Jonas De Geer och svenskheten

Sitter och funderar på denna mkt välformulerade mening av Jonas De Geer ur boken ”Motströms Skriftställning i urval 1986-2008”:

”Jag är inte nationalist för att jag är stolt över mitt folk. Jag är snarare nationalist för att jag skäms över mitt folk.” ref

Låt oss först slå fast att det är ett mkt starkt citat som får oss, eller åtminstone mig att rycka till. Det skulle kunna varit skrivet av någon av de riktigt stora och stormiga europeiska diktarna eller av någon av de stora politiska ledarna.

Har Jonas De Geer kanske lånat ett klassiskt citat och fixat till det litet? Aha…

Vad menar han egentligen? Är det inte schizofrent, motsägelsefullt, litet von oben och föraktfullt? Eller är det helt sant och kristallklart det han säger, ja  rent av profetiskt  i all sin tvetydighet?

”Jag är inte nationalist för att jag är stolt över mitt folk. Jag är snarare nationalist för att jag skäms över mitt folk.” ref

Hur uppstår nu en sådan mening hos en författare/poet/tänkare? Som en organisk explosion av vrede, bitterhet och nyfunnet hopp, eller som en intellektuell och klinisk analys av en människa i ett utsatt läge? Det vill jag veta, Jonas!

Mitt eget liv kan delvis sammanfattas som en parafras på Jonas ord, eller rättare sagt något som uppstod och blev min verklighet efter att jag insett – med kropp och själ och hjärta – att Sverige och Stockholm bara var chimärer – och att det därför blev sekundärt för mig att bli nationalist,  att separatist var ett ord som passade mitt tillstånd bättre:

Jag blev got för att jag inte stod ut med mitt folk. Jag blev got för att jag skämdes över svenskarna och svenskheten.

Jonas, är svenskheten bara en bluff som makthavarna tvingat på oss och som därför, hur sorgligt det än kan tyckas, är på väg att försvinna? Är det inte snarare de olika delarna av Sverige, som ska rädda oss? Och hur fan ska vi få alla dessa regionala identiteter att samverka?

Enligt nedan citat från Fredrik & Henrik Lindströms ”Svitjods undergång” finns det åtminstone två svenskheter, den östsvenska och den västsvenska. Vilken svenskhet identifierar du dig med, Jonas? Och vad säger du om Lindströmmarnas i mitt tycke intellektuellt ohederliga och fega slutsats?

* * * * *

”osunda rasbiologiska kopplingar…”

”…Sydväst (götarna) har alltid stått mot nordost (svearna). Denna motsättning kan vi fortfarande se många spår av, inte bara i de svenska dialekterna. När man gjort antropologiska försök att dela in den svenska folkstammen har man sett samma skiljeline. Dessa diskuteras sällan idag, på grund av alla osunda rasbiologiska kopplingar. Synnerligen förståligt…”

”…men det finns ändå ett vetenskapligt intresse i dem när det gäller historiska förållanden. Undersökningarna pekar på att två olika folk en gång befolkat Mälardalen respektive Götalands slättbygder. Det finns också många exempel på hur Sydvästsverige ännu idag statistiskt skiljer sig från landets övriga nordöstra del.”

”Vi skulle med andra ord, även om vi inte visste någonting om vår äldre historia, faktiskt kunna gissa oss till att vårt land är skapat ur två olika folk och kulturområden. Mentalitetsskillnaden mellan t ex stockholmare och göteborgare är kanske inte bara modern jargong, utan kan delvis bottna i motsättningar vars rötter är äldre än städerna själva…” ref