Gotiska Klubben

”Jimmie Åkesson gjorde succé på bokmässan i Göteborg”

08:15 kommenterar Jimmie Åkesson det han skrev om William Petzäll som kritiserats i media: ”Ser snarare stycket som en hyllning till honom. Min utgångspunkt har varit respekt. Respekt för William Petzäll, respekt för efterlevande, men också respekt för sanningen”

Aningen seg intervju, men intressant på sitt sätt. Kanske borde Jörgen Fogelklou växlat upp tempo ibland och ställt snabba frågor med snabba svar från Åkesson, typ Twitter.

Written by gotiskaklubben

29 september, 2013 den 04:58

Publicerat i Gotiska Klubben

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. ”Dagen svalnar…

    I

    Dagen svalnar mot kvällen…
    Drick värmen ur min hand,
    min hand har samma blod som våren.
    Tag min hand, tag min vita arm,
    tag mina smala axlars längtan…
    Det vore underligt att känna,
    en enda natt, en natt som denna,
    ditt tunga huvud mot mitt bröst.

    II

    Du kastade din kärleks röda ros
    i mitt vita sköte –
    jag håller fast i mina heta händer
    din kärleks röda ros som vissnar snart…
    O du härskare med kalla ögon,
    jag tar emot den krona du räcker mig,
    som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta…

    III

    Jag såg min herre för första gången i dag,
    darrande kände jag genast igen honom.
    Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm…
    Var är mitt klingande jungfruskratt,
    min kvinnofrihet med högburet huvud?
    Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
    nu hör jag verklighetens hårda klang
    mot mina sköra sköra drömmar.

    IV

    Du sökte en blomma
    och fann en frukt.
    Du sökte en källa
    och fann ett hav.
    Du sökte en kvinna
    och fann en själ –
    du är besviken.”

    stackars PK-ister – Jimmie har luggat dem igen

    zeno

    29 september, 2013 at 07:39

    • Dagen svalnar…
      Edith Södergran (1892 – 1923)

      ÅMÅL

      29 september, 2013 at 10:03

  2. packet inom svinmedia är FULLSTÄNDIGT MEDVETNA om vad de sysslar med – här ett citat in extenso från aftonbladets ledare 2013-09-29

    ”SÖNDAG 29 september 2013.

    I medievärlden denna vecka pågår något så ovanligt som ett mediedrev mot en enskild journalist.
    Den bär drevets alla goda kännetecken av jakt på felaktigheter och polarisering som driver fram en klarhet. Några av de mindre goda egenskaperna i ett drev finns där också, som att smått blir stort och den mänskliga aspekten att stå ensam mot en enad hord som inte riskerar något.

    Om det gått dig förbi så handlar det om att Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöller skrivit en bok som heter ”En halv sanning är också en lögn”. Den kritiserar journalistik för att välja bort delar av sanningen.
    Det är en intressant ansats. Men boken har ett uppenbart problem och ett mer intressant.
    Det uppenbara problemet är att det förekommer så många faktafel i boken att den faller på eget grepp. Jag menar att det finns ett mer intressant problem med Hanne Kjöllers bok. Detta:

    Journalistik är en metod. Opinionsjournalistik är en annan metod.
    En central mening i debatten kring Kjöllers bok är denna:
    ”Vi tar fram det som stärker de teser vi driver och trycker undan det andra.”

    Kjöller hävdar att Janne Josefsson på SVT sagt det som beskrivning av sin egna journalistik. Han hävdar att citatet är ryckt ur sitt sammanhang. Oavsett, här kommer det intressanta:
    Citatet är en tämligen exakt beskrivning av opinionsjournalistik, alltså sådant som skrivs på ledarsidor. Den fakta som stöder den politiska uppfattningen värderas som viktiga, de som talar emot den trycks undan. Sådan är själva metoden i opinionsjournalistik och för alla andra som ska bygga ett argument. Det är inget fel i det. Men resultatet blir inte opartisk journalistik.

    Hanne Kjöller har en politisk agenda. Hon väljer frågor som stärker den. Hon sade det själv under en debatt på bokmässan i fredags:
    ”Jag har betalt för att vara subjektiv.”

    Kjöllers opinionsjournalistik handlar oftast om att visa att det alls inte är så synd om utsatta människor som journalistiken i form av socialreportage velat göra gällande. Om det kan man tycka olika. Men min poäng här är att Kjöllers bok inte är journalistik som söker sanning. Det är opinionsjournalistik som söker argument för en politisk verklighetsbeskrivning.

    Min högst egna spaning är att just liberala opinionsbildare har ett särskilt problem som är mycket tydligt i Hanne Kjöllers fall:

    Hon tänker att det hon tycker är sanningen.
    Det är ett riskfyllt antagande. Också liberalt tyckande är en politisk uppfattning.

    Opinionsjournalistik blir oftast klarare för läsaren om de politiska förtecknen är tydligt vänster eller tydligt höger. Mittfåran får inte sällan för sig att de ägnar sig åt objektiv sanning, trots att den får betalt för att vara subjektiv.

    Journalisten Gellert Tamas skrev en för Hanne Kjöller förödande artikel som visade hur hon förvanskat fakta i en ledarsidestext om kravallerna i Husby. Dagens Nyheter vägrar att korrigera de felen. Kjöllers mångårige kollega på DN:s ledarredaktion och i dag tidningens chefredaktör Peter Wolodarski tiger om saken. Nuvarande chefen Johannes Åman säger till Medievärlden:
    ”Det var inget misstag av dignitet.”
    Nej, säkert inte för den vars jobb det är att värdera faktas vikt efter en politisk skala.

    Han menar också att en rättelse nu skulle bli ”förvirrande”. Att själva klargörandet och tillrättaläggandet av fakta skulle bli obegripligt för läsarna.
    Det är naturligtvis nonsens. Skälet till att avstå rättelsen är att den går emot ett politiskt argument.

    Avslutningsvis, låt mig rekommendera en bättre bok om journalistik, makt och lögner än Kjöllers. Den heter ”Makten och lögnen” och är skriven av den stundtals odrägligt självupptagne journalisten Åke Ortmark som på klassiskt manligt manér brett ut sig över 800 sidor.
    I dag är han öppet på högersidan politiskt, men han förmår att problematisera sin subjektivitet.
    I sin krafts dagar var han tillsammans med sina kollegor Lars Orup och Gustaf Olivecrona besatt av att göra opartisk journalistik besläktad med vetenskapliga metoder.

    Genom att fråga utifrån olika perspektiv var det, menade han, möjligt att söka en objektiv sanning i en fråga. Det var en journalistik som självklart vilade på faktagranskning, men som i sin verklighetsbeskrivning försökte nå en kärna av sanning.
    Det är absolut möjligt att debattera om de lyckades. Men de utförde detta hantverk stilbildande bra och på ett sätt som jag kan drömma om att ett ungt journalistkollektiv skulle återuppta. Och även om Åke Ortmarks tanke inte är lika strukturerad på ålderns höst är hans stilistik helt intakt. Hans egna förklaring till boken är en god relief till Kjöllerbråket i veckan och kan få vilken journalist som helst att dra efter andan:

    ”Jag kan vara besvärande känslosam. Jag är människa, alltså en posör, en lögnare, inte alltid, men alltför ofta. Därför är boken också präglad av självmotsägelser. Det bästa är kanske att betrakta den som ett collage av infall, en essä styrd av en strävan att trots allt inte ta sig själv så förbannat allvarligt.””

    zeno

    29 september, 2013 at 08:22

  3. Ja, jag fick lite samma känsla av boken som det Jimmie talar om där. Den är skriven för ”the Avarage Sverigedemokrat”, inga mer djupgående analyser. Men bitvis är den lite underhållande, en del kul anekdoter.

    Jag har också svårt att förstå upprördheten från Williams mamma, jag uppfattade inte det som skrivs om honom som kränkande på något sätt. Möjligen har hon mfl tolkat ett annat avsnitt i boken, där JÅ går lite till allmänt angrepp mot människor som han anser har svikit partiet, som om det handlar om William. Kanske gör det det också, men inte uttryckligen.

    Jag skrev en recension av boken om någon vill läsa: http://kebnekaisa.wordpress.com/2013/09/26/satis-polito/

    kebnekaisa

    1 oktober, 2013 at 06:33

  4. Romer kan tvingas sluta att uppehålla sig i Norge om den politiska viljan får fullt genomslag i grannlandet.
    ”Författaren” Henrik Arnstad – själv kringresande – är skakad av förslaget: ”just nu sörjer hela Europa. Ja, hela Sibirien, utom norra Pakistan…” kan Arnstad tänkas yttra.
    http://www.dn.se/nyheter/varlden/forfattaren-henrik-arnstad-det-ar-en-sorgens-dag/
    Nationellt sinnade vinner allt större stöd i de Nordiska länderna, är man inte nöjd med det så ”kan man flytta” som Mona Sahlin sade en gång.

    Förortskärring

    1 oktober, 2013 at 08:32

  5. Appropå bokmässan.Vill man i invandrartäta Göteborg vara i en miljö med 99,9% etniska svenskar skall man gå på bokmässan.Detsamma gäller i bokhandlar.
    Det klagas ju ofta nuförtiden att undomar inte läser böcker och då menar de inte läser romaner men en stor grupp i Sverige som alldrig har läst eller läser romaner verkar vara invandrare.
    Förutom det jag skrev överst så ser jag personer som läser böcker på spårvagnar och bussar så är det alltid personer med svenska utseenden.

    Sven Erik Hansson

    5 oktober, 2013 at 11:06


Kommentarer inaktiverade.