Gotiska Klubben

Daniel Friberg: Tio tips till politiskt trakasserade

Kopierat från Dispatch International
Se även Trolljägarna, av Aschberg och TV3

Tio tips till politiskt trakasserade

Robert Aschberg Martin Frediksson Mathias Wåg

Tio tips till politiskt trakasserade

Av:Daniel Friberg 12 december, 2013

Det pågår just nu ett ytterst osmakligt skådespel i Sverige. Den värsta sortens skvallerjournalister – företrädesvis från den krisdrabbade och förhoppningsvis snart konkursmässiga kvällstidningen Expressen – har i samarbete med Researchgruppen/AFA-Dokumentation via sannolikt olagliga metoder kommit över personuppgifter till medborgare som postat invandringskritiska kommentarer på Avpixlat och andra invandringskritiska sajter. Som en följd av detta har de dragit igång en medial hetsjakt som saknar motstycke i Västeuropeisk tidningshistoria.

ar1


Detta är givetvis obehagligt för de personer som gjorts till måltavlor genom att förekomma bland dessa 6200 kartlagda personer. Det är dock samtidigt ett tydligt tecken på desperation hos den vänstervridna kulturelit som under de senaste decennierna vant sig vid att ha monopol på opinionsbildningen i landet, och som nu i raskt tempo förlorat denna monopolställning, till stor del tack vare Internet. ”Gammelmedia” är som bekant döende och blir mindre och mindre relevant för var dag som går, samtidigt som alternativa medier vinner mark i ett rasande tempo. Uppemot en miljon svenskar använder i dagsläget alternativa, ofta invandringskritiska, nätsajter och medier för sin primära informationsinhämtning – vilket är naturligt, då dessas rapportering stämmer bättre överens med den vardag många upplever än de etablerade mediernas.

Sverigedemokraterna går – trots medias konstanta ansträngningar att motarbeta dem – starkt framåt i opinionsmätning efter opinionsmätning. Och journalistkåren, som är van vid att kunna manipulera opinionen, tycks inte kunna göra något åt saken. Det är därför inte konstigt att de är frustrerade bortom rim och reson, och tar till den här sortens desperata åtgärder. De självgoda moralpoliser som i normala fall talar sig varma om medmänsklighet och tolerans visar plötsligt sitt rätta ansikte, dvs. en fullkomlig intolerans mot människor med åsikter de ogillar och en fullständig avhumanisering av dem de uppfattar som sina politiska motståndare. Man menar sig ha rätt att försöka förstöra enskildas liv för att de skrivit något i affekt på internet.

Men misströsta inte. Den desperation och frustration vi nu bevittnar inom journalistkåren är ett kvitto på att läget i det här landet är på väg att normaliseras, och kan ses som några av de första tendenserna till vänsterhegemonins slutliga dödsryckningar. Det är som bekant mörkast före gryning, och gryningen kan komma snabbare än man tror.

Det som just nu är mest angeläget är dock att minimera de personliga skadeverkningarna för er som drabbats eller ligger i riskzonen att drabbas av denna direkta förföljelse.

Låt mig därför ge er tio enkla tips på vad som går att göra:

1)      ”Ingen kommentar”. De journalister som kontaktar er, eller i vissa fall rentav har fräckheten att ovälkomna besöka era hem, är inte värda att behandlas som seriösa yrkesmänniskor. De är inte ens värda att betraktas som politiska motståndare, utan som motståndare till hela den svenska yttrandefriheten. Bevärdiga inte dessa otäcka små sadister med några kommentarer de kan citera i sina undermåliga artiklar. Vägra spela med i deras spel. Ni har ingen skyldighet att uttala er till dem överhuvudtaget.

2)      Ge dem det välkomnande de förtjänar. Om de besöker er i ert hem – i synnerhet om ni bor i villa eller radhus – inkräktar de på er mark. Det finns många kreativa sätt att avhysa dem från platsen med lagliga, icke-våldsamma metoder. Om du tror att du ligger i riskzonen för ett hembesök av vänsterjournalister kan du exempelvis med fördel ha en vattenhink ståendes innanför dörren, som du helt sonika häller över de spensliga, genusmedvetna och HBT-certifierade journalisterna när de ringer på din dörr med sitt kamerateam. Vattnet behöver inte nödvändigtvis vara rent kranvatten. Ett miljövänligare alternativ är att istället återanvända gammalt diskvatten eller motsvarande. Som Sverigevän är det viktigt att tänka på miljön.

3)      Förneka allt. Om ni har ett känsligt jobb som ligger i farozonen, förneka helt kort deras anklagelser och säg att ni inleder en förtalsprocess om de publicerar sina påståenden. Säg inget mer än detta. Ni har ingen skyldighet att bevisa er oskuld och de har inget hållbart ”bevismaterial” att presentera. De uppgifter de kommit över genom dataintrånget har inget bevisvärde och kan i teorin lika gärna ha fabricerats.

4)      Processa, processa, processa. Bemöt alla deras skriverier rättsligt. Anmäl dem till pressens opinionsnämnd, pressombudsmannen, väck enskilt åtal om förtal och anlita en processjurist. Lyckligtvis är svensk vänstermedia vana vid att komma undan med vad som helst utan rättsliga konsekvenser. De är därför tämligen oförsiktiga i den här sortens skriverier, och följaktligen benägna att begå grova juridiska övertramp. Detta borgar för lättvunna processer med möjlighet till saftiga skadestånd. Begär i synnerhet väl tilltagna skadestånd om deras publicering lett till att ni förlorat ert jobb eller lidit annan personlig skada.

5)      Bojkotta. Uppmana alla vänner och bekanta att bojkotta de tidningar som ställer upp på detta. Det finns närmare en miljon potentiella SD-väljare i det här landet och långt många fler invandringskritiker och personer som är allmänt trötta på svensk etablerad media. Om en betydande del av detta enorma befolkningssegment inleder en välförtjänt bojkott mot de, redan ekonomiskt pressade, medier som deltar i dessa DDR-liknande personförföljelser lär det bli tämligen ekonomiskt kännbart.

6)      Låt dem smaka på sin egen medicin. Om du är en del av en politisk organisation med aktivistprofil är detta ett gyllene tillfälle att göra en god gärning och samtidigt vinna legitimitet och goodwill i allmänhetens ögon. Det finns minimalt folkligt stöd för vad de ägnar sig åt just nu, och att exempelvis ställa de ansvariga journalisterna till svars genom att kontakta dem per telefon (spela in samtalet – det finns mjukvara för detta till skype) eller genom att med ett eget ”kamerateam” besöka dem i hemmet och fråga hur de motiverar sin yttrandefrihetsfientliga verksamhet. Spela in filmerna från dessa besök och posta på Youtube för att erhålla massiv gratisreklam och allmänt gillande. Deras mål med den här kampanjen är att skrämma människor från att uttrycka sina åsikter. Låt oss vända den här kampanjen till deras nackdel genom den här sortens moralhöjande aktiviteter, och samtidigt visa att det är nya tider nu och att vänstermedia inte längre kan ta sig den här sortens friheter utan konsekvenser.

7)      Stigmatisera, stigmatisera, stigmatisera. Kulturelitens främsta vapen mot dem som kritiserat deras vanvettiga samhällsexperiment med ohämmad massinvandring har primärt varit social stigmatisering, genom att brännmärka och hänga ut oss i tidningar och TV. När vi nu närmar oss en helt ny situation, med en tidningsindustri med ständiga nedskärningar och rekordhög arbetslöshet bland journalister, vankas det magrare tider för journalistkåren. Lägg därför alla inblandade journalisters namn på minnet – och informera er omgivning. I en nära framtid kan dessa mycket väl stå med mössan i hand och tigga om ett jobb hos ert eget eller någon bekants företag, och då finns en överhängande risk att deras jobbansökan ”råkar” hamna längst ned i högen. Låt den välförtjänta ökande arbetslösheten bland det yttrandefrihetsfientliga journalistskrået fortsätta att öka och förbli rekordhög. Istället för att ikläda oss offerroller, vilket är precis vad de hoppas på, då det har en demoraliserande effekt och sprider den rädsla de vill inympa hos varje regimkritiker – se till att bli en vinnare och låt extremvänstern påta sig offerrollen.

8)      Nätverka. Var medveten om att du har vänner och allierade på alla nivåer i samhället. Om du är en av de få olyckliga som förlorat jobbet som en följd av detta – kontakta oss på motpol. Vi har ett stort nätverk och skall göra vårt bästa för att hjälpa dig. Du kan även kontakta mig direkt via LinkedIn. Detsamma gäller om du själv är arbetsgivare och villig att hjälpa till – kontakta oss.

9)      Träd fram. Om du har en livssituation som tillåter det – gör exakt tvärtemot vad våra motståndare vill uppnå med denna kampanj och börja skriva under eget namn. Detta bidrar dels till att montera ned det redan krackelerande stigma som omger våra idéer, och dels berövar det illvilliga meningsmotståndare möjligheten att ”avslöja” dig. Som en bonus bidrar det till att förebygga olyckliga formuleringar om man vet att man behöver stå för dem offentligt – avreagera sig kan man göra vid köksbordet.

10)   Sist men inte minst: Förlora aldrig hoppet. Det är lätt att bli chockad när man möts av oväntade, oproportionerliga mediakampanjer som denna, enbart för att man vid något tillfälle nyttjat sin grundlagsfästa rättighet att uttrycka sin åsikt i en kommentar på nätet. Tänk på att detta är ett snabbt övergående fenomen, att hela historien snart kommer att falla i glömska, och att ingen människa kommer att förfäras av vad ni skrivit bortsett från den alltmer sektliknande Södermalmsvänstern på tidningsredaktionerna. Låt under inga omständigheter dessa illvilliga, skadeglada föredettingar uppnå sina mål och skrämma er till tystnad. Fortsätt att kritisera vansinnespolitiken – helst i dubbelt så stor omfattning som tidigare.

Låt dem inte vinna.

Daniel Friberg

Motpol.nu

Written by gotiskaklubben

12 december, 2013 den 12:33

Publicerat i Gotiska Klubben

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag har redan kommenterat denna artikel på Morpol. Och berömt den. Och det måste man göra: Friberg har helt rätt i att gammelmedia går från nederlag till nederlag. Hela 2013 har varit fullt av MSM:s patetiska försök att ändra opinionen, från invandringskritisk till lobotomerad.

    En liten rekapitulation av året som gått: MSM förstörde sina varumärken under Husbykravallerna (synd om de kriminella, svartmålning av polisen), DN har vurmat för romer utan framgång, kampanjen ”Oss alla” i höstas dog med en suck, Arnstad har gått på som en slugger och alienerat norrmän och halva Sverige, osv osv.

    Och så nu Expressen som lanserat sin Ardenneroffensiv mot envar regimkritiker. Expressen kommer att gå under på det här. Kritiska röster höjs i allt fler läger, som Piratpartiets Anna Troberg som nyss protesterade. Bonniers gjorde en rövare med den här kampanjen och misslyckades.

    Det här kommer surt efter för Expressen. Den här kampanjen rockar inte med tidsandan. Och Aschbergs TV3-program i vår där han fortsätter i samma anda, med att jaga regimkritiker och ”hänga ut dem”, kommer att möta motstånd — strategiskt motstånd.

    My two cents.

    svensson

    12 december, 2013 at 14:41

    • Tror också att Aschbergs ”Trollspaning” i TV3 kommer möta motstånd. Ska skriva om det senare.

      Hittade förresten denna på Youtube om hur lätt det är att välja namn och identitet på Diskus.

      gotiskaklubben

      12 december, 2013 at 14:47

  2. Mycket välskrivet och tillika tänkvärt skrivet av Daniel Friberg.

    Jag tror inte , utan jag vet att många journalister börjar mycket mycket saktaatt vända kappan efter vinden, och det gör deras arbetsgivare inse så de måste också börja anpassa sig. Problemet de får är att det tar tid att vända kappan rätt i en storm. Låt oss hoppas allt går civiliserat och vänligt till. Naturligtvis är det helt förskräckligt hur Expressen, Aschberg m.fl. håller på, de liknar mest ociviliserade odjur.

    Med vänlig hälsning

    Dr. T. Jackson

    Thomas Jackson

    12 december, 2013 at 16:04

  3. Jag tillhör nog den mera gammeldags sorten, som anser att man alltid bör vara offentlig. Man skall inte skriva saker offentligt som man inte kan stå för. Och om man formulerar sig tveksamt, eller har fel i sak så är det bara att rätta sig. Det fungerar och skapar respekt hos någorlunda normalt funtade människor. När jag blir angripen av en ”riktig” person, så tar jag det på allvar. Nättroll rör mig inte i ryggen, det kan vara vem eller vad som helst.

    Själv har jag ju drabbats av åtskilliga drev från PK-media. I början uppförde jag mig som om ”journalister” hade en strävan att fungera enligt PO:s regler. Det var dyrköpta erfarenheter, eftersom de oftast tjänar sin husbonde.

    Sedan flera år, avböjer jag all medverkan i PK-media där jag inte själv kan kontrollera att det jag själv säger eller skriver presenteras på ett korrekt sätt. Det är nu rätt många år sedan en journalist från Expo ringde mig och uppgivet frågade: ”Hej det är xx från Expo, jag skulle vilja intervjua dig, men jag antar att du inte vill”. Har inte hört av dem sen dess.

    Svensken är sedan länge hunsad av den nomenklatura som består av politiker, kulturarbetare och journalister. Många är rädda för att bli kallade för ”antisemit”, ”rasist”, ”förintelseförnekare”, eller ”konspirationsteoretiker” och bli uthängda av denna nomenklatura.

    Jag anser därför att det gäller att ingjuta mod hos de hunsade. Det sker bäst genom att själv föregå med gott exempel och som offentlig person ta kamp för sina åsikter och för yttrandefriheten, även för dem man ogillar. Det är argumenten och fakta som måste få tala. Jag tror man bör vara försiktig med att svara med exakt samma mynt, eftersom man då dels riskerar att bli som dem (hur kul är det?), dels skapar en situation som uppfattas som ”tjafs”, ”det är aldrig ens fel när två träter” osv. Det bästa försvaret är oftast det som utnyttjar kraften i personangreppen till att belysa sakfrågan, gärna i kombination med humor.

    Jag tycker att de 10 punkterna är bra och tänkvärda. Dessa synpunkter är väl snarast en belysning av vissa aspekter.

    När blir du offentlig Goten? Eller skall du förbli det undantag som bekräftar mina ”regler”:)

    Lasse Wilhelmson

    12 december, 2013 at 17:44

    • Den gammaldags sorten som alltid är offentlig behövs väl också och det är berömvärt att det finns sådana människor men jag blir mer övertygad hela tiden om att göra tvärtom. I yttrandefrihetsgrundlagen står det klart och tydligt bokstavligen att vi har rätt att yttra oss om vad som helst, helt anonymt. Den rätten behöver vi få tillbaka. Därför tänker jag fortsätta yttra mig om saker, anonymt. Dessutom behöver svenska folket förstå att man verkligen FÅR yttra sig om vad som helst. Även många som säger sig vara för yttrandefrihet säger samtidigt att man bör uttrycka sig på ett bra och rumsrent sätt. Det kanske man bör egentligen, men det är inget man MÅSTE. Accepterar man det då villkorar man och inskränker yttrandefriheten och det är fel.

      Dessutom måste alla få yttra sig om allting utan att det påverkar deras anställning. Vi måste bekämpa och avskaffa alla sorters ”värdegrunder” och hela ”lagen om HMF” lagar om ansvariga utgivare och allt liknande strunt. Människor måste få ha – och yttra – åsikter som även kanske många andra människor inte gillar alls. UTAN några som helst organiserade konsekvenser eller straff för det. Så länge sådant händer har man inte yttrandefrihet. Dessutom måste man visst få arbeta med saker även om man kanske är ”emot” själva arbetet på något vis, det behöver inte vara politiskt det kan handla om hur arbetet är organiserat eller något annat. Så länge man sköter sitt arbete så skall det vara nog. Missnöjda anställda kan väl också sägas inte dela ”värdegrunden” på arbetsplatsen?

      Jag gillar inte begreppet att man ”ska stå för sina åsikter”, det ska man väl inte? Vad skall det betyda egentligen? Tvärtom skall jag ju få ha mina åsikter UTAN några som helst obekväma konsekvenser. Jag skall få ha mina åsikter ifred, utan att behöva ”stå för” någonting. I Sverige betyder ”stå för sina åsikter” alltid massor av negativa konsekvenser, bli misshandlad, få sin egendom förstörd, bli smutskastad, uthängd, bli avskedad, bli socialt utfryst. Ingenting av det skall någon behöva utsättas för på grund av sina åsikter.

      ”Sticks and stones may break my bones, but words can never hurt me.”

      dubium

      12 december, 2013 at 19:55

      • tycker du resonerar helt rätt – nedan följer vad jag själv skrev i en kommentar på motpol om anonymitetens vara eller icke vara

        ”AA) anonymitet – bra eller dåligt?
        med anonymitet följer möjlighet att välja om och när att träda fram – kanske behöver inte heller trakasserade kvinnor skyddade identiteter i så fall?
        ( i jack londons ”järnhälen” har oppositionens kirurger lärt sig operera om motståndsmännens ansikten och talorgan till oigenkännlighet ända ner på mikroskopisk nivå – inte ens två älskande känner igen varandra efter dessa operationer – en metafor för att dagtingandet gått till sin extrem och oppositionen blivit vad de tidigare opponerat emot
        många maktens män skriver i sina dagböcker vad de egentligen tycker o tänker och inte sällan hemligstämplas dessa dagböcker för att de inte tål offentlighetens ljus – under stark press(verklig eller inbillad) behövs en säkerhetsventil – själv vet jag att ALLT som sänds som signaler t.ex. från min dator till en hemsida snappas upp av NSA och har så gjorts sedan åtminstone 2:a världskriget (men den okunniga massan tror naturligtvis på ”FRA-lagen” och andra dumheter ämnade att slå blå dunster i ögonen på folk – och att det fungerar visar ju expressens ”avslöjande” med all önskvärd tydlighet)
        man kan därför således inte som många gör använda diverse kommentatorsfält för att ge utlopp för sina frustrationer – att makten finner det önskvärt däremot är ju för att de på så sätt på ett enkelt vis kan ”lyssna på rörelsen” – (dvs vad som rör sig i själadjupet hos folket – katolska kyrkan har ju istället bikten för detta ändamål)
        att vi alla människor sen har bättre och sämre dagar utnyttjas hänsynslöst av repressionen genom ett negativt urval som domstolen påstår representera hela individen
        själv är jag övertygad om att även marxister och journalister gjort och sagt dumma saker som ännu inte nått offentligheten – kanske har de tom tvingats till detta för att på så vis ge sina ”kontrollanter” hållhakar – som ett lojalitetsprov
        BB) tror att expressens avslöjande kommer ge SD ytterligare framgångar i opinionen då många som läser svinmedia kommer tänka ”det är inte bara jag som tänker ock känner så här – det finns många fler – då törs jag nog rösta på oppositionen”
        CC) i civiliserade rättssamhällen skiljer man på vad individer skulle önska göra och vad de faktiskt gjort – det gällde alltså CIVILISERADE samhällen – dvs handling och inte tanke bestraffas”

        zeno

        12 december, 2013 at 21:09

  4. Behövs inte 10 strategier mot påträngande journalister.
    Räcker hela vägen med ”inga kommentarer”

    5el

    12 december, 2013 at 17:50


Kommentarer inaktiverade.