Gotiska Klubben

Här har ni den svenska folksjälen: Tors färd till Utgårdaloke

Tors färd till Utgårdaloke. En favorit ur den nordiska mytologin. Låter Goya stå för illustrationen av överklassen och Bonnier. Berättelsen är lärorik för alla oss som blir bittra över att vi aldrig får någon kredd för vad vi uträttar, alla vi som knappt själva  förstår storheten i det vi gör.

Den evigt kämpande svensken. Eller nordbon. Som kämpar mot klimat, överklass och livet självt gestaltas här mästerligt av människoguden Tor och hans vedermödor när han tävlar mot jättarna som gång på gång lurar skjortan av honom. Men Tor kämpar på och slår tillslut alla rekord som finns att slå – för en dödlig människa!

Tors färd till Utgårdaloke ger mig mer religiösa vibbar än någon historia från de tre religionerna i Mellanöstern. Detta är den hjältehistoria som dagens invandrare stulit från oss svenskar,  och som den judiska eliten i Dagens Nyheter och den förslavade medelklassen i Svenska Dagbladet inte vill ska berättas av nutida svenskar i nutida språkdräkt. Hellre då ”Bästa Beatrice” och liknande importerade offerkoftor.

Tors färd till Utgårdaloke har räddat mig ur många ångestnätter och är för mig en religiös och filosofisk betraktelse av nordbons problematik gentemot naturens förutsättningar, och det inhemska janteri och utländska översitteri som styr över oss svenskar via 08-Makten.

Tors färd till Utgårdaloke handlar om nordisk urkraft – en gång  jämförde jag förresten Björn Borg med guden Tor. Styrka, psyke, uthållighet. Och att Borg höll sitt racket med båda händerna, precis som Tor sin yxa…nåväl, här kommer denna underbara berättelse från Snorres Edda  med text  från Åke Ohlmarks ”Fornnordiskt Lexikon”.

* * *

Tors färd till Utgårdaloke

”Utgårdaloke, kungen i Utgårds borg, är en ofantlig jätte som är mästare i trolleriets och synförvändningens magiska konst.

Då Tor i sällskap med Tjalve och Loke är på väg till hans hall möter dem Utgårdaloke i gestalt av resen (jätten) Skrymer som utsätter dem för sina konster.

Som hövding i sin kungshall mottar Utgårdaloke Tor överlägset och förolämpande. När Tor hälsar sin värd dröjer det länge innan denne ens bevärdigar honom med en blick. Därpå småler resen elakt och undrar om den där lille pojkvaskern verkligen är den starke Tor.

Sedan, när Loke besegrats i kappätning av Loge ( ”lågan”, en eldjätte) och Tjalve besegrats i snabblöpning av Huge (Tursahövdingens tanke) skall Tor själv dricka ur kungens ”viteshorn” (havet, flod och ebb), som många av Utgårdalokes män sägs kunna tömma i ett enda drag, några i två, ingen behöver, mer än tre.

När Tor inte lyckas klara provet hånar resen honom: ”Det är tydligt att din förmåga inte är så stor som vi trodde”.

Så skall Tor lyfta tursahövdingens katt (Midgårdsormen), och när detta också misslyckas får asen veta: ”Det gick med leken som jag anade, katten är för stor och Tor är för småväxt, en ren lilleputt bredvid de storkarlar vi har här bland oss.”

TorNär i brottningsprovet Utgårdalokes farmor Elle (ålderdomen) tvingar ner guden på knä går kungen fram och säger försmädligt: ”Sluta! Inte tarvar du utmana fler folk på brottning i min hird!”

Något underligt verkar det att Utgårdaloke nästa dag följer Tor ut genom borgporten och öppet erkänner att gudens och hans följemäns idrottsbragder var de mest hisnande han skådat, ehuru de själva inte förstått det, eftersom resen genomgående förvänt synen för dem.

Men en kung ljuger aldrig, även om han är trollens och tursarnas onde hövding.” Åke Ohlmarks

Written by gotiskaklubben

30 maj, 2013 den 06:40

Publicerat i Gotiska Klubben

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. ”Asatro, asatro, upp till Valhalla du är en gyllne bro”… Så skaldar jag idag till melodin ”Barnatro”, Lapplisas gamla låt. Och igår skrev jag detta om den moderna asatron i Norden:

    http://lennart-svensson.blogspot.se/2013/05/modern-asatro-den-frodas-i-norden-aven.html

    De gamla Eddasagorna (som Tors färd till Utgårdaloke) är såklart intressanta än idag. Och rika på innebörder. Även de ytligt sett primitiva kämpasagorna har, som du visar, etiska och andra poänger.

    svensson

    30 maj, 2013 at 07:49

    • Jeg vil ikke si at dette er primitivt, heller ikke ”ytligt”.
      Men, det meste av historiene som beskriver vårt nordiske livssyn blir fremstilt primitivt. Det var vel det du mente.
      På grunn av den ensidige ”primitiviseringen” av vår egen kultur skal jeg bare forsikre meg om at alle sider av denne historien blir forstått av alle.

      Tannhauser har gjort en god jobb allerede, men trolig er det noen som ser for seg at UtgardsLoke, sjefsLoken, av samme slekt som Loke bare sikkert mye verre, hadde magiske evner og kunne få folk(Tor og vennene) til å se syner ved magi.

      Jeg tror at også ”magien” er helt naturlig.

      Det er snakk om å forlede, få folk til å se ting, ved hjelp av ord og språk. Akkurat som vi ser at enkelte er mestere på den dag i dag.
      Faktisk er hele media bygget opp rundt dette prinsippet. Å skape en forestilling om verden som ikke er reell, men istedet passer til sin egen agenda.

      Derfor har man funnet figurer av Loke med igjensydd munn.(øverste bildet)
      http://no.wikipedia.org/wiki/Loke
      (øverste bildet)

      Hvilken slekt det er snakk om at Loke og Utgardsloke kommer av har jeg en ide om, men skal ikke utdype det her.

      Veldig bra bloggpost. Og fantastisk å se hvor aktuell den samme problemstillingen, som ikke på llang tid, har vært mer høyaktuell enn den er i dag.

      Ytringer

      31 maj, 2013 at 08:55

  2. Reblogged this on mediakrig.

    mediakrig

    31 maj, 2013 at 04:22

  3. Og lærdommen er at når du slåss mot illusjoner, kan selv ikke Tor vinne.

    Jeg kjente til historien, men jeg må innrømme at jeg ikke egentlig har forstått poenget før nå, så takk for den. Jeg likte også detaljen om kongene som ikke løy, da dette var et godt råd for hvordan menigmann burde forholde seg til konger.

    mediakrig

    31 maj, 2013 at 04:42


Kommentarer inaktiverade.