Gotiska Klubben

Kim Larsen – Hva gør vi nu lille du – Live 1975

Jeg kom til verden på 5. sal
min far var tosset min mor var normal
men da de kørte ham væk sagde mor til mig:
Hvad gør vi nu lille du?

”Vad gör vi nu, lille du?” är, enligt min uppfattning, bland det mest gripande som skrivits och framförts av en nordisk artist. Först den sköra och tröstande gitarrslingan, sedan den hjärtskärande texten.

Kanske fungerar ”Lille du” som ett mantra för Kim Larsen,  där hans hjärta (inte bara hjärnan alltså) via ett smärtsamt barndomsminne, suggererar fram en brutal, men samtidigt varm och sorgsen överlevnadsvilja.

Kims far var ”tosset”, galen alltså, men* ”da de kørte ham væk”, den vita psykambulansen kan man antaga, frågar hans mor honom, det lilla barnet: vad gör vi nu, lille du?

Alla som upplevt hur ett livsavgörande ansvar läggs på ens axlar mitt i en överväldigande sorg – och detta i fem sexårsåldern! – vet vad Kim Larsen sjunger om. Och de som inte kan översätta texten till egna minnen,  (död, sjukdom, fattigdom, skilsmässa eller något annat där en familj slås i spillror) upplever ändå sångens enhetskänsla av då och nu och en stundande framtid, där det gäller att förbli stark trots att en brutal verklighet alltid smyger omkring i närheten.

Jämför gärna med TS Eliot: ”Time past and time future / what might have been and has been / point to one end, which is always present.”

*Första ordet i tredje raden ”men” signalerar även att sångarens mor trots allt inte var helt normal, eftersom hon lägger ansvaret för denna jättelika börda på sin sons axlar. Om det nu är på det viset så maskerar sången detta med ännu mer självpåtagen smärta.

Written by gotiskaklubben

24 juni, 2014 den 09:41

Publicerat i Gotiska Klubben