Gotiska Klubben

Frank Baude: ”Vänstern består av bögar och allergiker”

Till och med den gamla goa kommunisten, Frank Baude från Göteborg, har vaknat. Nu lämnar han KPML(r) för att partiet ha fört in feminismen i partiet: ”Denna småborgerliga avvikelse kommer naturligtvis följas av fler”.  Gp FT

Written by gotiskaklubben

17 april, 2014 den 16:59

Publicerat i Gotiska Klubben

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Detta är enda gången jag sår på Frank’s sida!!!

    Stig Palm

    17 april, 2014 at 17:37

  2. Inte kommer Baude bli beskylld för att vara PK, i alla fall… 🙂 🙂 🙂

    Svenne

    17 april, 2014 at 17:40

  3. Ah, ännu en förvirrad ideolog som finner att den obstinata pissrusketeorin harmoniserar illa med arbetarklassmoralen och gängse åskådning i dessa led. Desorienteringen är dock enkel att sjukdomsstämpla för våra samhällsomvandlare. Något att tänka på kanske😉

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Konfusion

    Hugsvala

    17 april, 2014 at 18:00

  4. Lite kul är det att kulturmarxisterna har även tagit över marxisterna. What goes around comes around.

    Argus

    17 april, 2014 at 19:47

  5. Som ung kvinna och kommunist kan jag inte annat än hålla med honom i hans uttalande. Har läst brevet och förstår till fullo vad kritiken består i.

    Anna

    22 april, 2014 at 08:59

    • Kan du inte utveckla det. Här är hela brevet.

      ”Till Göteborgsavdelningens styrelse

      På senare tid har jag blivit alltmer konfunderad över bristen på
      aktivitet och handling från avdelningens, partiets och Proletärens sida
      i flera viktiga frågor som diskuteras i hemmen, bekantskapskretsen och
      på stadens arbetsplatser. Jag ska försöka ge några exempel på vad jag menar.

      Trängselskatten

      Vad jag kan dra mig till minnes har tidningen Proletären haft två
      knastertorra artiklar i frågan, och avdelningen har kallat till ett möte
      på Marx-Engels-huset. I övrigt har frågan lämnats över till
      enfrågepartiet Vägvalet och borgartidningen GT. Det håller naturligtvis
      inte om partiet på allvar vill blanda sig i lokalpolitiken. Avdelningen
      borde istället för att gömma sig i de egna lokalerna givit ut egna
      flygblad och kallat till möten ute i stadsdelarna och försökt nå bredare
      kretsar. Tidningen Proletären borde försöka ge en klassanalys och
      organisera agitationen mot skatten i fråga, och klargöra partiets linje.

      Korruptionen i Göteborg

      TV:s Uppdrag Granskning satte fingret på den korrupta politik som sedan
      decennier bedrivits med socialdemokratin som nav i Göteborg.
      Konstellationen S, V och MP innehar ju majoriteten i stan och borde
      ställas till ansvar för de ekonomiska svindlerier som UG avslöjade.
      Detta skulle avdelningen agerat kraftfullt emot. Flygblad och offentliga
      möten och ständiga brännmärkningar i Proletären. Inget, absolut inget,
      hände. Ändå är det från de ansvariga partierna KP måste ta röster om det
      ska vara någon mening med att delta i årets kommunalval.

      Göteborg – gangsterstaden

      Över femtio skottlossningar med flera dödsoffer som följd ägde rum i
      Göteborg 2013. Det finns bara en enda tidning i Sveriges land som inte
      med ett ord berört frågan. Det är tidningen Proletären, som har Göteborg
      som utgivningsort. Flera av skjutningarna skedde i stadsdelen
      Biskopsgården. Kanske var det därför Proletären gjorde ett reportage
      därifrån, där en partimedlem och några invånare i staden fick uttala
      sig. Det hela var politiskt korrekt enligt den småborgerliga kutymen,
      och andades Mona Sahlin över hela stuket. Det som fattas är en
      partilinje i frågan och ett offentligt klargörande av partiets
      uppfattning, vilka ekonomiska intressen som ligger bakom skjutandet.

      Ett nytt socialt inslag…

      …gör sig märkbart när de kravlar kring på stadens trottoarer. Detta
      sker inte bara i Göteborg, utan i de flesta städerna i södra delen av
      landet. Av rapporter i massmedia har dessa människor utan mänsklig
      resning och stolthet, som helt ägnar sig åt tiggeri, etablerat läger av
      de mest ynkliga och anskrämliga slag i Stockholm och Borås. Proletärens
      redaktion och partiets ledning tycks inte ha lagt märke till detta nya
      inslag i gatubilden, för ingenting har skrivits i tidningens spalter
      trots att det ute på landets arbetsplatser kommenteras flitigt. I
      Kommunistiska Manifestet ger oss Marx och Engels följande beskrivning av
      det nya inslaget i gatubilden: ”Trasproletariatet, denna passiva
      förruttnelse av de understa lagren i det gamla samhället…. Enligt hela
      sin levnadsställning kommer de dock att vara beredvilliga att låta köpa
      sig för reaktionära syften.” Varför tiger partiet i en fråga som de vet
      diskuteras ute i samhället? Är det av rädsla att inte uppfattas som
      politiskt korrekt av borgarsamhället?

      I Partistyrelsens verksamhetsberättelse inför 17:nde kongressen skrivs:
      ”Proletärens under kongressperioden förfinade bevakning av i vid mening
      sociala frågor är också en följd av föryngringen.” Därom kan man tvista,
      vilket ovanstående rader vittnar om. Det tycks mig istället insmugit sig
      drag av sekterism i partiets uppfattningar. Följande rader i den
      omnämnda verksamhetsberättelsen förefaller mig märkliga: ”Bland annat
      tar planen upp mötesledningens ansvar att agera mot sexistiska skämt och
      kommentarer…” Under mina mer än femtio år och hundratals möten har jag
      aldrig upplevt några ”sexistiska skämt eller kommentarer” vid möten,
      varken interna eller offentliga. I verksamhetsberättelsen diskuteras
      familjen och det obetalda hushållsarbetet med följande kommentar: ”Detta
      är viktiga siffror för oss marxister eftersom det säger något om hur vi
      generellt organiserar vårt familjeliv…” Att organisera
      partimedlemmarnas familjeliv kan ju aldrig vara en fråga för ett
      revolutionärt parti. En sådan inställning ligger ju närmare Jehovas
      vittnen eller någon annan religiös sekt. Men sekterism andas det. Det
      gör också det märkliga stycke om surrogatmödraskap som införts i
      verksamhetsberättelsen! Varför skriva om detta i en
      verksamhetsberättelse? Partiet har inte bedrivit någon verksamhet i
      frågan, och den är absolut inget som diskuteras i arbetarleden eller ute
      på arbetsplatserna. Det är en fråga som väckts i slutna rum i
      Marx-Engels-huset och bär sekterismens alla märken. Detta är den ena
      sidan av sekterismen, den andra är att man vänder ryggen åt och inte
      talar om samma saker folk gör ute i samhället och på landets arbetsplatser.

      Det är denna inskränkthet som ligger bakom det nya ivrandet för
      feminismen i partiet.

      Feminismen är en rakt igenom borgerlig idériktning som under
      vänsteruppsvinget 1968 togs upp i organiserad form av Grupp 8. Sedan
      dess har den fört en slumrande tillvaro tills Gudrun Schyman lämnade som
      ordförande för Vänsterpartiet och bildade Feministiskt initiativ.
      Stämpeln av medelklassrörelse har under senare tid snarare ökat än
      minskat. Andelen proletärkvinnor är närmast obefintlig bland dem som
      kallar sig feminister.

      I marxismens klassiker finns absolut ingenting att hämta för dem som
      vill försöka förena denna borgerliga idériktning med en proletär
      politik. Tvärtom så anser de kommunistiska klassikerna att den proletära
      revolutionen är vägen att frigöra kvinnan från det dubbla förtrycket
      under kapitalismen och den kapitalistiska ideologin. Boken Kvinnan och
      socialismen, utgiven av Gidlunds förlag 1972, är en samling utdrag av
      Lenins skrifter, med förord av hans hustru Krupskaja och efterord av
      Clara Zetkin. Där framgår tydligt Lenins proletära syn på kvinnokampens
      nödvändighet och inriktan. I Clara Zetkins efterord till boken redogör
      hon för ett samtal hon haft med Lenin. Han säger där: ”Det
      organisatoriska framgår ur vår ideologiska uppfattning; inga särskilda
      föreningar för kommunistkvinnor. En kvinnlig kommunist är medlem av
      partiet liksom den manlige kommunisten.” Lenin pekar sedan ut under
      vilka olika betingelser kvinnorna lever och sammanfattar detta med
      orden: ”Vi behöver särskilda grupper som arbetar bland kvinnorna,
      särskilda agitationsmetoder och organisationsformer. Detta är inte
      feminism utan praktisk revolutionär förnuftsmässighet.” Lenin
      understryker alltså att det råder en ideologisk skillnad mellan feminism
      och kommunistisk politik.

      I sin iver att stadfästa den feministiska medeklasspolitiken har
      Göteborgsavdelningens styrelse begått två uppenbara brott mot
      partistadgan och visat på en klar och socialdemokratisk uppfattning i
      organisationsfrågan.

      Under hösten 2013, inför 17:de kongressen, arrangerade
      avdelningsstyrelsen ett särskilt möte för avdelningens kvinnor där
      frågan om feminismen diskuterades. Detta var ett brott mot stadgans
      paragraf B, mom G, punkt 2, där det sägs att vi ska ”bekämpa alla
      tendenser till fraktionsmakeri och kotteribildningar”.

      I december månad hade avdelningens ombudsman vänligheten att skicka
      hem partistyrelsens verksamhetsberättelse till mig. I ett följebrev
      klargjordes turordningen inför kongressen. Ett avdelningsmöte skulle
      avhållas där kongressombuden skulle väljas. Några beslut skulle inte
      fattas på mötet och förtroendet skulle visas de valda ombuden genom att
      överlåta åt dem att rösta efter eget förstånd på kongressen. Detta är en
      öppet brott med den leninistiska organisationsprincipen om den
      demokratiska centralismen, där summan av partiet är dess organisationer,
      inte dess medlemmar. För att detta ska fungera måste naturligtvis
      organisationen fatta ett beslut som sedan är vad ombuden har att rätta
      sig efter. Några ”personliga åsikter” hör inte hemma i en kommunistisk
      organisation inför en kongress. Styrelsen har alltså brutit stadgans
      paragraf A, mom A om ”att den enskilde medlemmen är underordnad
      organisationen”.

      På grund av sjukdom i familjen och att jag själv inte är i bästa form
      kunde jag inte vara med på den senaste kongressen Av de rapporter jag
      fått av mina sagesmän var det tydligen en rad med synnerligen märkliga
      inlägg i debatten. Långt ifrån de teoretiska ideal som vägledde oss som
      en gång bildade partiet. Vi bröt då med de småborgerliga
      medelklasspersoner som vi då spådde en framtid i den borgerliga staten.
      En spådom som besannades till hundra procent. Nu sticker denna
      småborgerliga hydra upp inom partiet och fick majoriteten med sig om att
      skriva in feminismen på partiets banér. Denna småborgerliga avvikelse
      kommer naturligtvis att följas av fler. Som Engels så träffande skrev i
      ett brev till Marx så kommer avvikare av skilda slag ”att räkna varann”
      och kräva sin plattform i partiet och dess program. Den promenad ut i
      det medelklassiga politiska träsket som partiet anträtt får göras utan
      min medverkan. Jag har tappat förtroendet för partiledningen och
      tidningen Proletärens redaktion och ber härmed att få meddela mitt
      utträde ur partiet.

      Frank Baude”

      http://www.8dagar.com/2014/04/hela-frank-baudes-brev.html

      gotiskaklubben

      22 april, 2014 at 09:12


Kommentarer inaktiverade.