Gotiska Klubben

Från Tacitus till Jailbird Singers

”Sina gudar håller de inte instängda bakom väggar.
Inte heller låter de dem anta mänskliga anletsdrag.
Lundar och skogsdungar inviga de för heligt bruk.
Och med sina gudanamn benämna de det dolda
som blott deras vördnad låter dem skåda.”
Ur Germania av Tacitus

* * *

”Detta var min fars favoritlåt!” Den som aldrig hört detta sägas om ”Där björkarna susa” har nog inte träffat så många svenskar födda på 40-talet eller tidigare. Så ta med telefon eller dator och spela den för någon som kanske ännu minns och ni ska väcka deras glädje.

Jailbird Singers slår an en ton inom oss som är genuint svensk. Nordisk natur, sommaren som ett öppet tempel, fri dyrkan snarare än fri sexualitet. En naurlig och ursprunglig kärlekslängtan. Såväl Verner von Heidenstams och Dan Anderssons naturreligösa poesi, som Carl Larssons och Zorns folklivsmåleri känns igen. Men det finns även ett finskt vemod i denna sång. Att texten är skriven av finnlandssvensken Victor Sund och tonsatt av den finska kompositören Oskar Merikanto förvånar därför inte.

Där björkarna susa sin milda sommarsång,
och ängen av rosor blommar,
skall vårt strålande brudefölje en gång
draga fram i den ljuvliga sommar.

Där barndomstidens minnen sväva ljust omkring, 
och drömmarna på barndomsstigar vandra,
där skola vi i sommar växla tro och ring
och lova att älska varandra.

Där björkarna susa, där skola vi bland dem
svära trohet och kärlek åt varandra.
Där skola vi bygga vår unga lyckas hem
och göra livet ljuvligt för varandra.

Gitarrens mjukt pumpande. Som en sista suck. En skör och djup och manlig röst tar oss med till en stilla helig trakt vi nästan förlorat hoppet om. Kören mumlar doft sitt stöd, som lövens sus i en skogsdunge. Och mellan grenarna glittrar de ljusa ackorden, likt solblänk från en sjö.

Snart pumpar åter bassträngarna på gitarren…och sången tar vid på nytt. Den är starkare nu, hör ni det, som om den hämtat kraft från kören och landskapet…åh, varför ens försöka beskriva skönheten i denna folkvisa…det som dock får tårarna att rinna, är att man i sångarens röst, förstår att den idyll han målar upp inte längre är menad för honom själv.

Dagen innan ”Där Björkarna Susa” klättrat upp på andra plats på Svensktoppen, i februari 1965, dör Jailbird Singers ledare, sångaren Tony Granqvist 26 år gammal, efter en tids svår cancersjukdom.

Han efterlämnar fru, en ofödd dotter och ett Jailbird Singers i kaos och upplösning.

© Gotiska Klubben

Written by gotiskaklubben

1 mars, 2015 den 09:25

Publicerat i Gotiska Klubben

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det enkla är oftast det bästa. Good God. Ja att beskriva sådant här är svårt, så svårt.

    Men det är bra att framhålla den här enkla, svenska tonen. PK-gänget, hattifnattar och hatare har inget att sätta upp mot det här. Inget!

    svensson

    28 april, 2011 at 09:06

  2. En sådan otrolig, strålande, härlig, och fullkomligt drömsk,ja, drömframkallande, och fantastiskt fin björksommarbild du har hittat Goten!

    (Och sången är också mycket fin!)

    Jag har sagt det förut, men jag kan säga det igen: Gotiska klubben är rik.

    Josefina Bergfast

    28 april, 2011 at 09:21

  3. Så otroligt fint alltihopa! Stackars Granqvist. Vilken begåvning. Vilken gudabenådad kille. Norden kan!

    Hans och Greta

    28 april, 2011 at 10:06

  4. Man säger att musik är universell och till en viss del så kan jag hålla med. Men jag tror ändå att det finns en stark kulturell koppling till musikval. ”Där björkarna susa” slår an en ton i den nordiska folksjälen och ett annat exempel är ”Du måste finnas”

    Om jag inte minns fel så består kören i SvT:s program av svenskättlingar i Minnesota och man kan tydligt se hur melodin griper tag i dem.

    Argus

    1 februari, 2013 at 11:47


Kommentarer inaktiverade.