Gotiska Klubben

Några reflektioner efter gårdagens Uppdrag Granskning

Oavsett om Amun Abdullahi är en bra eller dålig journalist, oavsett om hon har i Sverige att göra eller inte, så visar hennes ”öde” på en oförmåga och en nära nog illvillig ovilja hos svensk media att rapportera om händelser där sanningen får företräde framför den politisk korrekta vinklingen. I detta fall handlade det om att inte avslöja terrorister i Rinkeby för att… ja ni förstår själva.

Det ända märkvärdiga med åsiktspolisen Martin Aagård är att han är ovanligt falsk och avskyvärd. Uppdrag Granskning hade kunnat få hur många liknande historier som helst berättade för sig om man bara vågat/velat gräva i skiten. Det hela blev en ganska tunn soppa, och den ofta naiva SD-flocken fick inte riktigt den mumsbit man hade väntat på. (Fast Avpixlat verkar likväl vara ganska nöjda)

Nä, huvudnyheten i reportaget handlade om hur den rädda innerstadseliten på Sveriges Radio hindrade en utsatt invandrarreporter från förorten från att rapportera sakligt om att den somaliska kulturen i Rinkeby närde terrorister. Läs själva här.

Gårdagens vinnare blev nog Janne Josefsson som lyckades skapa en jätteintresse runt programmet, ett intresse som dock rann ut i sanden när det visade sig att huvudnyheten var en svart somalisk kvinna som konfronterade den både cyniska och kissnödiga 08-mentaliteten. Men likväl ställde nog UG en viktig fråga utan att kanske inte vara riktigt medvetna om sin egen roll: Vilka är de värsta journalisterna i Sverige, de fega, de illvilliga eller de som har en uppenbar agenda?

Britta Svensson sammanfattar rätt så bra:

 ”Uppdrag granskning hade nagelfarit Aftonbladets Martin Aagårds, som det verkade uppenbara, sätt att misstolka Per Brinkemo som intervjuades i gårdagens program. Det var en bra illustration av vilka gängse, men i grunden obegripliga metoder vissa skribenter tar till för att felaktigt brännmärka andra som rasister.

Men det blir ändå bara plask i ankdammen jämfört med Amun Abdullahis öde.

Hennes avslöjande att en fritidsledare i Rinkeby rekryterade unga män till islamistmilisen Al-Shabab var ett världsscoop, och i efterhand framstår SR-kollegernas försök i programmet ”Konflikt” att torpedera det som både enfaldigt och oprofessionellt.”

PS Att Aftonbladet, en norrländsk tidning och Sveriges Radio angrips i tre reportage om media – men inte någon Bonniertidning – borde kanske intressera dem som anser att Janne Josefsson är köpt.

Written by gotiskaklubben

16 maj, 2013 den 07:00

Publicerat i Gotiska Klubben

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Mitt intryck blev att alla medverkande var PK utom möjligen Amun Abdullahi🙂 Det hela blev en intern uppgörelse inom media om vad som kan vara kontraproduktivt för deras gemensamma agenda när det gäller synen på invandringspolitiken och Sverige.

    Martin Aagård smörade för mycket för fröken i klassen och snackade skit om sina ”kompisar”. Han kommer nog att få en guldstjärna av rektorn för modigt och hederligt uppförande, eftersom det ger skolan ett gott renomé.

    Därmed inte sagt att det inte också finns positiva delar i det som hänt …

    Lasse Wilhelmson

    16 maj, 2013 at 07:48

  2. Ordet pissnödig täcker väldigt bra svenska medias intresse för såna här frågor. Dom är fan inte kloka. Jag bodde i Norra Biskopsgården som är ett så kallat invandrarghetto för tolv år sen, inför 9.11. Min svarta fästmö hade en granne som verkade milt sagt ovanlig. Han var nämligen ensamboende somalier, dom är lika sällsynta som hästar på Mars. Dom forekommer i flockar om minst tio stycken. Men denne bodde ensam.

    Han verkade lite rolig i skallen också, men inte otrevlig. Jag brukade hälsa på honom och han skötte faktiskt trappstädningen som var gemensam nån gång då och då. Men som sagt, han verkade lite ”rolig” på nåt sätt.

    Vårt sovrum gränsade till hans, men det hördes inga ljud därinifrån.

    Men så en dag kommer jag hem och det är fullt med polisbilar utanför. Porten är full med rödvita strimlor och polis vrimlar utanför våran port (i entreplanet). Jag får legitimera mig för att komma in i lägenheten.

    Det hade kommit tips om att det fanns sprängämnen i lägenheten och det gjorde det. Fyrtio kilo sprängdeg.

    Jag hade legat och knullat med skiten bakom väggen, våra sovrum vette mot varandra.

    Det behöver väl knappast nämnas att killen bara ”försvann” men saken drunknade två dagar senare i en större mediahändelse: 9.11 i New York.

    Tror ni att media blåste upp detta att det tydligen fanns förberedelse bland somalier i Göteborg för att begå ett sprängattentat av verklig klass precis samtidigt? Kanske som en grej om WTC inte skulle bli av plus att det tyder på förkunskap åtminstone bland härboende utlänningar?

    Nej, Icke sa Nicke. Motviljan mot att på minsta sätt misstänkliggöra väger starkare än till och med sånt som 9.11.

    Ni andra talar ofta om nån sorts mediasammansvärjning. Jag tror att det är ännu allvarligare.

    Det är ren sinnessjukdom det här.

    Jag har försökt föra denna historia ut flera gånger och fast det stått om det i media och göteborgspolisen borde kunna intyga att vartenda ord jag säger är sant klapprar idioterna bara med gälarna och sen stoppar dom fingrarna i öronen.

    Jag har fler detaljer, om nån är intresserad.

    Asgeir

    16 maj, 2013 at 09:24

  3. Gk:…” Det enda märkvärdiga med åsiktspolisen Martin Aagård är att han är ovanligt falsk och avskyvärd.”…

    Ett samhälle vars massmediekår, inklusive politikerkår, som säger sig vilja värna demokratiska ideal och vara för yttrandefrihet, samtidigt vill stämpla alla medborgare som varande automatiskt – onda och elaka- , (främlingsfientliga och rasistiska), endast därför att de har åsikter i samhällsfrågor som rör hela nationen, så kan man knappast kalla en sådan mediekår, eller politikerkår, för att vara förkämpar för varken yttrandefrihet eller demokratiska ideal.

    Att vilja försöka förfölja och förbjuda alla former av patriotiska eller fosterländska, eller nationellt sinnade uttryck, blir då i praktiken en mycket starkt censurerande mediekår, som egentligen inte bedriver journalistisk verksamhet, utan propagandistisk verksamhet.

    Om medborgare i USA, eller Israel, eller de flesta andra nationer, skulle uttala antipatriotism, samt fosterlandsförakt, eller förakt för den egna nationen, i olika former, så skulle nog sådana medborgare i de flesta nationer kunna bli betraktade som potentiella fiender till nationen.

    I Sverige verkar det vara tvärtom.

    Att då vilja bedriva en invandringskritisk linje, som främst försöker fokusera på att det endast och allenast är islam som skulle vara ett hot mot nationen Sverige, och mot medborgare i Sverige, och att det först och främst är islam som t ex vill begränsa yttrandefrihet, verkar vara något av en missbedömning av den situation som just den svenska nationen verkar befinna sig i för närvarande.

    Vid varje referens till SD under valet, och även i andra sammanhang, så benämnde i stort sett varje journalist i radio eller annan media, SD med just orden – Det främlingsfientliga och rasistiska partiet SD – .

    Samtidigt vill en journalist på AB, vid namn Cantwell, (Can´t well?), (som skrev om gårdagens Uppdrag granskning), påstå att: …– Det visst går att tala om invandringspolitik och integration – i det här jävla landet – utan att bli stämplad som – ond och elak -,… (dvs. som – rasist och främlingsfientlig – )….

    Det är för dråpligt på något sätt och vis ändå….

    Bergfast

    16 maj, 2013 at 09:30

  4. ”Amun Abdullahi – en flykting från Somalia – som jobbade upp sig och blev journalist på Sveriges Radio fick sitt liv förstört på grund av PK-hetsen. Hon och Kajsa Norell gjorde reportage om att Al Shabab rekryterade ungdomar i Rinkeby till Somalia varvid Konflikt med bl a Randi Mossige Norheim åkte dit och sa att så inte alls var fallet. Konflikt hade fel i dom flesta fakta som lades fram.

    Följden blev att Amun fick hela sin existens ifrågasatt. Till och med hennes familj vände sig ifrån henne. Nu är hon utstött och kan inte leva i Sverige. Måste återvända till Somalia. “Man döljer sanningen och tystar människor”, sade Amun Abdullahi i programmet. En sanning utan modifikation.

    Se programmet och lägg särskilt märke till hur Randi Mossige Norheim urskuldar sig å det grövsta fast vi ser att hon hade alla fingrarna i syltburken. Kan man lita på journalisterna? Nä, skulle inte tro det. Take heed.”

    http://parnassen.wordpress.com/2013/05/16/eloge-jannes-josefsson-grav-mer-randi-mossige-norheim-vinklade/

    gotiskaklubben

    16 maj, 2013 at 10:57

  5. avskaffa presstödet!

    namnge STASI-agenterna!

    zeno

    16 maj, 2013 at 18:09

    • 503 ”tummar upp” – rekord?

      zeno

      18 maj, 2013 at 08:13

  6. Bonnierpressen ja. Ständigt denna judepress som försöker mörka att somaliska ungdomsledare försöker värva rekryter till al-shabaab.
    Dessa judar är uppenbarligen stenkorkade som motverkar israeliska intressen.

    5el

    17 maj, 2013 at 20:59


Kommentarer inaktiverade.