Gotiska Klubben

Jogga eller promenera, vad är egentligen mest nyttigt?

Sedan en månad joggar jag tre ggr i veckan. Minst. Tillsammans med andra. Grupptrycket tvingar mig att fortsätta. Nu har jag sprungit fem dagar i rad. Inte långt. Tre kilometer. Men det räcker för att man ska stånka och stöna som om döden var en hack i häl. Energin återvänder, kinderna blir rosiga, blicken skarpare och skönheten framför spegeln visar sig åter. Man mår jävligt bra helt enkelt. Landskapet är vackert, klippor och hav ena dagen, fält, hagar och lövskogar den andra. Denna tid på året i Sverige slår allt. Man blir religiös.

Klockan 08:00 är det dags igen. Nä, jag vill inte. Jag drack för mkt i går. Trots att jag höll igen. Vill inte. Orkar inte. Kan inte. Jag får väl hitta på en lögn för att slippa. Men grupptrycket hindrar mig. Jo, jag ska ut även idag. Om man inte orkar springa så kan man ju alltid gå. Vilket är egentligen bäst, att jogga eller promenera? Jag har ofta haft de diskussionerna med ”proffsjoggare”. Jogging är onekligen effektivt, men blir det alltför resultatorienterat så innebär det en slags stress även det.  Och stress dödar. Eller? Min salig far promenerade lugnt och sansat tills han var några över nittio, sedan dog han plötsligt, nästan fullt frisk. Det bästa är kanske trots allt långa ansträngande fotvandringar rakt ut i det vilda landskapet.  Precis som en gång våra germanska och gotiska förfäder gjorde.

Läser i New York Times via DN om en undersökning av jogging och promenader gällande effekter på hälsan. Den avslutas med de lika självklara som kloka orden ”– Det är också värt att påpeka att både springa och promenera är nyttigare än att göra ingenting.”  Så sant, så sant. Och en sak är helt säker, de flesta människor som lärt mig att det är farligt att jogga när man bli äldre, kan jag tyvärr inte längre säga emot, eftersom de redan är döda…

Written by gotiskaklubben

1 juni, 2013 den 06:39

Publicerat i Gotiska Klubben

12 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Goten skriver:”Det bästa är kanske trots allt långa ansträngande fotvandringar rakt ut i det vilda landskapet. Precis som en gång våra germanska och gotiska förfäder gjorde.” Menas därmed att vi skall ge oss ut på folkvandringar? Låter allt lite frestande när man ser sig omkring i Reinfeldts Sverige!

    Observator

    1 juni, 2013 at 08:09

    • Phuu…dagens tre avklarade.

      Jo, det är mkt möjligt att det blir så. Ibland utgår jag från en teori vars namn jag inte känner men som kanske likväl finns. Den går ut på att INGET har förändrats. Allt är sig likt. Våra problem är identiska med goternas innan de drog ut på folkvandring.

      gotiskaklubben

      1 juni, 2013 at 08:55

      • Det känns visserligen som om Reinfeldt varit statsminister alltför länge – men såå länge?

        Observator

        1 juni, 2013 at 13:44

  2. Jag brukar alltid fråga mig, vad gjorde våra förfäder på stenåldern? Sprang de 1,2 mil och avslutade med lite streching…inget tyder på det.

    Människan utvecklades till att promenera, jogga, hoppa, klättra och…sprint, korta snabba explosiva sprintlopp ”100 meters lopp” efter något byte eller springa ifrån något farligt djur.
    Däremot KAN vi springa långt, men det betyder inte att människan är skapt att göra det 3 ggr veckan.

    Dagens långdistanslöpning i motionsspår är ett arv efter 70-talets löpningsexplosion. Nike och Adidas mfl började då på allvar lansera sina skomodeller, medelklassen fick längre semester, ledigt på lördagar och började få mer tid över till annat än jobb.

    Forskning tyder snarare på att att ägna sig åt långdistanslöpning 3ggr i veckan stör hjärtrytmen och svälter kroppen. Ta en maratonlöpare, titta på hans smala undernärda kropp och jämför med en kortdistanslöpare som Ben Johnson…människan är inte skapt att ägna sig åt långdistanslöpning.

    http://www.marksdailyapple.com/did-humans-evolve-to-be-long-distance-runners/#axzz2UxYPpT8U

    Joakim

    1 juni, 2013 at 12:43

  3. Motion är en lika privat sak som det intima. Men visst kan man dela med sig av sina erfarenheter. Människor är ju synnerligen olika, så vad som är bra för den ena är skadligt för den andra. Gäller att vara både disciplinerad och lyhörd med den egna kroppen. Själv föredrar jag simning, cykling och vanlig styrketräning.

    Markus Andersson

    1 juni, 2013 at 13:59

  4. Tror du har en poäng med promenaderna. Man upplever ju saker då också och får dessutom tid att tänka. Skall ta en promenad i dag om det inte regnar. Men har man tidsbrist och är ung får det bli joggning.

    stenkvist

    2 juni, 2013 at 07:01

  5. När jag gick i skolan gick vi ofta långa sträckor på led. Men det var glada stunder för vi sjöng för full hals samtidigt! Den mest kända melodin var förstås ”Vi gå över daggstänkta berg, fallera!”. Men det gick mycket lättare och fortare än att vandra ensam.

    Senare, i femton/sextonårsåldern, gick jag med i Hemvärnet och då marscherade vi med mauser m96 eller kpist m45 och packning i full uniform m39 med tunga marschkängor och det var noga med marschtakten.

    Även här sjöng vi för full hals och egentligen kunde man faktiskt en hel del sånger utantill.

    Det var en härlig tid…

    Idag möter man enstaka joggare med headset som lyssnar på inspelad musik som de ju inte delar med någon annan, lika lite som sin allmänna upplevelse av att vara ute.

    Vad trist det blivit!

    Asgeir

    2 juni, 2013 at 16:36

  6. På SVT2 ikväll, 3/6 kl 20.00, ges ett program om topic. Jogging kritiseras som mindre rekommendabelt. Bl.a sägs en joggingtur på morgonen inte vara så bra.

    http://www.tv.nu/p/13060320002050svt2?popup=true

    Själv föredrar jag att cykla. Vinter som sommar. Halleluja. I min ungdom sprang jag ofta men benen tog stryk av det så jag la av. Jag blev inte kliniskt sjuk men kroppens varningssignaler sa åt mig att lägga av med kutandet.

    svensson

    3 juni, 2013 at 16:20

    • Tack för tipset. Kul program. Kombinationen av kontinuitet i rörelser och ett plötsligt rasande tempo verkar ge mest – ja, om nu inte Gud och generna säger annat. Jag joggar för att jag mår bra av det. Så enkelt är det. Mellan augusti och mars rörde jag mig knappast. Men nu gör jag det. Och så har jag lagat punkan på cykeln. 🙂

      gotiskaklubben

      3 juni, 2013 at 20:54


Kommentarer inaktiverade.