten av óðr kan hjälpa oss i kampen vi befinner oss i idag.

_

Written by gotiskaklubben

29 april, 2013 den 16:19

Publicerat i Gotiska Klubben

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Bärsärk kan man bli om man plockar lite röd flugsvamp och torkar dom väl på ett snöre så att dom blir stenhårda. En portion skall bestå av fem till sex stycken och de skall sväljas med till eksempel filmjölk. Detta lärde jag mig på en svampkurs för många år sedan. Torkningen gör att det gift som framkallar illamående försvinner. Ruset känns behagligt, inte olikt alkohol. Man känner inte av ansträngningar, går man ut och går känns det som om man körde bil, omgivningen bara glider forbi. Man blir inte nödvändigtvis aggressiv, men om någon är tyken mot en, hoppas man intensivt på mer. Typ nån hotar dig för att få cigaretter…
    Du säger att du inga cigaretter har, för du har slutat röka och så ler du vänligt. Då börjar idioten veva med armarna och säga att du skall ge honom pengar eller nåt sånt. Då blir du fullständigt lycklig, för nu får du lov… att rycka ned honom på knä och ge honom en sjuhelvetes smäll på käften. Sedan provrycker du lite i håret för att se om huvudet sitter som det skall eller om det skall rättas till lite… och vips är du ensam kvar med idioten medan alla andra försvinner springande bort mot horisonten och du tittar längtansfullt efter dom.

    Varför går dom nu när det började bli roligt? Så du börjar röra dig efter dom för att se om inte någon ändå skulle vilja säga nåt dumt….

    Men jag vill absolut inte rekommendera detta, det kan leda till årtionden i spjället. Inget är så kul att det är värt det.

    Asgeir

    29 april, 2013 at 16:37

  2. Mycket intressant och rolig postning av Gk. Tror inte heller riktigt på varken den engelska eller den svenska översättningen…

    Här är ett alternativ, taget fritt ur luften….

    Önd þau né áttu,

    Ex. …Ande ägde de inte…(?)

    óð þau né höfðu,

    Ex…Och inte heller hörsel..(?)

    lá né læti

    Ex…Inte talade de..(?)..

    né litu góða;

    Ex…. Inte heller sjöng de…(?)

    önd gaf Óðinn,

    Ex…Ande gav Odin..(?)

    óð gaf Hænir,

    Ex…Hörsel gav Höner..(?)

    lá gaf Lóðurr

    Ex…Tal gav Lodur…(?)

    ok litu góða.
    Ex… Och sången, (sjungandet?), om livet…(?)

    ,

    Bergfast

    30 april, 2013 at 08:11

    • Kompletterande alternativ till översättningar…..

      ……..

      né litu góða;
      Alternativt ex:….Och ingenting såg de…(?)

      ……

      lá gaf Lóðurr
      Ex…Talandet gav Lodur…(?)

      ok litu góða.
      Alternativt ex: …Och också seendet…(?)

      Bergfast

      30 april, 2013 at 09:49

      • …Här är då ett slutversionsförslag till översättning…

        …Ande ägde de inte…
        …Och inte heller hörsel..
        …Inte talade de….
        ..Inte heller sjöng de…
        ,
        …Ande gav Odin..
        …Hörsel gav Höner.
        …Tal gav Lodur…
        ..Och också sångarglädje,…

        Annars, vad gäller själva TOPIC för Gk´s postning, nämligen: Hur frambringa ”Od” [Fornnordiska: óðr] hos dagens nordbor (bärsärkar)?….

        Så är nog denna fråga inte så lätt att reflektera över, eller besvara, därför att de flesta svenskar som idag lever i Sverige, är så pass – moderniserade – , att möjligheter att kunna återknyta till någon forntids – krigsmedvetande – , nog svårligen låter sig göras…

        Glöm inte att hela västvärlden under minst en 500-års period, har genomgått – moderniseringsprocesser – , i olika former, etapper och stadier….

        Det har varit smärtsamma och krigiska – födslar – , av nya och – moderna – , medvetanden, som har kostat mycket blodsoffer, mycket svett och mycket lidande och mycket tårar…

        Det franska brutala, barbariska och dramatiska inbördeskriget fick inte sin blodiga motsvarighet i Sverige. Här dödades helt enkelt kungen, (Gustav III), – och så var – revolutionen – fullbordad….

        Sedan under 1800, fortsatte monarkin, men var kanske redan då mer eller mindre en skenmonarki, som inte egentligen hade så mycket att säga till om, varken åt det ena eller det andra hållet, utan att riskera – åthutanden – från inflytelserikt håll…

        Så kom första och andra världskriget i Europa, och sedan dess är nog den som tror att Sverige är en nation som – tillhör – svenskarna – , nog kanske ändå lite drömmande….

        Så som kanske Olof Palme faktiskt ändå kanske var lite grand ….

        Men vi vet ju vad som hände med honom…

        Att Sverige idag i verkligheten skulle vara en nation som tillhör – det svenska folket – , det är nog lite väl – drömskt – att tro….

        Multinationalism – är redan en genomdriven verklighet i de flesta gamla nationalstater i Europa, i och med bildandet av EU och i och med att de multinationella storföretagen och de multinationella storkoncernerna agerar kors och tvärs över alla f.d. nationsgränser utan några som helst hinder….

        Och även om olika politiska inriktningar ändå i viss mån kan kämpa om väljarnas röster, och i viss mån, men ändå egentligen en ganska liten mån, ändå kunna påverka politiken i Sverige i vissa inriktningar… OM de lyckas få med sig tillräckligt många röster. Vilket i sig nog kanske är ganska så svårt när det kommer till kritan…För det krävs det ju förmodligen mycket stora ekonomiska resurser för att kunna nå ut till befolkningsmajoriteter, vilket oftast inte små, alternativa politiska idealistiska partier har…

        Men alla dessa – nya och moderna – verkligheter, hindrar ju samtidigt inte att alltfler – svenskar – , och särskilt unga svenska familjer, kan försöka leva på ett sätt som innebär att de fokuserar på att bygga stora och starka familjer, med många barn. Detta kan då kanske vara ett skydd för framtiden. …Då kan kanske i alla fall barn och barnbarn ha stora släkter och familjer som kan hjälpa varandra om det blir svårare tider….

        Bergfast

        30 april, 2013 at 19:38

        • Förtydligande och kompletterande meningar…

          Och även om olika politiska inriktningar ändå i viss mån kan kämpa om väljarnas röster, och i viss mån, men ändå egentligen en ganska liten mån, ändå kunna påverka politiken i Sverige i vissa inriktningar… OM de lyckas få med sig tillräckligt många röster, så är det nog långt ifrån att kunna skapa något – återuppväckande – av några – bärsärkar – , och bara att få tillräckligt med röster till SD kan ju kanske vara problematiskt. Vilket därmed medför att hela företaget i sig nog kanske är ganska så svårt när det kommer till kritan. Det krävs det ju förmodligen också mycket stora ekonomiska resurser för att kunna nå ut till befolkningsmajoriteter, vilket oftast inte små, alternativa politiska idealistiska partier har. Och dessutom har nog MSM ett ganska så starkt grepp om många människor, som faktiskt sympatiserar med både Amerika och amerikansk underhållningsindustri…..

          Bergfast

          30 april, 2013 at 20:04

          • Lite O.T., men samtidigt ändå inte….

            Ingela Bel Habib skriver en intressant artikel som är publicerad på Newsmill, om att Sverige går mot ett totalitärt åsiktskontrollsamhälle….

            I ett sådant samhälle blir människors tänkanden ihopfösta, så att allt färre och färre varken kan, förmår, orkar eller vågar eller vill tänka avvikande tankar. Fler och fler vill istället självmant tänka de – korrekta tankarna – , för att slippa lidande eller bestraffningar av olika slag…..

            Konsten att kunna uppnå sådan – konsensus – i ett samhälle, har nog försökts, testats och prövats under långa tider, ja, kanske i alla tider. De flesta samhällen har bestraffat dem som varit fysiskt motarbetande mot makter i olika skepnader och former, (dvs., både i monarkier, republiker, kejsarimperier, eller diktaturer, både fascistiska, nationalsocialistiska och kommunistiska, och också monarkiska diktaturer osv., och även då i s.k. – demokratier -…)

            Det verkar bli alltmer effektiva metoder som man kan använda sig av idag då kanske inte främst direkta mord av dissidenter av olika slag sker, men där de som vill avvika – i tanken – , också kan kontrolleras, med hjälp just av – propagandan – som genomsyrar hela samhället. Det är ett sådant effektivt system av främst – förvirringsskapande – , men också ett psykologiskt manipulerande, samt skapande av fruktan, av misstro, av skräck och också av avsky, hat och förakt, som får tankeförlamande effekter. Genom detta rum, och även filmens, musikens, modeindustrins och reklamens värld, kan man då skapa sådana känslotillstånd som kan , genom just avsky, förakt, rädslor, ilska och hat – förblinda – många människor, till ett visst slags – korrekt tänkande- .

            Dessa psykologiska tekniker medför alltså att alltfler mer eller mindre förlorar förmågor att både reflektera, fundera och tänka, och slutar att över huvud taget vilja försöka göra det. Istället vill människor självmant glida in i tillstånd av olika former av flykt, som yttrar sig i att vilja bara – flyta med strömmen, som det heter, – i just den korrekta världsåskådningen – , och just inte alls vilja fundera eller reflektera så särskilt mycket över varken det ena eller det andra. Istället vill fler och fler bara skratta, dansa, leka, spela spel och vara glada, vara vackra och därmed vara lyckliga. De väljer att inte välja. De väljer att inte vara motsträviga. De väljer att vilja vara följsamma till – den korrekta inställningen -, den goda, glada och vänliga inställningen, som förmedlas genom det massmediala rummets alla kanaler. Därmed slipper man det – lidande – som kan följa med av att riskera att kunna uppfattas och betraktas som avvikande från – konsensus – och därmed riskeras att betraktas som – ond -, genom att just inte vara del av den korrekta och därmed den normala och –goda – inställningen…

            Enbart för avvikelse från – konsensusen -….

            Det hela påminner lite om – Du sköna Nya Värld – . Eller om det kanske är boken – 1984 – som behandlar ämnet…

            Bergfast

            30 april, 2013 at 21:54

            • Denna film ger en känsla av att Ingela Bel Habib redan installerats sig och trivs mkt bra i det samhälle hon varnar för.

              gotiskaklubben

              1 maj, 2013 at 06:32

              • Ingela Bel Habib, är nog ursprungssvenska, som har ingått äktenskap med en Bel Habib…(kanske den forskaren som också brukar kommentera på Newsmill..)

                Hur som helst så tyckte jag att det var ett bra inlägg. Men, även om man talar om denna – verklighet – , så är det nog ändå svårt att kunna förändra den, eller rå på den. Dessa mekanismer och – konsensusviljor, och – flocktendenser – liknar andra liknande – fenomen – i naturen … som t ex fåglars, fiskars och däggdjurs – stim – förmågor, eller förmågor att kunna rusa i gemensam flock över savannen…

                Bergfast

                1 maj, 2013 at 07:07

          • Det är lite märkligt att ha en så pass stor och tydligen engagerad hejarklack, som kan visa sitt gillande för mina kommentarer just här på Gk.(Därför att knappar finns för den saken.)

            Det verkar inte handla om vad jag skriver alls. De hejar lika mycket i vilket fall.

            Det kan ju vara lite smickrande på sätt och vis förstås med en så pass hängiven hejarklack. Man kan ju riskera att känna sig uppskattad. Men samtidigt är det knepigt med allt detta smicker, eftersom denna osynliga, och ordlösa hejarklack ju inte känner min person det allra minsta. De verkar dock verkligen ändå gilla mig. Det får då antas bero på brist på kunskap.

            Det vore roligare om de skrev kommentarer och formulerade i ord hur de tänker och tycker om saker och ting.

            Att bara trycka på gilla-knappar kan tyda på en viss lättja, enkelspårighet och bekvämlighet och sådana smickrande och tanklösa hejarklackar är därför utan värde och ingenting att tillåta sig smickras, förföras eller charmas, av.

            Bergfast

            1 maj, 2013 at 06:54

  3. Man kanaliserar gudomlig styrka?
    https://www.flashback.org/t2137421

    Brevbäraryrket verkar vara ett påfrestande yrke, där man kan ”gå postal”, det innebär man i blint raseri dödar sina medarbetare. http://en.wikipedia.org/wiki/Going_postal

    Kan du föreställa dig en brevbärare i en av postens gamla vargskinnpälsar gå bärsärk?

    ÖL

    5 maj, 2013 at 23:31


Kommentarer inaktiverade.