Gotiska Klubben

”En svensk nationell anda” existerar inte enligt August Strindberg

Björn Meidal om August Strindberg:

Strindberg argumenterade inte i första hand mot testen om ”en svensk nationell anda”, utan snarare omdefinierade han den eller hävdade att den helt enkelt inte existerade. I Svenska Folket (1882) menar han att svenska folket inte är en nation, utan, utan en hel mängd små stammar,

”vilka leva i en evig fejd med varandra och därför hindra uppkomsten och fortvaron av något nationellt, och denna tro styrkes vid anställandet av rön efter stammarnas utbredning inom landet.”

Tesen ” bevisas” vidare utifrån förekomsten  av de svenska dialekterna:

”bristen på nationalkänsla, som nu beklagas, torde härröra av stamblandning hos ett litet folk, utbrett på en mycket stor yta.”

Ref: Vad är Sverige? Röster om svensk nationell identitet. Prisma, 2001

 

Written by gotiskaklubben

19 april, 2014 den 08:52

Publicerat i Gotiska Klubben

9 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Helt klart frilägger Strindberg här en grundbult som visar att ”rasism” är ett slags självförsvar för grupper som omfattas av en stamorienterad mentalitet. Och i detta perspektiv någonting ”naturligt”. En sådan mentalitet har ju mångtusenåriga rötter och dess vassa kanter filas delvis av i nationalstater bestående av flera stammar. Svaga nationalstater är ju ofta de som består av många nationaliteter. Jag tror att det ”nationella” är en kombination av etnisk/ras-tillhörighet, kultur och religion. I samtliga dessa avseenden är nog Sverige att betrakta som tämligen homogent under hela 1900-talet, men att detta nu bryts upp genom en okontrollerad massinvandring.

    Kanske Strindberg hade både rätt och fel? Men det intressanta blir ju bekräftelsen av det vi sedan länge kunna notera, nämligen att ”antirasisterna” är ”rasister” och att hela rasbegreppet så som det används av kulturmarxisterna bara är en kuliss, en projektion, eller ett skällsord – välj det som passar.

    Lasse Wilhelmson

    19 april, 2014 at 09:18

  2. Det är ju en till leda anförd tes att det finns ingen svensk identitet. Går vi tillbaka i tiden så stämmer påståendet. Men det stämmer inte om vi ser till nutid.
    Vem har inte varit utomlands och sagt till sig själv eller andra ”de där måste vara svenska”?
    Allt handlar om kommunikationer och ras. Vi här uppe i norden hade till helt nyligen mycket homogena befolkningar när det gäller det rasliga ursprunget. (Jag tar mig friheten att tala om raser, eftersom begreppet är ett av de flitigast använda i dagens debatt. Var och en är ju rasist.) Vi levde dock åtskilt geografiskt och svårigheterna att resa skapade olika dialekter och seder, men det var ju dialekter av samma språk!
    När vi väl genom förbättrade kommunikationer ökade vår kontaktradie var det inga stora hinder att överbrygga för att skapa en nationell identitet. Gemensamt ursprung och gemensamt språk.
    Strindberg levde helt enkelt mitt uppe i denna process och fokuserade på olikheterna, inte på de dominerande likheterna.

    annacarlbro

    19 april, 2014 at 18:44

  3. Globalisternas branchorgan skrev så här i en ledare:
    http://www.di.se/artiklar/2014/1/3/ledare-sverige-ar-ett-system-mer-an-ett-folk/

    Sofia

    19 april, 2014 at 23:16

  4. Jag har själv undersökt ämnet, och jag tror det naturliga svaret är att den nationella självkänslan stärks först när den etniska identiteten hotas människor med en annan världsbild. Sverige, en av världens äldsta nationer, har länge varit väldigt homogent, och dessutom i mången år besparat från krig. Därför har man inte heller haft behov av en stark etnisk sammanhållning.

    http://occidentfaust.wordpress.com/2014/03/18/sprakfilosofin-och-vad-ar-en-svensk/
    http://occidentfaust.wordpress.com/2014/03/21/vad-ar-etnicitet-och-finns-det-etniska-svenskar/

    occidentfaust

    20 april, 2014 at 00:03

  5. I och med att de olika folken i Sverige, eller byarna, enbart tänkte på sitt eget bästa blev Centralmakten i Sverige stark och genom dess absoluta makt blev folket lydigt.

    Oavsett om det är Kung, Adel, Socialdemokrati eller ”Media” som är Centralmakt gagnas och stärks den av de olika gruppernas inbördes käbbel. Centralmakten har slagit ned alla folkresningar, oavsett om det handlat om uppror i Dalarna eller Småland eller om rätten till frihet hos före detta danska landskap, som till exempel Skåne.

    När det gäller Socialdemokratin så var den unik i och med att den hade så stort folkligt stöd blad många invånare i både byar och bland olika folkslag, samt att inga större förändringar skedde i befolkningssammansättningen under dess första tid vid makten.

    I Finland, Norge, Island och Danmark, som också haft homogena befolkningar, finner vi avsevärda skillnader gentemot Sverige. Skillnader som inte kan förklaras av etnicitet utan som måste, enligt mig, förklaras med historiska maktförhållanden.

    Idag vill Centralmakten ha massinvandring, befolkningsbyte och nationsupplösning, och den typiska svensken resonerar så här: sker det inte i min by eller i mitt område, så struntar jag i det.

    gotiskaklubben

    20 april, 2014 at 07:40

    • tja fram till slutet av 1800-talet så var majoriteten av folket inte utanför soknen de föddes i. sen var de ju i princip instängda i respektive hålor med då man var rejält suspekt om man tog sig en resa utan mål i grannsoknarna. fatta vilken grej det måste ha varit att ens fundera på att ta sig till en stad för arbete eller för den delen en resa till amerikat.

      robban

      20 april, 2014 at 11:23

    • Därav borde Sverige splittras upp i landskap. Själv är jag östgot i flera generationer på både fädernet och mödernet och kan med andra ord räknas till dess urbefolkning. FN borde ge mig en jordplätt på Vikbolandet där en byhåla bär mitt familjenamn🙂

      sten

      20 april, 2014 at 19:13

    • Socialdemokratin var lika unik som samlad kraft för svenska korvätare som vår sextusenåriga gudstro. Från hemliga Nerthus brölade Odin till den prostiga Jesus. Alla talade samma språk, nu är det bara tiden som talar engelska på amerikanska.

      Vickan Eremita

      21 april, 2014 at 00:45

    • I dag vill centralmakten i samtliga vita länder ha massinvandring, i stort sett. Och samma flata beteende från den vita ursprungsbefolkningen ses i dessa länder. Beteendet är alltså inte unikt svenskt. Däremot har Sverige ett unikt inskränkt medieklimat vad gäller diskussioner kring folkutbytet. Men det är en annan fråga.


Kommentarer inaktiverade.